Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

I samma banor

 

Gårdagen började med att jag och Tommy satte oss ner vid köksbordet och skrev ner alla möten och träffar på ”Habben”, på dagis, badet, teckenkursen mm. Nu börjas det igen. Det blir många nya människor som vi skall lära känna och många namn som vi skall komma ihåg.

Tidigare på morgonen åkte Tommy och Theo till Barn o Ungdoms-mottagningen i Ängelholm. Där tog dom fyra rör med blod, för att bland annat  kolla hans leverstatus och koncentrationen Epilepsi medicin i kroppen. Tommy berättade att det gick jätte bra och att Theo var jätte duktig. Det är så att vår lilleman brukar ta alla prover utan bedövning och igår hade han sådan tur att det var en blondin som tog proven och som många av er vet så är vår kille väldigt svag för blondiner.

            

Jag har läst på ganska mycket, för jag vill veta så mycket som möjligt om sjukdomen som vår son eventuellt har, så jag skulle kunna diskutera med läkaren nästa gång han ringde. Jag pratade ju med honom för två dagar sedan och då sa han att det skulle ta några dagar innan provsvaren var klara. Så jag tänkte att jag hinner ”plugga” innan han hör av sig. Tur att jag inte väntade med pluggandet, för han ringde redan igår. Theos prov hade kommit och det var alldeles för lågt för att det skulle kunna hjälpa honom mot kramperna. Så han sa att vi skulle höja upp Ergenyl-dosen till 6 ml, tre på morgonen och tre på kvällen plus att han skall ta den andra medicinen mot Epilepsi som vanligt. Det kanske förklarar varför han ”krampar” som han gör. Hoppas att dom dumma kramperna ger med sig nu. Sen är jag lite orolig för det var just den medicinen som Theo blev medvetslös av, men läkaren trodde inte att det skulle bli så igen. Då var det ju en snabb och för stor höjning av dosen, men om det ändå skulle inträffa, så är det ”bara att ringa 112 och åka in med honom”. Ja, bara åka in? Vad händer med oss? Oron, rädslan och paniken vem bryr sig? ”Vi testar så får vi se om det hjälper”. Åh, så många gånger man har hört dom orden förr.

Jag tog även upp det jag hade läst och jag visade honom att jag var väldigt påläst. Han sa -Paula jag är inne på samma banor som du. Skönt att höra att han ville göra precis dom saker jag hade tänkt föreslå att dom kunde göra. Han skulle bara prata med sina kollegor och han trodde inte att det skulle vara omöjligt. Det finns ett prov som han inte trodde att dom har gjort i Ö-vik och Göteborg. Det är någon sorts Mutations prov och då finns det 90% chans att dom hittar vad han har, men risken är ju ändå 10% att dom inte kan se något på provet. Men jag hoppas verkligen att dom gör allt som står i deras makt att hitta vad Theo lider av.

             

Igår kom en kompis från Ö-vik till oss och hon sov över till idag. Det var såå mysigt att få träffa henne, vi har inte känt varandra så länge men vi har kommit varandra väldigt nära. Hon var den första jag ringde( efter 112 så klart), när Theo var helt borta. Hon sprang hem till oss och kramade om mig, ja hon betyder väldigt mycket för mig. Jag lagade en god middag, vi åt, pratade och satte oss sen ner i soffan. Jag behövde det, för jag saknar dom så mycket där uppe. Jag vill inte känna efter så mycket, men det är så tomt. Jag är ensam här och känner inte någon, jo Tommys vänner, men jag har inga egna och det är inte så lätt att få vänner när man bara är hemma. Så nu kommer det att ta några dagar innan man känner sig hel igen. Jag saknar spontanbesöken som det var där uppe, där det bara plötsligt knackade på dörren. Att ha folk runt matbordet och att skratta med dom, åh jag saknar det så mycket. Men jag har gjort detta för Theo, för att han skall ha så bra hjälp som möjligt, så det är bara att hoppas på det bästa. Nu är det bara vi tre här hemma, för Markus är i Stockholm och kommer först hem på Fredag. Det är en del resande för honom nu, men det är ju trevligt att få komma ut och se något annat.

Idag skall Theo på dagis igen och jag och Tommy skall åka till Tommys moster. Vi skall hjälpa henne med några saker som hon behöver hjälp med och när vi är klara där skall vi vidare till Tommys morbror för att hjälpa honom med. Ja det är fullt upp hela tiden, när vi får vila och ta det lugnt, det får vi se.

 

 

Önskar er alla där ute en underbar dag!

Kram/Paula

 

 

Torsdagen den 13 oktober 2011 kl. 10:02

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238