Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Det varade ett tag

men idag har Theo fått mera kramper igen. Sist när vi höjde en av medicinerna så hade inte Theo heller så många kramper några dagar. Ja det var fyra eller fem dagar som han kunde vara glad, pigg och med mer energi. Det bara lyste om hans stora "rådjurs" ögon och nu är det samma igen. Han hade en jobbig natt mellan Söndag och Måndag och igår ville han helst att vi skulle bära honom och vara så nära det bara gick och imorse fattade jag varför.

Tommy gick upp med honom vid fem tiden och sen var det min tur. Vi låg i vår säng och tittade på tv och rätt som det var så började hans vänsterben och arm att skaka jätte mycket. Jag försökte att stoppa den med min hand men det gick inte. Han blir ganska stark och det går inte att möta hans blick. Där låg Theo och jag och än en gång så känner man sig så maktlös och vet inte hur man skall göra, det går inte att prata med honom eller någonting. Jag kan lova er att just dom stunderna har man svårt att tänka positivt och försöka tänka att det blir bra igen. Det är just det som gör att man har så svårt att njuta av dom bra ögonblicken för man vet så väl att det vänder lika fort. Efter ett tag när Theo "kom tillbaka" var han trött, men han mötte mig med världens sötaste leende. Han "pratade" mycket och tittade djupt in i mina ögon som bara Theo kan göra. Hans darriga händer kämpade för att nå min kind för han ville smeka mig och man kunde nästan tro att han ville säga "mamma det är lugnt igen, du behöver inte bli rädd".

             

Det är svårt att hålla tårarna, dom rann som vanligt nerför mina kinder. När skall han bli fri? När skall vi få gråta av glädje och inte av smärta och sorg?

Lusten att baka är borta och det finns ingen julstämning i detta hemmet. Jag gråter över vår vardag, när träffade jag folk sist, när skrattade jag utan att det var ett tvunget skratt? Tystnaden har lägrat sig över vårt hem. Ilskan har bosatt sig i min kropp. Tommy sa senast igår morse -"något har hänt med ditt huvud inatt, något jag inte kan sätta fingret på". Ja, han har kanske rätt i det han säger, för ibland behövs det inte mycket för att jag skall fräsa till. Ja, vad händer med mig egentligen? Det är inte så svårt att förstå om man vill.

Med en son som kämpar för att vara fri från sitt missbruk. En annan som kämpar för att klara av sina kramper och sjukdom. Sen är det Markus som jag inte finns till för lika mycket som jag önskade att göra och en man som "bara" är min bästa vän. Ja hur mår jag egentligen? Oro, rädsla, sömnlösa nätter, otillräcklighet, konstant smärta i kroppen, ett hem som måste städas och det går inte att göra för det klarar inte Theo. På kvällarna är det så himla skönt att bara vara, när vi kan det.

Ja, något har hänt med min hjärna och det är inte solsting, det är vårt liv som har gjort mig så himla bräcklig. Men även om det är kaos och mycket oro så är jag ändå så himla tacksam att denna lilla annorlunda familj är min. 

Önskar er en under dag.

Kram Paula

 

Tisdagen den 29 november 2011 kl. 14:06

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238