Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Calisivirus

Ja nu har helgen gått och vi har inte skrivit något i bloggen. Men i Fredags kom jag hem från montaget och då hade Paula och Theo kommit hem. När han först såg mej, så blev han lite reserverad och låtsades vara mer intresserad av TVn. Men efter ett tag lossnade isen och han började skratta och titta på mig istället. Men även om dom hade permis från sjukhuset så var Theo inte bra och på Lördagen åkte han och jag in för att sätta in Sonden på nytt. Det känns tryggt att ha den i, nu när han inte äter och dricker som han skall. På kvällen var han riktigt slö och han skakade och bara gnällde. Han orkade knappt hålla upp huvudet utan ville bara luta det mot något.

I går Söndag gjorde vi inte så mycket utan var bara här hemma och tog det lugnt. Det känns inte som att man vill ta ut honom när han inte är bra.

                    

Theo har inte blivit riktigt bra än. Han har ätit lite bättre idag, men saliven rinner fortfarande. Men i kväll vägrade han att dricka välling, så då är han inte riktigt frisk. I Torsdags tog dom ju ett avföringsprov på Theo och i kväll ringde hans läkare och berättade. Hon sa att dom hade fått svaren från proven och det var inte bra. Det är ett virus som heter Calisivirus som han har. Det är samma virus som utlöser Vinterkräksjukan och är väldigt smittsamt och agressivt och i värsta fall kan det slå ut tarmarna.

Det konstiga är att Paula och jag inte har blivit sjuka, inte än i alla fall. Paula klagade nyss på att hon mådde illa, så vi får väl se vad som väntar. Men på Theo har symptomen inte varit kräkningar eller diarré. Han hade ju 40 graders feber i förra veckan, men sen har han bara varit slö och skakig. Hans pruttar luktade hemskt, så det skvallrade ju om att hans mage inte var ok. Läkaren tyckte att vi skulle stanna hemma och inte träffa någon, pga smittorisken. Så nu sitter vi i en slags Karantän här hemma, inte så trevligt. När han har blivit frisk igen, så skall hon skicka en rimiss till Umeå så att vi får träffa en barnneurolog. Då kanske vi får lite klarhet i hur vi skall göra med Theos medicin.

I morgon skall jag ringa till jobbet och berätta hur det ligger till, så får dom själv ta ställning till om jag skall jobba eller inte. Det känns ju inte så värst trevligt att smitta ner dom andra på fabriken.

Idag var "H" här och tog hand om Theo i två timmar. Paula ringde henne innan och berättade att han har ett virus, men då visste vi inte att det var den här smittsamma varianten.

Nu känns det väldigt jobbigt att Theo skall drabbas av så mycket. Först var man orolig för vad det var han hade och nu när man vet, så känns det inte mycket bättre. Men vår lilleman är ganska tapper, så han klarar säkert av det här också.

Ha en skön kväll ni där ute.

Pappa Tommy

 

Måndagen den 31 januari 2011 kl. 20:57

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

Inlagd

Ja, som ni kanske förstår så är Theo och Paula på sjukhuset nu. Theo ville inte äta så mycket, så hans läkare tyckte att dom kunde komma in, så att Paula skulle slippa göra allt själv. Dom har sett att han har många blåsor i munnen och saliven fortsätter att rinna. Ett bajsprov har dom också tagit och skickat iväg till Stockholm, tror jag. Hur jobbigt det än är att mina kära är på sjukhus, så känns det ändå som en trygghet att Paula slipper ta hand om honom själv. Läkaren sa också att hans tillstånd kunde framkalla fler Epilepsianfall så då kan det bli extra jobbigt. Theo har ätit lite mat ikväll, men han ville inte ha sin välling. Han somnade i alla fall och sover nog gott just nu, men om han vaknar så ska dom prova att ge honom av vällingen igen. Det kanske gör mer ont att dricka än att äta med alla blåsorna i munnen. Hoppas verkligen att det blir bättre snart. Annars åker jag direkt till sjukhuset när jag kommer hem i morgon.

