Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

När jag tänker tillbaka på min barndom...

 så är det inte många vackra bilder jag får. Ja, jag hade en mamma och pappa, men det sårar mig att jag aldrig fått höra att dom älskar mig. Att det kan sätta sådana spår att det efter så många år fortfarande stör mig att jag aldrig fått höra det. Men det är kanske inte så lätt när dom själva kanske heller aldrig fått höra dom orden från sina föräldrar. Jag har min pappa kvar, men vi pratar inte så ofta och när jag ringer så är han väldigt kortfattad och det blir inte att vi pratar så mycket om vad jag går igenom i mitt liv. Jag tror inte att han menar att vara elak, jag tror mer att han inte vill att det skall kosta så mycket för mig. Men jag saknar min mamma så otroligt mycket så det gör ont. Många gånger känner jag hur underbart det skulle vara att ha henne kvar, att ha någon som lyssnade på mig, mina tankar, mina funderingar, min oro och rädsla.

Jag har mina mostrar kvar som jag kan ringa till och dom ringer till mig och stöder mig i min kamp och jag är verkligen tacksam att dom finns i livet ännu. Dom dömmer aldrig mig och dom säger aldrig, varför jag skulle skaffa fler barn eller varför gjorde du inte abort. Jag är så less på vissa människor som tror att dom är perfekta, gör aldrig några fel och kan allt, fy för dom.

             

De beslut jag har tagit i mitt liv har jag gjort själv. Det har varit väldigt jobbigt många gånger, men trots allt är det mina egna beslut. Vissa har så svårt att fatta det och jag undrar hur länge jag skall behöva betala för det. Det är trots allt ingenting jag går och tänker på så ofta nu för tiden.

Jag och min pappa har växt ifrån varandra och jag tror inte att han någonsin kommer att förlåta mig för att jag blev ensamstående mamma. Men jag tog i alla fall tag i situationen och tog ansvar för det jag hade gjort, men gjorde han det? Men det får han stå för, han var nämligen inte ett dugg bättre än jag, men det är skillnad på folk och folk. Men jag försöker ändå att upprätthålla en sorts kontakt, men det kan inte bara vara jag som söker kontakt, det måste man vara två om. 

Nu säger jag inte att jag var Guds bästa barn, för det var jag inte. Jag har mina fel och brister, men jag har aldrig behövt snacka skit och lögner om folk för att bli älskad och sedd. Har inte folk sett mig som jag är, då behöver jag inte dom i mitt liv. Den dag den perfekta människan utan fel finns, kanske någon kan hojta till, för då vill jag gärna träffa henne/honom.

Jag hatade skolan för jag fick så mycket stryk på grund av att jag aldrig hade bra betyg nog. Den gröna slangen kommer jag så väl ihåg, den var min "bästa kompis" en stor del av min uppväxt. Att jag fick springa runt, runt matbordet så att min mamma inte skulle kunna slå mig. Det var för att jag inte kunde multiplikationstabellen, tack för miniräknaren som finns idag, annars skulle jag nog ligga risigt till. Jag lämnade min son utan att någon visste var jag tagit vägen, men det var för att jag helt enkelt inte orkade längre. Nu är det så många år sen, men det präglar fortfarande mig som om det vore igår. Men just då var det det bästa valet jag gjort i mitt liv. Ja, livet har inte varit lätt, det har prövat mig hårt och jag har förlorat mycket, men jag har vunnit mycket mer.

Nu är det inte någon som kan sätta sin fot på mig eller mina barn, det finns inte en chans. Jag sårade mina barn och det har vi pratat så mycket om, men då kunde jag inte bättre. Men idag har vi varandra och vi säger "jag älskar dig" varje dag och ingen kan förstöra för oss för våra band är så himla starka. Mina barn har idag det jag alltid önskade mig och aldrig fick, så det är lönlöst att ens försöka att ta det ifrån oss. Jag säger inte att det är lätt för det har varit så fruktansvärt mycket jobb för att komma dit vi är idag. Men det är så vackert, det kan jag lova er. Många tårar har runnit och många rinner än, men jag har så många fina bilder idag.

            

Jag har en familj och det är värt så mycket. För första gången i mitt liv har jag ett HEM. Nu har jag fått ut det jag velat.

Igår behövde jag lite egentid och jag var så trött på att vara "instängd" så jag åkte ner till stan och gick runt utan egentliga mål, jag ville bara vara med mig själv. Men jag kände mig ganska vilsen när jag kom dit utan både Theo och Tommy, det blir så tråkigt utan dom. Jag gick i alla fall och köpte lite kläder till Tommy och till Theo så klart. Råkade se att dom hade "biltröjor" på PoP så det blev en sådan och lite till.

Theo äter bättre nu, men han vägrar att dricka, så vätska får han genom Sonden. På kvällen bakade vi Semlor efter ett nytt recept. Dom ville inte jäsa så mycket, men ack så goda dom blev ändå. Några kompisar tittade in lite senare och fick smaka dom och jag tror att dom helt glömde smittorisken när Semlorna stod på bordet.

Kuratorn från "Habben" ringde igår för att kolla hur Theo mådde, hon hade hört av Logopeden att han var sjuk. Eftersom jag inte kunde komma till min egen kurator idag pga smittorisken så fick det bli ett telefonmöte istället. Glömde nästan att säga att hon är helt underbar.

Nej nu skall jag göra det jag är bra på, laga mat. Idag blir det Vitvins kyckling.

 

Jag önskar er alla där ute en trevlig kväll.

Kram Paula.

 

Torsdagen den 3 februari 2011 kl. 17:36

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [12] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238