Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Vissa räknar ner dagarna

till det är dags att packa och åka till något varmare land, andra räknar dagarna som är kvar till dom får sina efterlängtade sommarlov, andra räknar dagarna till dom får sina löner, andra räknar dagarna till sin största dag, bröllopsdagen, andra räknar dagarna tills dom får träffa deras pojkvänner eller flickvänner, andra räknar dagar tills dom får veta vad deras barn lider av, och ganska många där ute räknar och kämpar för att får vara kvar på denna jorden med sina nära och kära. Det är så himla trist att fler och fler drabbas av denna hemska sjukdom.

Jag hälsade på en bekant igår som ligger på sjukhuset just nu och när jag skulle gå därifrån såg jag att i rummet  bredvid låg min före detta granne. Även hon har små barn, det är så trist och så plågsam att se hur hon har det. Jag HATAR den sjukdomen. Hon låg där alldeles själv och hon fick kämpa för att vi skulle höra vad hon sa. Hon var så svag och det var jätte jobbigt för mig att se henne där, men jag har lovat mig själv att jag skall gå och hälsa på henne idag igen, för hon skall inte behöva ligga där själv. Snabbt vrids tiden tillbaka till när min mamma var sjuk, men jag är så glad att hon inte behövde ha så ont.

             

Veckan som gick har det varit ganska mycket. Min bästa vän var här hos mig och Theo i Måndags, vi pratade och åt lunch tillsammans. Det är alltid lika trevligt att få träffa henne och jag kommer att sakna henne så otroligt mycket när vi har flyttat.

Jag har haft ett möte med FK och Tommy var med mig, skönt att ha honom med, för jag glömmer så lätt allt när det blir för mycket. Jag har haft samtal med min underbara kurator och vi har även haft parsamtal. Vi har varit och kollat tapeter igen men då klarade jag inte av att vara där så himla länge, så vi gör ett nytt försök till veckan.

Theo har varit på dagis som vanligt men han sov ganska mycket i Torsdag och i Fredags var han så trött så han var helt borta och dessutom äter han dåligt igen. Igår när Tommy pratade med Theo om att han måste äta annars blir det Sond igen så tänkte jag

-nej inte det igen. Snälla Theo var stark och kämpa på, ät pojken min, snälla! Vi har märkt att det är mer och mer jobbigt för honom att vara bland folk och se allt som rör sig. Han kämpar som bara den och blir alldeles svettig och spänner sin lilla kropp.

Min lilleman skulle inte vara sjuk, han skulle springa, leka, klättra, prata och bara få må gott. Hur, när och varför har allt blivit så tokigt ?

                       

Vi var hos Louise och hennes familj igår, för dom hade bjudit oss på middag, det var jätte trevligt. Theo satt hos Andreas och ville bita honom i hans haka. Theo stålade av värme och inte ens den kalla vinden kunde kyla ner den värme som man fick när man satt i samma rum som Theo. Det var länge sen jag sett honom så glad som igår, han älskar sin "tant" Louise och hennes familj. Deras son flög med ett litet model flygplan, åhhh vad Theo skrattade. Han och vi glömde helt för några timmar att han inte är som alla andra. Så tusen tack för en underbar eftermiddag/kväll tillsammans med er.

                             

Vi har inte packat något än och vi har pratat om att vi skall anlita en flyttfirma som får ta våra saker ner till Skåne. Vi kan inte hålla på att bära och köra fram och tillbaka mer än 100 mil bara enkel väg. Vi har Theo och han behöver oss dygnet runt.

Sen har vi pratat om semestern och att åka någonstans och bara vara och njuta av en bra sommar förhoppningsvis. Att bara vara med varandra och grabbarna men vi har inte kommit på var vi skall åka än.

Nu ser jag fram emot att komma ner, inreda vårt nya hem och jag ber till Gud att vi inte blir sjuka eller svaga.

Idag har vi åkt upp till Umeå och träffat Jenny och hennes familj, det var trevligt att få träffa dom igen. I kväll var jag som sagt på sjukhuset och hälsade på.

Nu har vi ätit middag och min bantning går super bra, kilona rasar och jag har inte fuskat en ända gång. Mitt mål är att kunna ta en helkroppsbild med min familj utan att hela tiden springa så fort en kamera kommer nära mig

Önskar er alla där ute en underbar Söndagkväll

Kram/Paula

 

Söndagen den 22 maj 2011 kl. 21:39

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238