Ja, vi är klara med vårt jobb här för denna gången och flyger hem i morgon förmiddag. Får sitta några timmar på Bromma flygplats innan vi flyger till Umeå. Därifrån har dom bokat en taxi, så det blir ingen idealisk hemresa, men vad gör det när man är på väg att träffa dom jag älskar mest. Tror att jag skall lägga mig tidigt, så att tiden går fort tills i morgon.

Ha det underbart.

Pappa Tommy

 

Torsdagen den 27 januari 2011 kl. 20:56

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

Det jobbigaste...

med att jobba borta är när man får dåliga nyheter hemifrån. Det är ganska påfrestande i vanliga fall, med mycket längtan efter familjen, men ännu värre blir det alltså när man känner sig helt maktlös. Nu på eftermiddagen ringde Paula och berättade att Theo hade 40 graders feber och att han vägrade äta. Han är inte förkyld i övrigt, så det är svårt att veta vad det är. Hon berättade att han var "borta" ibland och att han dreglade mycket. Paula hade ringt till "barn" på sjukhuset för att fråga om råd och dom tyckte att det var bäst att komma in med honom. När jag pratade med Paula så kom taxin för att köra dom till sjukhuset. Det gick ett par timmar och för ett tag sen ringde Paula och berättade att dom är på Akuten än och att dom fått vänta ganska länge på en läkare, men det var en förlossning med problem som gick före. Men läkaren har varit och undersökt Theo och hon hittade inget ovanligt. Hon tittade i halsen eftersom hon trodde att det var halsfluss, men det var det inte. Sen ringde hon upp till "barn", så nu skall dom åka upp dit för att ta prover. Om resultatet är bra, så kan dom åka hem, annars får dom stanna där över natten. Mer än så vet jag inte just nu, så man är ganska orolig över vad det kan vara. Man går och funderar på vad som kan vara fel, om det kanske är medicinen som han får eller något annat. Men vi får hoppas att det inte är något allvarligt.

Idag har vi annars jobbat på som vanligt och vi närmar oss slutet på det här bygget. Flyget hem är bokat till Fredag morgon, så nu ser man ljuset i tunneln.Det skall bli så skönt att komma hem till Paula och Theo och bara få krama om dom. Det känns också bra att Paula får vila och sova ut, för då tar jag över. Hon gör verkligen ett kanon jobb när hon är hemma själv. Det är kanske inte alltid som jag visar min uppskattning för det Paula gör, men jag ser verkligen upp till henne och det hon gör.

Bättre fru än Paula kunde jag inte fått, hon är en underbar fru, mamma och hon är min bästa vän också. Älskar och saknar dej jätte mycket mitt hjärta.

Ni får ha en fin kväll alla ni där ute.

Pappa Tommy

 

Onsdagen den 26 januari 2011 kl. 18:27

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

I nöd och lust.

Ja det är två ord som man ofta glömmer bort när man är mitt i allt och tyvärr är det inte lika ofta som man säger förlåt för att man varit dum mot den andra partnern, vännen eller våra barn etc etc. Vi reagerar olika på saker som händer i våra liv, men det viktigaste är att inte glömma bort att man älskar varandra. Ja, varför tar jag upp detta just nu. Jag kom att tänka på det i natt när klockan var 03:00 och Theo vaknade, ja, ja nu var det dags igen! Jag kände en enorm ilska mot Tommy för att han inte var här och kunde hjälpa mig med Theo så att jag fick sova en hel natt. Nu är saken den att Tommy aldrig skulle tacka ja till ett montage om inte jag hade gått med på det. Det är jag så väl medveten om, men jag kunde inte låta bli att vara arg på honom och även avundsjuk. Han kan ju sova en hel natt utan att Theo väcker honom, han kan äta en måltid i lugn och ro utan att Theo skriker eller stör att han kan andas och bara vara, även om han jobbar hårt. Ja jag var helt fylld av avundsjuka.

