Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Solen skiner, men hos oss

kämpar vi för att tårarna inte skall rinna. Det är inte en bra dag för Theo. Hans lilla kropp skakar som om han var i det värsta blåsväder. Hans ben och huvud kan han inte styra, så dom går åt alla håll. Stora tårar rinner ner för hans kinder och gråten är inte så högljudd som den kan vara. Vi ger honom vatten för han dricker ganska mycket och ofta. Vi finns där nära honom hela tiden och han tittar på oss som om vi var från en annan planet. Åh "gubben" min, vad kan jag göra för dig? Om du bara kunde berätta för mamma. Det gör så ont i mammas och pappas hjärta att se att du lider och vi kan bara finnas där, hålla om dig och berätta hur mycket vi älskar dig. Klumpen i halsen och trycket i bröstet är här igen. En sådan maktlös känsla som inte går att beskriva. Du charmar oss och alla andra med dina stora ögon, ditt breda leende och din finurliga blick. Varför skall du behöva må så dåligt?

             

Varför kunde inte du få födas frisk? Varför, varför så många gånger men inget därför hör jag. Jag vet att du är en tapper kille som kämpar och håller våra huvud över ytan. Tänk om mamma var så duktig att jag kunde skriva en låt, en låt bara för dig. En låt som vi kunde sjunga och berätta vår kärlek till dig. En låt som vi kunde sjunga för dig när du inte mådde så bra, en låt som du kunde lyssna på när du gör dina prov och tester. Men tyvärr så kan jag inte det. Jag har försökt så många gånger, men förlåt min son jag kan inte. När jag ser in i dina ögon så tror jag att jag klarar allt, men jag är bara människa och tyvärr gör jag inte det. Tänk den dagen våra hjärtan kommer att lysa och skina som solen gör idag. Men kommer dom att göra det någon gång, jag vet inte, jag kan bara hoppas. Det har vi blivit bra på, att leva på hoppet som vi gjort i snart fyra år nu.

Gubben min, du kommer förmodligen aldrig att kunna läsa mammas blogg, men jag hoppas att du känner vår kärlek till dig. Du är vår kämpe, du är vårt allt. Jag ber dig från djupet av mitt hjärta, sluta aldrig att kämpa Theo, ge aldrig upp för det är bara fegisar som mamma som gör det. Jag hoppas att din lilla kropp snart skall komma till ro och att du kan sluta skaka så mycket. Att du inte finns i din egen lilla värld, för vi saknar dig så mycket när du är borta dom stunderna hjärtat mitt. Dina ögon blir svullna och du känner inte igen oss, varken mig eller din pappa som du älskar mer än allt annat. Jag hoppas att dom "resorna" till din egen värld blir kortare och kortare, för vi behöver dig här med oss. Det är du som hjälper oss att klara av det liv vi lever. När vi inte når fram till dig vem kan då hjälpa oss?

            

Tårarna rinner på både mamma och pappa, precis som första gången vi såg dig. Men då var det glädjetårar över att få se dig för första gången. Men idag gråter vi av förtvivlan för att vi inte kan ta bort din sjukdom och för att vi ser hur du krampar och befinner dig i din egen lilla värld. Det suger, Theo en så fin kille med ett leende som lyser även den mörkaste höst dag.

Jag hoppas att eftermiddagen kommer att bli lugnare och att du kan sprida din kärlek här hemma med dina skratt.

Vi älskar dig gubben min du är super duktig.

kram och puss från/mamma

 

Lördagen den 12 november 2011 kl. 14:44

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238