Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Viktigt att finnas för..

dom andra barnen också. På kvällarna åker jag hem till Markus och finns där för honom, men varje gång gör lika ont i hjärtat att lämna Theo och Tommy. Man får en konstig känsla i magen att det kanske är sista gången jag fått träffa Theo, men jag vet att han är i goda händer. Det är inte vilka händer som helst, han är med pappa och jag vet att om det skulle hända något så skulle Tommy ringa mig.

             

När jag väl kommer hem är det en bunt med post som skall gås igenom, blommorna skall vattnas och det skall lagas mat både till Markus och den som skall tas med till sjukhuset. Jag pratar också med Markus om hur hans dag varit. Konstigt att allt annat inte stannar upp, man är där och samtidigt känner man sig så borta. Markus sa till mig igår, -mamma, det är första Advent på Söndag. Jag tänkte, det kan inte vara sant. Jag har inte gjort något och jag vet inte ens var jag har Julsakerna. Men för att vara ärlig, så bryr jag mig inte så mycket heller. Jag pratar även med Theos andre storebror varje dag och berättar hur Theo mår. Med Markus blir det inte så mycket prat om Theo, för han har svårt med det och han försöker på alla sätt att få mig på andra tankar. 

Att vårt liv inte är som många andras, visste vi redan, men att han skulle bli sämre på så kort tid, var inget vi tänkt oss. Det gör så ont och jag vill sätta ord på vad jag känner, men hittar inga. Men vad är det för ord man skall sätta, när man ser att ens sons ben far överallt och hans överkropp viker sig framåt. Hans stora gnistrande ögon, finns inte där längre. Nu är det bara ett par stora, ledsna ögon som tittar på oss. Hans härliga skratt, har vi inte hört på några dagar. Jag ber till Gud att vi kommer få uppleva allt det där igen. 

Idag skall barnneurologen titta in igen och Theo kanske skulle få göra ett nytt EEG.  Så får vi prata med henne och höra vad dom tänkt att göra mer. Det är svårt att fungera när man har en enorm oro som bor innom en. 

             

Det blev ganska sent innan jag somnade i natt, men jag somnade med Theos låt i mina öron. På tal om den så pratade jag med våra kompisar igår kväll och dom har fått låna en studio, så Theos låt kommer att spelas in! Men vi måste vänta tills Theo blir bättre, så Tommy kan följa med och spela på Pianot. 

Nu vill jag tacka vår grannar som kom till Markus med mat igår kväll. Tusen tack P o J för er vänlighet!  Det värmer i mitt hjärta, verkligen! 

Idag blir det en lång dag. Jag gick upp redan klockan 05.00 så jag skulle vara på sjukhuset så tidigt som möjligt. 

Önskar alla er där ute en underbar dag.

 

Kram Paula.

 

Onsdagen den 23 november 2011 kl. 07:55

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238