Men han är där han är för oss alla och inte bara för hans egen skull. Varför har vi människor så svårt att acceptera tillvaron och våra liv? Jag har aldrig någonsin önskat att Theo inte fanns för han ger oss så otroligt mycket, men jag kan inte låta bli att många gånger tänka hur vårt liv skulle se ut utan honom. Är jag egoistisk för att jag kan tänka så, eller är jag bara trött och slut för att inte prata om den enorma rädsla jag har att förlora någon av dom. Ni anar inte hur många gånger jag har slängt ut Tommy ur mitt liv, och det är bara för att jag är så himla rädd att förlora honom, så om jag säger det själv då är det lättare att hantera. Livet väntar inte, det måste levas nu, men är jag bra på det? Nej, det är jag inte för min rädsla är starkare än mig själv och den styr mitt liv. Jag önskar att jag också kunde köpa en enkel biljett till den och skicka iväg den tillsammans med Theos kramper.

Jag ber varje dag till Gud att jag skall bli en bättre människa, fru, mamma och vän och att jag skall kunna leva utan rädsla. Jag kämpar varje dag med att uppnå det, men jag märker att varje gång jag är trött och slut är det lätt att man blir arg för att människor inte finns där. Men finns jag där för dom? Nä, jag åker inte till mina vänner och hälsar på dom, jag finns inte där för Tommy många gånger för då låser jag mig och lever i min bubbla av rädsla.

Jag har varit väldigt noga med att inte fråga om hjälp. Jag skulle klara detta själv om nu mina vänner inte kunde tänka själva att jag var ensam med Theo och kanske behövde hjälp och dom ändå inte kom hit för att göra mig sällskap. Då skulle jag minsann inte be om någon hjälp heller. Men igår fick jag svälja det och ringa till en vän. Jag hade ont, var trött och ingenting jag gjorde med Theo var bra, då orkade jag inte mer. Hon kom hit till oss och tog över Theo så att jag kunde vila ett tag. Det var snällt av henne för hon hade precis slutat sitt jobb. Hon hade inte ens lagat mat till sina barn fast dom är ju stora, men ändå, det var så himla snällt av henne att hjälpa mig. Så tack snälla du!

Igår var det jätte fint väder så jag ringde taxi och åkte till stan med Theo för jag skulle hämta hans medicin på apoteket för dosen han får har höjts, så nu är vi uppe i  30 mg per dag, plus den andra som han får två gånger om dagen. Sen hämtade jag min nya ring som hade kommit. Jag kan tyvärr inte använda Guld eller Silver nuförtiden för jag får jätte sår på mina fingar. Men samtidigt känns det så naket utan min bröllopsring så "H" tipsade mig om att det finns Titanringar så nu får vi se om den funkar.

"H" var här i morse och både jag och Theo låg och sov för vi var helt slut efter nattskiftet. Så hon fick vänta utanför ett tag innan jag vaknade, jag fattar inte att jag vaknade överhuvudtaget men det var tur, för det var inte lika varmt idag som igår.

Vi skulle till habben idag 15:00 men jag ringde och avbokade tiden, men fick ny tid nästa vecka. Då kan även Tommy vara med när vi skall träffa Logopeden. Theo har ont i magen och han pruttar som bara den. Jag kan inte fatta hur det kan lukta så mycket. Min vän som var här igår blev helt generad,  -Paula det var inte jag det är Theo! Jag skrattade och svarade -ja jag vet. Så ibland skriker han jätte mycket och sen pruttar han och allt är bra igen. Det kanske beror på medicinen, för så där har det aldrig luktat förut.

Fröken från dagis ringde igår och sa att ett barn hade kräkts, så dit vill jag inte gå med Theo så vi avvaktar och ser om det är fler barn som blir sjuka eller om det bara var han som inte mådde så bra.

