Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Blåljus och sirener

kom och hämtade lilleman i natt.

Jag hade en dålig känsla i min kropp under dagen, men jag hade svårt att sätta fingret på vad det kunde vara. Vi hade vänner på besök igår kväll, men jag tror inte att jag var så närvarande. Jag skickade upp Tommy till Theos sovrum flera gånger för att kolla om allt var ok. - "Det är lugnt, han sover,"sa Tommy. -Men varför försvinner inte den hemska känslan? Jag fattade inte varför jag inte kunde känna ro i min kropp och bara njuta av tystnaden. När vi skulle gå och lägga oss sa jag till mig själv "jag måste gå in i Theos rum". Jag var rädd och jag kände hur min hand darrade när jag försökte få grepp om dörrhandtaget. Jag gick in och han andades, men ibland väldigt snabbt. Jag stack in min hand mellan sängspjälorna och tog tag i Theos hand, lyfte upp och bara släppte den. Armen slog mot madrassen och jag gjorde det om och om igen, men Theo vaknade inte. Jag tänkte "Det är inte min Theo, för han är så lättväckt" så jag gick ut och ropade försiktigt på Tommy

-kom, kom! Tommy gick upp för trappan och in i rummet, så jag berättade och gjorde det igen så han kunde se. Men Tommy måste ha trott att nu är det helt kört för henne. Han tittade på mig med stora ögon och en blick som heter duga. -Sluta Paula du kommer att väcka upp honom, han sover. Då sa jag till Tommy -sen när kan vi vara här i Theos rum och prata och ta på honom utan att han vaknar? -Ja svarade han ....men Theo är trött, han sover så djupt och sen har han inte sovit på eftermiddagen heller, så han är helt slut. Men nej, det köpte jag inte. Jag har varit med en gång innan och då blev han medvetslös. Så jag tjatade, ja jag var nog panikslagen att än en gång vara ensam om att känna att något var fel. Men den här gången gav jag mig inte. Jag tjatade tills Tommy lyfte upp Theo och flyttade honom till vår säng. Min känsla fanns kvar i min kropp.

        

Jag tände en svag lampa och lade en tygbit över och där låg jag och kunde inte slita mina ögon från Theo. Jag passade på att hålla i hans lilla hand och den var så kall och fuktig. Jag torkade och lika snabbt blev den fuktig igen. Jag sa till Tommy att ta honom i handen för att känna hur kall och fuktig den var. -Jo, så var det ju. Sen sa jag till Tommy att jag skulle känna på Theos kudde om den var fuktig och mycket riktigt, den var dyng blöt. Tommy hämtade en ny kudde till honom och när han lyfte på hans huvud för att byta kudde, så såg vi att det var kräk på den blöta. Fy, jag fick panik och ringde 112 och pratade med dom.

Det var en väldigt trevlig lugn man som tog mig och min oro på allvar. Så skönt att få sin oro bekräftad. Han sa att han skulle koppla mig till en sköterska så jag kunde berätta för henne vad som hade hänt. Theo hade vaknat under tiden och möttes nog av en hysterisk mamma som pratade i telefon. Sköterskan sa att han kanske kräktes när han fick ett anfall och att hon skulle skicka en ambulans med blåljus och sirener och att dom skulle komma fort. Klockan var nog 01:20 eller lite innan.

             

Vi klädde på oss och tog ner Theo till ytterdörren och medan vi var där och väntade på att dom skulle komma fick Theo ett anfall till. Jag mådde så dåligt i det läget, men Theo hade ögonkontakt med oss. Han var fortfarande blek, men han var med. Sen kom dom och vi fick berätta vad som hade hänt. Jag åkte i ambulansen med Theo och Tommy kom med bilen efteråt. Det gick fort för oss att komma in till Helsingborg och det gick lika fort för Tommy, för när vi hade kommit fram så ringde han och sa att han också snart var där.

I ambulansen fick Theo några frånvaroattacker och var fortfarande blek, men annars så var han nyfiken att tittade runt. Jag däremot trodde att jag skulle svimma och tårarna bara rann. Men min hemska och dumma känsla som jag hade haft på dagen, fanns inte längre kvar. Jag bara sa om och om igen att han kunde ha dött av sin egen spya och varför hämtade jag inte honom innan? Ja, samma tankar finns här idag också efter några timmars sömn.

       

Vi har haft kontakt med Helsingborg och Ängelholm idag också. Sköterskan tog kontakt med en barnneurolog i Lund och berättade för henne om vår situation. Då tyckte hon att om vi ville och kunde, så var vi välkomna dit efter 08.30 i morgon bitti. Så vi bestämde oss ganska snabbt för att åka dit, för där får vi träffa flera duktiga barnneurologer som kan "titta" på lilleman. Ja några prov blev inte tagna idag, för det skall dom göra i Lund när vi ändå är där. Sjukgymnasten kom inte heller hit idag, för vi tyckte att det kanske skulle bli för mycket för Theo.

Ikväll blir det nog en tidig kväll, för man känner sig ganska mör efter att lagt sig halv fem i morse.

Önskar er alla där ute en trevlig kväll.

Kram Paula

 

Torsdagen den 17 november 2011 kl. 21:01

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238