Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

En riktig höst dag.

Tråkigt regn, blåst och mörker, ja en sådan dag som man inte vill kliva ur sängen. Igår var vi på "habben" och träffade en sköterska för vi skulle väga Theo. Han hade inte gått upp så mycket sedan sist, men vi är så otrolig glada att lilleman inte har gått ner i vikt. Theo bojkottar nu allt som är burk mat och det med all rätt, så nu lagar jag all mat till honom. Den är ju passerad eller har väldigt små bitar så han inte sätter i halsen. Han uppskattar verkligen min mat och det är jag väldigt glad över. Theo både gillar och äter mammas mat. Jag trodde att det bara var jag här hemma som var kinkig när det gäller mat, men det finns fler minsann.

             

Efter att vi vägt Theo, träffade vi Kuratorn och Psykologen. Det var första gången dom träffade honom. Psykologen hade svårt att koncentrera sig, hon bara tittade på Theo och tyckte att han var så otroligt söt, fast han skrek en hel del därinne. Vi gick igenom lite saker som vi har önskemål om och hans filmning blir den sista Oktober. Det känns så långt fram, men det var bara då som hela Teamet kunde närvara. Det är inte så mycket mer vi kan göra än att vänta.

Som vanligt mådde jag inte så bra när vi körde därifrån. Av en konstig anledning så vänjer man sig aldrig vid att det är så vår verklighet ser ut nu. Ibland undrar jag, kommer det alltid att vara så? Kommer den hemska känslan att försvinna någon gång? Även på det kan jag bara vänta och se.

            

Igår kom Theos "fröken", hon skulle varit här 12:30 men vi var kvar i Ängelholm till kvart över tolv. Sen skulle vi mata Theo, lägga ner honom och även vi skulle hinna få i oss lite mat. Men jag vågade inte ringa dagis och säga att hon kunde komma vid Två tiden istället. Ja, det var lite fegt, men man har hela tiden lite dåligt samvete. Nu hade dom ju bestämt att hon skulle vara här vid en viss tid och så kommer jag och ändrar på det hela. Det resulterade att Tommy fick ringa och sen stressade jag som en tok här hemma så vi skulle hinna med allt innan hon dök upp.

Psykologen märkte att jag var väldigt upp i varv, hon sa -Paula stressa inte, det är faktiskt Theo som är viktigast här. Hon har rätt, men att skita i andra som hon säger att vi ska göra, det känns inte så bra heller. Min tid är inte mer viktig än någon annans. Men det gick bra, hon kom vid två tiden och Tommy fick väcka upp Theo och det tog ett tag innan han släppte loss.

När vi hade lagt ner Theo på kvällen, åkte vi in till Väla för att köpa tränings kläder till Markus, för han var i stort behov av sådana. Min svägerska och hennes dotter åkte med oss dit och vi hade det riktigt trevligt. Hon ställde en väldigt bra fråga till oss som jag inte kan komma ihåg att någon annan har frågat tidigare. Men vi själva har tänkt mycket på det. -Hur känns att ha en främmande människa hemma hos er? Ja, hur känns det? Det är samma där, jag tror aldrig att man kommer att vänja sig vid det. Det blir lätt stelt och konstigt även om jag är "van" att ragga upp folk på lekparker och bjuda hem dom. Det vi gör är ju för Theo.

            

Hur vi känner och hur vi önskar att våra liv skulle se ut, det är tyvärr bara att glömma. För så länge Theo finns hos oss, så kommer vi att bita ihop och hjälpa honom med allt han behöver.

När vi skjutsade hem dom senare på kvällen, så följde vi med in. Det var väldigt trevligt att bara få sitta ner och prata om allt och inget.

Idag skall vi tvätta, tråkigt med det behövs. Annars gör vi som alla andra dagar och hoppas på en "Theo mår bra" dag.

Önskar er alla där ute en trevlig dag!

Kram/Paula

 

Onsdagen den 21 september 2011 kl. 12:39

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238