Min äldsta son ringde och sa att det är ett halvt år idag som han har varit drogfri. Han kämpar på bra och jag hoppas verkligen att det blir en drogfri dag imorgon med. Du gör ett kanon jobb min son, Grattis och kämpa på! Kom ihåg att göra det mamma sa till dig dom dagar det känns extra jobbigt, älskar dig gubben min. Markus ringde också imorse innan han skulle åka iväg med skolan på en skiddag. Han hade 5oo kr i  hans jackficka för han skulle betala resan och när han kom fram till skolan så var pengarna borta, han var helt förstörd och han hoppades på att han skulle hitta dom när han gick hem idag. Hm svårt att tro att dom 500 kr skulle finnas kvar, men jag hoppas att han har tappat dom hemma i lägenheten och inte på gatan. Han skulle använda resten av pengar för att gå och klippa sig, men det ordnar sig. Värre saker än så kunde ju ha hänt. Nu längtar jag bara tills Tommy får komma hem, vi saknar honom jätte mycket.
Önskar er alla där ute en trevlig kväll
 

 

Tisdagen den 25 januari 2011 kl. 20:04

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Mammas egentid.

 Jag sov bara till 05:00 för sen ville Theo gå upp och vid den tiden finns det inte så mycket att göra så det var bara att ta fram damsugaren och damtrasan och börja att städa. Tur att man inte har några grannar ovanpå.

Theo krampade ganska mycket så vi satt bara och mös ganska länge. Han var jätte trött så jag satte honom på golvet så han kunde leka, men rätt som det var så tittade jag på honom och då hade han hela munnen full med skum ändå ner till hakan. Han har aldrig fått det förut, så jag blev jätte rädd. Jag torkade bort det och det kom inte mer, tack och lov.

"H" kom hem till oss klockan halv ett och Jenny, Markus och lille Adam kom strax efter och hämtade mig så jag åkte till stan och åt lunch med dom, mm det var gott och trevligt. Theo fick en pyjamas, en jätte fin tröja och byxor av Adam. Tack adam och din föräldrar för Theos fina present. Halv fyra var vi hemma igen för då var det slut på "H" arbetsdag. Jag undrade hur det hade gått, -jo sa hon det har gått bra. Dom hade varit ute i en timme för det var jätte fint väder, men hon såg när hon matade Theo att han skelade med ögonen och var "borta" i ungefär 5 minuter. Så jag tyckte att jag skulle ringa "barn" och då berättade jag om skummet och att Theo skelade. Sköterskan sa att hon skulle ringa hem till läkaren som hade jour och han eller hon skulle återkomma. Det gick jätte snabbt, så ringde han hem till oss. Det var första gången vi pratade annars tror jag att vi har träffat alla andra barnläkare på barnavdelningen. Han kollade vilka mediciner Theo åt och när han tar dom och hur länge han gjort det. Han sa att det var lugnt och om Theo skulle krampa många gånger efter varandra eller ha långa kramper skulle vi ge honom den andra medicinen som man skall ge i stjärten när kramperna inte ger med sig. Sen sa han att det kan vara Theos hjärna som håller på att reagera på medicinen. Jag undrade om det hade något samband med att Theo inte hade bajsat på 3 dagar fast han får två påsar Movicol. Han tyckte att jag skulle ge honom en till och mycket riktigt om hans mage inte fungerar som den skall så kan det påverka hans kramper och på grund av att medicinerna inte har nått den styrka som han skall ha, så kan kramperna se väldigt annorlunda ut.

Igår kväll så vaknade han och grät jätte mycket så jag fick ta upp honom och trösta så gott det bara gick och till slut så somnade han igen. Jag har aldrig sett så mycket bajs någongång som i dag, hela 5 gånger har jag fått byta blöja. -Tommy var är du när jag mest behöver dig? Jag tyckte att Theo var i  behov av en lång skön dusch efter alla dessa blöjbyten, så det gjorde vi innan "H" kom. Dom va inte ute idag utan dom lekte här hemma. När hon kom så satt Theo hos mig, men han började låta och ville gå till henne istället, bra betyg tycker jag. Blir så glad när jag ser att Theo gillar henne.

