På gliiiid....
Helgen har kommit igen och den är alltid lika välkommen.
Igår morse vaknade jag i vanlig tid klockan 05.00 och hörde en traktor som körde på vår innergård och skrapade is som jag då trodde. Jag blev ganska irriterad av att dom jobbade så tidigt, för det låter mycket och då kan ju Theo vakna. Men när jag tittade ut blev jag rejält förvånad, det hade kommit ungefär två decimeter nysnö.....! Ja då blev jag istället väldigt tacksam för att dom hade kommit och plogat så tidigt. Ja, snö är väl inte det som man längtar mest efter just nu, men vad kan man göra. Våren hade ju börjat göra vissa framsteg, kändes det som. Men nu är det vinterlandskap igen och det är ju fint att se på. Det för dock vissa nackdelar med sig.
När jag slutade jobbet halv ett åkte jag hem och träffade Paula och Theo. Det blev inte så lång stund med lilleman, för 13.00 kom "H". Då passade vi på att åka ner på stan för att göra ingenting. Det är så skönt med dom timmarna vi får ha för oss själva. Nu när det bara är 5 timmar i veckan så brukar vi spara allt till helgen. Det blir ju ingen avlastning för Paula i veckan då, men det känns samtidigt fjuttigt med bara en timmes avlastning om dagen. Då hinner man knappt varva ner och slappna av. Även om man sparar timmarna så går dom väldigt fort. Vi satte oss iaf på vårt favoritcafé "Blåbär" och där åt vi lunch i lugn och ro. Man känner riktigt hur avstressad man blir. Då ringde en kompis och undrade vad vi gjorde, så jag åkte och hämtade henne. Sen gick vi runt på stan lite och åkte för att handla mat. När vi var på väg hem fick vi nästan hjärtat i halsgropen. Örnsköldsvik är ganska backigt och det var just när vi kom åkande ner mot ICA Östra som jag märkte att det var noll fäste på vägen. Jag körde inte fort, men solen hade töat på snön under dagen och nu hade det frusit på igen. När jag tryckte bromsen i botten, som man ju skall göra när det är ABS, hände det ingenting. Det gick nästan fortare istället.
Det gäller ju att inte drabbas av panik, för det hjälper ju inte mycket. Jag hann titta åt båda hållen och såg att det inte kom några bilar från höger, men från vänster kom det däremot två stycken. Den första hann passera innan vi kom fram, men den andra bilen skulle vi ramma på sidan om inget gjordes. Jag drog i handbromsen och fick till en regäl bredsladd. Bilen stannade precis innan korsvägen! Det var skönt att det inte fanns någon bil framför oss, för då hade vi definitivt krockat. Vi har dubbfria däck och ibland är det ju faktiskt bättre med dubb, men fördelarna med dubbfritt överväger helt klart.
Idag Lördag har vi inga direkta planer, men det blir säkert en sväng på stan. Vi har bjudit hit "mormor" med hennes kompis och hennes mamma klockan fem. Paula har planerat för saltinbakad Entrecot med kokt potatis och någon god sås. Det vattnas redan i munnen fast vi inte ätit frukost än.
Jag klantade till det i morse, för jag hade glömt att stänga av väckningen på telefonen. Vaknade av att den låg och förde väsen på soffbordet i vardagsrummet. Oh no! tänkte jag och rusade upp, lagom för att höra Theo "prata" inne i sitt rum. -Ok, då ger jag väl honom välling, när han ändå har vaknat, tänkte jag. Men när jag hade blandat färdigt och var på väg med flaskan, då hade han somnat igen. Skönt! Gick och lade mig igen, men det blev inte så länge. När han hade druckit upp, somnade han om igen och vaknade vid halv sju.
Dom ringde från Syncentralen, förresten. Theo har blivit beviljad en tid där fast dom ju sade innan att dom inte tog emot barn med handikapp. Dom barnen var istället välkomna på "Habben". Där finns ju ingen som kan något om synen, så jag vet inte hur dom tänkte. Men nu kvittar det ju för på Måndag förmiddag har han en tid och det skall bli intressant att se hur dom jobbar där.
Nu skall jag umgås med min familj.
Hoppas ni får en skön helg i solen.
Pappa Tommy 
.