Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Stort tack till er alla....

 som hört av er för att kolla hur det var med Theo. Jag är så glad att många fler har hittat hit. Det är jätte jobbigt och vår vardag är fylld av oro. Ni som läser och lämnar kommentarer det är ni som hjälper oss att kämpa vidare. Så vi är otroligt tacksamma för er omtanke.

Det var bestämt att Theos fröken skulle komma hit i Fredags men jag märket tidigt på morgonen att det inte var så bra med Theo. Så jag och Tommy diskuterde vad vi skulle göra och vi kom fram till att vi skulle ringa Dagis och tala om för dom att fröken inte skulle komma hit. Theo fick över 20 kramper bara på förmiddagen och han var jätte trött. Han orkade inte mer, vår lillgubbe var helt slut. Så han låg mellan mig och Tommy och bara tog det lugnt.

            

Jag hade bestämt att jag skulle ha en städ dag men så viktigt var det ju inte. Vi gjorde ingenting utan var bara med Theo och jag hoppas verklingen att han kände vår kärlek och närhet. På eftermiddagen hade vi tvätt tid men även det fick vara till annan dag. Det finns ingenting som är viktigare än Theo och hans bröder.

Senare på eftermiddagen tog Tommy ut Theo i bilen och åkte en sväng. Ni som har följt med oss från början av vår resa så vet ni att det är det bästa Theo vet. Kramperna blev färre och färre men lillgubben var ändå jätte trött. Så det blev välling och den goa sängen för honom.

Igår var vi hemma hela dagen också, och nu sover han flera gånger och hans kramper är med honom hela tiden så han behöver ju mycket vila så han orkar att skratta.

Tommy sa idag -Paula jag är så glad att Theo skrattar igen. Det var ett tag då vi trodde att han hade glömt att skratta. Det är märkligt att vi ser så mycket när det gäller Theo, men på något vis så är man så otroligt rädd att prata om det. Men efter ett tag så brukar det inte vara tabu längre och då pratar vi om det som gör så fruktansvärt ont.

 

      

Förresten för att prata om Theos skratt så kan ni se en film som jag lade ut på YouTube igår. Ni kan söka på "Theo och hans storebror". Jag både skrattar och gråter när jag tittar på mina barn och när ni tittar, kan ni lägga märke till hans vänstra arm. Han har svårt att lyfta den när han vill ta hans bror i ansiktet.

Idag har Tommys moster och man varit här hos oss. Dom älskar Theo och Theo älskar dom. Dom är gamla och orkar inte så mycket, men dom är så glada när dom får träffa honom. När vi hade ätit middag körde vi till Missionshuset, det skulle bara vara en timme så Theo låg kvar hemma och sov och Markus var också hemma och spelade. Jag sa till Markus att vi skulle komma hem vid tre tiden, vi åkte dit strax innan två. Klockan blev över tre, men Markus hade inte ringt oss, så jag ringde honom och kollade läget. Markus sa -Mamma, Theo sover än. -Va!? svarade jag, men har du varit där och kollat honom? -Ja, mamma han andas men han har sovit sedan halv ett. Oj, vad mitt hjärta bankade när vi körde hem. Jag ringde igen och kollade med Markus. -Men mamma, sa han, du har nyss ringt! -ja jag vet sa jag, men i bakgrunden hörde jag Theos röst. Jag tror inte jag blivit så där glad, sedan dom föddes. Vilken lycka, mitt/vårt barn lever, men mina ben och händer skakade som ett höst löv. Åh, mitt älskade barn lät i bakgrunden. Jag tror att vi var hemma på tio minuter, tur att det inte fanns Poliser ute på vägen och att det inte är någon polis som läser Theos blogg för jag kan lova er att det gick fort.

Att se Markus komma med Theo i sin famn, det går inte att beskriva lyckan att se dom. Det väckte massor med känslor om allt som hände när Theo blev medvetslös och hans lilla huvud bara hängde bakåt. Jag hatar Theos sjukdom, jag vet att hat är ett starkt ord men jag hatar den och jag står för det. Sen att jag måste leva med den är en helt annan sak. Nu sover lille killen igen, Markus spelar än och Tommy sitter med sin telefon. Jag skriver av mig och är så tacksam att vi har vår lilla familj och att dagen har varit lugnt förutom att Theo skrämde skiten av oss när han sov i mer än tre timmar.

            

Önskar er alla en trevlig kväll och tusen tack än en gång

Kram/Paula

 

Söndagen den 18 september 2011 kl. 21:55

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238