Annars gjorde vi inte så mycket igår. Jag hade två grannar som tittade förbi på kvällen, dom var här ganska länge och det var trevligt men jag blev jätte trött så klockan 00:00 så sa jag att dom kunde gå hem eftersom jag aldrig vet hur länge jag får sova. Men dom ville vara kvar längre, ja tills jag sa till dom att 05:00 kommer jag över med Theo. Hm det var visst inte så poppis för ganska snabbt var dom vid ytterdörren  det funkade.

Imorgon är det dagis på schemat, annars är det lugnt hoppas jag. Hoppas att Theo är snäll och att jag inte har så ont i min kropp så att jag kan ta hand om honom. Men nu är det inte så många dagar kvar tills Tommy kommer hem. Oj vad jag skall sova då han är efterlängtad, så mycket kan jag säga.
Nä nu får jag önska er en trevlig kväll
Kram/Paula
 

 

Söndagen den 23 januari 2011 kl. 23:21

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Trötta föräldrar

Theo har ett par trötta föräldrar, som är trötta var och en på sitt sätt. Paula har det kämpigt hemma med Theo hela dagarna och jag jobbar ganska hårt på bygget. Därför blir det inte så mycket till blogg just idag, men det kommer mera.

Theo har varit på dagis idag också och det går bättre och bättre för varje gång. Sen var Paula och Theo uppe på "Habben" för att träffa sjukgymnasten. Det hade kommit in lite nya hjälpmedel, det var bl.a en rullstol och en matstol och en sorts trehjuling. Men Paula tog bara hem rullstolen, det andra får jag hämta med bilen när jag kommer hem.

I dag har vi lagt upp hälften av taket, så vi siktar på att lägga resten i morgon. Det blir alltså en vanlig arbetsdag då vi börjar klockan 07.00 och slutar ca 17.00. På Söndag är det ledigt, så i morgon kväll skall Mats och Markus komma och hämta mig. Skall bli kul att träffa dom igen, fast det inte var så länge sen. På Söndag kväll skjutsar dom mig tillbaka hit, för vi har ju mer jobb att göra nästa vecka.

Nu måste jag sova, för sängen ser såå inbjudande ut.

Ha det så bra.

Älskar dig Paula

Pappa Tommy

 

Fredagen den 21 januari 2011 kl. 22:15

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

Theo strejkar!

 Ja det är jätte tråkigt att han inte längre vill ha teamwork med mig. Det blev bara tre timmars sömn i natt. Lilleman har krampat på ganska mycket idag, den ena efter den andra. Jag tror det är för att det var ganska mycket igår och det blev helt enkel mer än han klarar av. Så jag ringde till dagis i morse och sa att vi stannade hemma idag, så att vi fick vila upp oss.

Han behöver ju få komma ut och få intryck så att han kan utvecklas, men det är så svårt att veta hur mycket han klarar av. Vi var bara på sjukhuset och det blev tillräckligt för honom. Tänk om man kunde köpa en enkel biljett långt bort härifrån och skicka iväg Theos kramper, vad skönt det skulle vara. Han tittade på mig och hans lilla kropp skakade som ett löv en blåsig höstdag. Jag bara fanns och jag kunde inte göra något för att få bort det. Tårarna bara rinner, men för Guds skull jag är ju hans mamma!! Jag om någon skulle ju kunna hjälpa honom och skydda honom från all fara, men hans sjukdom är starkare. Jag kan inte göra min son frisk, hur mycket jag än vill så kommer jag inte att vinna över den. Theos sjukdom har lärt mig ganska mycket, men den har tagit mycket mera.

Jag är konstant rädd att den skall visa andra sidor och jag är rädd för Theos framtid. Hur kommer han att klara sig där ute, vem kommer att finnas där för honom? Om något händer mig och Tommy, vem skall då ta över? Jag har funderat och funderar ganska mycket och jag kommer bara på en person där jag skulle vilja att Theo var och det är hos "mormor" men hon är inte så ung längre och hon har ibland en del smärta också. Sånt som man aldrig har tänkt förr, men som finns konstant i mina tankar i dag. Men för mig är det väldigt viktigt att få den delen klar.

