Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Orosmoln

Vem skall jag börja med? Den lille eller den store? Ja, vi tar väl den lille först, för han har krampat ganska mycket dom senaste dagarna. Jag tror starkt att det beror på att han är på dagis och att det är många barn där, för Theo har svårt att sortera allt han ser under dagen. Men som han var i natt, har vi aldrig sett honom. Tommy fyllde år i går och det innebar att vi hade en del folk här hemma. Det var jätte trevligt och för ett tag kunde vi tänka på något annat och vi fick skratta mycket. Vi ordnade med så dom flesta skulle komma efter vi hade lagt ner Theo, men några träffade han när han kom hem från dagis. Tommy lade honom i vanlig tid, men han ville inte dricka så mycket välling, men han fick sin medicin och somnade. Under kvällen vaknade han flera gånger. När våra gäster hade åkt hem, plockade vi undan och satte oss i soffan för att koppla av lite innan vi skulle gå och sova. Så hade vi tänkt, men än en gång så blev det inte som vi trodde. Theo krampade ganska häftigt och skrek mycket också. Han var så trött efter varje kramp så hans lilla kropp bara vek sig framåt. Gråten satt i halsen, men jag kunde inte vara svag, jag var tvungen att finnas där för Theo och Tommy. Gråta får jag göra sen. Han krampade non-stop från midnatt tills klockan var 03:30 och under den tiden så kände jag inte igen Theo. Han hade en hes röst och han tittade på oss som om vi var helt främmande människor. Hur orkar hans lilla kropp att kämpa och stå i med så många kramper som han får? Han är tapper vår lilleman!

           

Efter ett tag så sa jag till Tommy om han kunde gå ner och hämta Theos medicin som han bara skall få om hans kramper varar mer än två minuter och nu hade det varat mycket längre. Vi undviker den i vanliga fall, men i natt så blev vi tvungna att ge den till honom. Den är väldigt stark och man brukar bli väldigt trött efter att man fått den. Men inte Theo, nej kramperna bara bytte av varandra och hans vänstra ben for upp och ner som bara den. Vi provade att lägga honom i vår säng, men när vi släckte lampan krampade han ännu mer. Han satt på golvet och lekte i sitt rum ett tag och då blev det lite bättre. När klockan hade passerat Tre då bestämde vi oss för att ge Theo lite ”Theralen” igen, (det är hans lugnande medicin), så han kunde varva ner. Efter klockan 03:30 då blev det äntligen tyst i hans rum. Jag måste säga att det var andra gången jag blev så rädd att se Theo. Jag sa till Tommy -tänk om det blir värre och tänk om han inte är samma Theo i morgon. Fy, sådana nätter vill vi inte ha fler.

Idag har han inte krampat lika mycket som i natt och jag hoppas verkligen att vi inte får uppleva det igen. Jag har filmat ganska mycket så vi kan visa läkaren sen. I dag hade vi egentligen bestämt oss för att åka till Ullared med Tommys moster, men nu blir det inte så. Vi ska bara vara hemma och ta det lugnt med lilleman och Markus.

Ja, då var det dags för den store killen. Åh, var skall jag börja? Som jag har skrivit innan, så har jag haft svårt att få tag i honom. Men i Torsdags morse så pep det i min telefon och då var det ett jätte fint sms från honom. Jag blev så glad, men längst inne visste jag att det var något han ville ha från mig. Man blir tyvärr bra på att luska ut sådant efter åren med hans missbruk. Men det kom ingen fråga om pengar, bara gulliga och varma meddelanden. Jag njöt av att skicka och att få läsa hans sms. Men det varade bara några timmar, sen undrade han om jag kunde ringa upp honom. Visst, och så gjorde jag. Han undrade om jag ville slakta hans hund? Hm, vad säger du??? -Ja, vet du vad han gjort mamma? -Nej, jag vet inte, berätta! -Han åt upp min, eller han bet sönder mina sista pengar. Jag hade 500 kronor på bordet och nu finns dom inte. -Ok, men om du nu bara hade dom pengarna kvar, hur kommer det då sig att du hade dom framme? Han gillar inte när man ifråga sätter honom. Men behöver man hjälp så får man ju vara beredd på att svara på några frågor. Jag kände på hans röst hur den blev högre och högre, men ärligt talat så köper jag inte det han sa till mig, tyvärr. Så, nej han fick inga pengar av mig. Är han verkligen hungrig så kan jag skicka ett present kort på någon mataffär, men jag skickar inte pengar för jag vill inte bidra till något dumt.

       
Jag ringde honom på kvällen och när han svarade, var det inte någon trevlig röst på andra sidan linjen. Han var ganska upprörd, men han hade fått tag i pengar och kunde inte prata med mig så länge, jag undrar varför. Men än så länge är det en gåta vad han har gjort med pengarna. Men jag känner på mig att det inte kommer att ta så lång tid, tills vi kommer att få veta vad som pågår i hans liv. Det har varit så förr. Så det är kaos och oro runt omkring igen och ”orosmolnen” verkar inte vilja lämna oss. Jag är så trött på att vara orolig, trött på att vara rädd, trött på att torka tårar och jag är trött på alla lögner, jag är trött på att vara Paula.
Önskar er alla där ute en trevlig Lördag
Kram/Paula

 

Lördagen den 8 oktober 2011 kl. 12:57

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238