Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Livet rullar på...

Theo går på dagis och det verkar som att han trivs där, vi ringer ner till Skåne och fixar blanketter om dagisplats till honom, vi har varit och kollat tapeter till den nya lägenheten, Tommy går till sitt jobb och regnet har kommit tillbaka, ja livet rullar som sagt på. Jag har tankar, funderingar och en viss oro över att börja ett nytt kapitel i mitt liv nere i Skåne. Jag hoppas verkligen att Theo kommer att få det mycket bättre där nere och att han skall få en bättre vård och att jag skall ha turen att träffa lika bra och trevliga människor som jag kommer att lämna här uppe. Men det är rätt tidpunkt att flytta ner nu när jag inte längre kan gråta och jag försöker allt jag bara kan att förtränga allt som har med Theos sjukdom att göra.

Mitt största problem har varit att jag har så himla svårt att acceptera att Theo inte är frisk. Alltså jag ser till att han får dom hjälpmedel som han behöver och den vård han har rätt till, det har jag inte blundat för. Annars har jag ju hört att det är det vanligaste som föräldrar inte vill eller dom har i alla fall svårt att ta emot hjälpmedel till sina barn. Men så har det inte varit i mitt fall jag har däremot haft svårt att acceptera att Theo inte är frisk. För i min egen värld har jag gett upp kampen om att Theo skall bli frisk någon gång och det vill jag inte, så det är min största kamp just nu.

Innan vi hade Theo tänkte jag aldrig på att t.ex McDonalds toaletter inte är så handikappanpassade. Bara en sådan sak som att toa rullen sitter så långt ifrån toa stolen. Men nu när vi åkte upp senast, så hade vi svårt att byta på Theo eftersom dom skötborden som finns där inte är så långa och han börjar väga lite mer också, så då blir det inte så lätt. Varje dag upptäcker vi saker som vi måste lära oss att hantera eller hitta andra lösningar på, så det finns inte precis någon tid att hantera sorgen när man hela tiden måste fajtas för honom. Men han är energin, glädjen och solstrålen i vårt liv och av en konstig anledning så klara man av mer än man tror.

                          

Vi var med Theo på syncentralen i Fredags och träffade en underbar kvinna som bemötte oss med en otrolig värme, oj vilket möte. Man blir så varm i hjärtat när man har haft tur att få träffa så fina människor under vår kamp. Dom är inte så många men ack så skönt när dom dyker upp. Ja hon berättade att ögonläkaren hade rätt när hon sa till oss att Theo inte kunde komma till syncentralen för dom tar bara hand om synskadade människor och inte handikappade. Det skulle kosta vården massor med pengar om barn från "habben" också skulle få komma dit så vi är så tacksamma att dom tog emot Theo. Hon sa att Theo har svårt att fästa blicken en längre tid och att han har lättare att fästa blicken när han ser på svart/vitt mönster som också små barn gör. Hon tyckte att vi skall vara nära honom när vi pratar och leker med honom så att han kan få möjlighet att uppfatta det han ser och dessutom att Theo går mycket efter ljudet och att det är väldigt viktigt att inte ha honom i för stora grupper och folksamlingar. Eftersom vi skall flytta så kommer vi tyvärr inte att träffa henne mer men hon skulle skriva upp allt det hon har sett och skicka det till "Ögon" och en kopia till oss så vi kan lämna där nere på dagis och "barnhabben". Det känns så skönt att det är någon annan som har sett det och inte bara vi. För när man har pratat om det förut så blev man inte trodd, men nu kommer dom att få allt svart på vitt igen.

Det är några av er som har undrat om vi kommer att fortsätta med Theos blogg när vi har flyttat ner. -Ja det kommer vi kanske inte hinna med från början när det är så mycket att fixa och komma till rätta med, men den här bloggen har funnis sedan Theo kom till oss och den kommer att fortsätta.  Det är ganska många som har undrat om Tommy har fått något jobb i Skåne, men nej inte än. Han har ju också en anställning som personlig assistent till Theo och det kommer han att ha i fortsättningen också, ända tills han har fått ett annat jobb. Sen tror vi att det är lättare att fixa ett jobb när man finns på plats.

Helgen har varit lugn och fridfull. Det var ett par här igår och tittade på vår lägenhet så dom skulle höra av sig idag om dom tar den eller inte. Ett ungt par som skall få barn om två månader. Tjejen är bara 26 år gammal och har fått en Stroke, visst är livet så himla orättvist . Jag tänker på dom och hoppas att hon kommer igång med sitt tal så att hon kan prata med sin lilla bebis. Livet kan förändras så enormt snabbt så många gånger hinner man inte ens att blinka. Jag saknar att läsa lindas blogg men jag går dit varje dag och läser det hon har skrivit, men det känns overkligt att hon inte längre finns där. Men jag har också lovat mig själv att jag aldrig mer kommer att följa någon annan kvinnas kamp mot Cancer. Det tog väldigt hårt på mig och sen har jag saknat min mamma så otroligt mycket dom senaste dagarna. Det är så mycket som händer i mitt eller vårt liv som jag skulle vilja dela med henne. Men jag pratar med henne och hoppas att hon kan lyssna på det jag berättar där hon är. "Eu amo-te Mamma".

Igår var det några vänner som kom på besök, några vänner som vi inte har träffat på ett tag, men när man väl ses så känns det inte som om det var så länge sen. Vi åt middag och slö-tittade på Melodifestivalen och pratade massor. Men vet ni vad, dom är helt underbara för dom kommer att hjälpa oss att flytta ner våra saker på deras semester. Wow, vi är så tacksamma att det finns sådana människor där ute och att vi har haft en sådan enorm tur att just vi har fått träffa dom. Tusen tack Anette och Mats det kommer vi aldrig att glömma. 

            

Tommy har hjälpt massor med människor med deras flytt,  men tråkigt nog så tror jag inte att många kommer att finnas och hjälpa oss med vår. Jo, det finns en kille från Skåne som har sagt att han mer än gärna kommer upp och hjälper oss. Så det finns fortfarande bra människor.

Imorgon har jag tandläkare ingen, men nu är det inte så många gånger kvar tack och lov. Jag skulle även behöva sätta dit två bryggor som kommer att kosta mig 11 400 kr men tyvärr så kan jag inte göra det nu, det bli dyrt att flytta så jag får nog vänta med det.

Theo sover nu och vi är bort bjudna till Helena på grillfest för hennes dotter har fyllt år. Men vi får se hur Theo mår och om vi åker ner till dom vid fyra tiden.

Önskar alla er där ute en trevlig Söndag

Kram/Paula

 

Söndagen den 15 maj 2011 kl. 14:56

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238