Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Jag vill inte känna

oro, jag vill inte känna rädsla, jag vill inte ligga vaken om nätterna, jag vill bara vara mamma. En mamma som njuter, en mamma som ler, en mamma som är glad och ler med hela ansiktet. En mamma som tar sitt barn till badhuset och ser hur han njuter, en mamma som längtar att få se Theo springa mot mig. Men jag får leva allt detta i mina drömmar och många gånger vaknar jag med ett leende på läpparna, som väldigt snabbt förvandlas till tårar.

           

Idag ringde jag till "habben" och pratade, det är så att Theo inte äter som han skall och han sov två gånger idag. Vi blir jätte oroliga när Theo sover så mycket. Dom tyckte att vi skulle åka in om vi fortfarande var oroliga för Theo. Visst, dom var jätte vänliga och det var ett bra svar, men jag som mamma ville hellre ha något annat svar. Om ni frågar mig vilket svar jag vill höra ifrån dom så vet jag inte, men inte bara åk in om ni är oroliga. Jo, nu kom jag på vad jag skulle vilja höra. -Paula, Theo är sjuk och det är helt normalt att det blir så ibland.

-Att han vägrar äta, det går över, bli inte orolig nu. Men hade det hjälpt? Nej det tror jag inte, men kanske det vore skönt att få höra det någon gång. Många gånger känns det som att folk undviker att ta upp det.

             

Theo och vi har varit på möte i det nya dagiset där han skall börja sin inskolning på Torsdag. Det är ett helt nybyggt dagis som faktiskt öppnade idag. Det är väldigt fint och åh så glad jag blev när jag såg att Theo hade en egen hylla, han var som ett av dom andra barnen. Vi träffade två av personalen och även rektorn. Dom var väldigt trevliga, så jag hoppas verkligen att lilleman kommer att trivas där.

             

Helgen har varit bra, vi har handlat och i Fredags var vi med två vänner i Ängelholm på en super mysig restaurang. Den hette "baratapas" och det var det också, mm det kändes ett tag som att jag var hemma i Portugal, super god mat. I Lördags var vi på bio med samma vänner och tittade på "Järgarna 2". Den var faktiskt bra fast jag var lite tveksam först. Markus var hemma med Theo, för vi hade lagt ner honom innan vi åkte och mobiltelefonen är alltid i min hand när jag inte är nära Theo. Jag har svårt att lägga den ifrån mig och den skall alltid vara laddad. Men allt hade gått bra och Theo hade sovit hela tiden vi var borta. Det var inte förrän vi kom hem som han vaknade till, så det var ju skönt.

Vi vet att vi behöver komma ut och göra något för oss själva, men det är inte så lätt att lämna oron hemma och bara gå. Den finns där hela tiden.

Imorgon står det inget i almanackan, så vi hoppas få en lugn dag och att Theo mår bra. 

Önskar er alla en skön natt.

Kram Paula

 

Måndagen den 12 september 2011 kl. 23:27

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238