Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Det gör så ont

att veta att Linda inte mår bra. Att hon kanske kämpar med sina sista krafter för att hon skall kunna vara kvar ett tag till med sina barn och hennes familj och vänner. Fy, jag har följt hennes blogg varje dag och hos henne har jag fått hämta kraft och ork många gånger för att klara av min egen vardag. Hon är en sådan människa som jag skulle vilja träffa. Jag kommer så väl ihåg den dagen min egen mamma kom hem och berättade om hennes Diagnos. Jag var inte så gammal då men jag var äldre än Lindas barn. Det gjorde så himla ont i mig och jag kan bara tänka hur Lindas äldsta kille mår. Jag hoppas att han har några bra människor runt honom som kan finnas där för honom den dag hans mamma inte längre finns kvar. För det kommer att vara en kapitel i hans liv och det kommer inte att vara så lätt att hantera. Många frågor, funderingar, ilska mm. Ja livet är hårt och  inte lätt att förstå alla gånger. Men det gör ont i mig, helt otroligt att man kan bli så fäst vid någon som man aldrig har träffat. Men det blir ju så när man läser någons blogg varje dag, det känns som en vän på något konstig sätt. Jag tänker på dig Linda

Ja dagarna här hemma flyter på. "H" var här med Theo i 6 timmar i Fredags och då var jag och Tommy ute och åt lunch på vårt favorit kafé,  sen gick vi runt på stan och bara fanns. På kvällen var jag hos Louise och hennes två tjejer och det var jätte mysigt att bara sitta och prata med dom. Hennes yngsta dotter är lika gammal som Theo, det skiljer bara två dagar. Vilken tjej, hon pratar för fullt, springer och använder sin fantasi, jag skrattade gott med henne. Men jag sa också till Louise hur ont det gjorde i mig när jag träffar henne, för jag kan inte låta bli att tänka att så kunde Theo också varit. Jag blev så ledsen så tårarna var nära att rinna ner för kinderna många gånger. Är vi här hemma så är Theo som vilken kille som helst, det är så mycket han inte kan och han ligger långt efter andra barn, men man har förträngt det på något sätt. Men när man kommer ut och ser andra barn som är i samma ålder, då är det fruktansvärt. En smärta och känsla som inte går att beskriva. Vår lilleman är inte som alla andra. Men han är sååå himla go att det finns nästan inte. Igår var vi på stan igen ganska länge, Theo var glad och han njuter av att vara ute med mamma och pappa.

                           

Hittade täckbyxor på P.O.P till nästa år för halva priset, det gillar vi När vi kom hem ringde Helena och bjöd oss på middag, det var jätte trevligt och gott var det också, så tack skall ni ha.

Senare på kvällen kom några grannar över och vi spelade UNO, det var också trevligt.

Natten har varit bra, vi har fått sova mer än vanligt och det gillar vi. Idag skall vi kanske hälsa på några vänner som har fått en bebis.

Vädret är inte så där kanon fint, men det snöar inte i alla fall och det verkar som att blåsten håller på att avta också. Ikväll skall några vänner komma hit och hälsa på, men resten av dagen skall vi bara vara med varndra och ta det lugnt.

Min äldsta son har ringt varje dag nu och vill träffa mig för han saknar sin mamma jätte mycket. Jag saknar han med så nu planerar vi att åka ner till påsk så att jag få rå om honom några dagar. Det skall bli trevligt att få krama om honom, gå ut och äta tillsammans och bara vara.

Önskar er alla där ute en trevlig Söndag

Kramar/Paula

 

Söndagen den 27 mars 2011 kl. 12:38

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238