 Katarina kom och hon var ganska länge här med oss. Det var trevligt för då fick jag min "vuxendos" och några timmar med min bästa kompis. Eftersom Theo krampade ganska  mycket så ville jag inte ta med honom till affären, så jag ringde min granne så hon satt här med Theo medan jag och Katarina åkte och handlade ca en halv timme. Jag känner mig så stressad när jag är borta, jag kan inte ta det lugnt och kolla vad jag behöver. Jag köpte Youghurt, det lever jag på nu och snabbt går det.

 Tommy ringde på lunchen och undrade vad som stod på schemat idag, jag svarade

-jag vet inte, jag har inte kollat och vill inte kolla heller. Idag vill jag bara vara, få vila och inte ha någon tid att passa. Det var nog inget idag heller verkar det som, för det är inte någon som har ringt och undrat var jag var.

I morgon kommer "H" hit på morgonen och vi skall åka till "habben" för Theo skall testa några hjälpmedel. "A" har slutat att jobba här, för när Theo blev medvetslös så kändes det som att jag ville ha någon med mer erfaranhet. Men han pluggar till lärare nu så det ordnade sig för oss alla.

Jag önskar er en trevlig kväll, alla ni där ute.
Kram/Paula

 

Torsdagen den 20 januari 2011 kl. 20:16

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Så trött jag är

idag. Det blev bara 5 timmars sömn i natt. Taxin kom i morse och hämtade mig och Theo för vi skulle träffa hans läkare idag. Egentligen var det igår, men det är svårt att komma dit när man inte har fått någon kallelse. Läkaren ringde igår och undrade var vi tagit vägen. -Hm vi är hemma hurså? -Jag väntar på er, men ni kommer ju aldrig.

-Nä sa jag, jag visste inte att vi skulle träffas. Hörde på Apoteket att jag skulle träffa dig i veckan, men någon tid har jag inte fått. Hon blev arg för dom sa till henne att det ibland kan ta två veckor tills vi får kallelsen, hm ingenting fungerar som det skall. Men det gick bra att vi fick komma imorse i stället. Hon tycker att det är jätte trist att "habben" inte har någon Barnneurolog, för Theo behöver en stor insats från habben och någon som kan följa upp hans medicinering och upptrappningen som måste göras. Hon sa att hon inte var tillräckligt kunnig i det området, stor kredit till henne som vågar säga som det är, det är inte många som gör det.

Sen undrade hon hur jag klarar av att ha Theo ensam nu när Tommy är borta. Ja vad skall jag göra, sätta honom på Blocket? Nä, det går inte så det bara att kämpa på och göra det bästa av situationen. Det är inte roligt för någon av oss att Tommy måste 

åka bort ibland och jobba men vi behöver det. Att ha ett sjuk barn och dålig ekonomi på det är ingenting vi vill, så ibland får vi vara extra starka och stå ut ett tag. Sen sa hon att hon skulle kontakta "habben" i Umeå och kolla med dom vad som är bästa sättet att göra för att Theo skall få träffa någon läkare så fort som möjligt. Så kanske vi får åka dit med honom eller till Lund får se vad dom kommer fram till.

 Sen har "mormor" tagit fram massor med olika metoder som dom kan testa Theo på så att dom kan se mera vad som händer i hjärnan och en av dom heter Pet-scan. Positronemissionstomografi(PET) visar både hjärnans struktur och hur hjärnan arbetar. Man kan se vilka områden i hjärnan som har hög respektive låg aktivitet. Men det kan inte Theos läkare skicka remiss till, det måste vara en Barnneurolog och det finns ju inte här i Ö-vik bara i Umeå så vi får helt enkel vänta och se hur dom bestämmer. Men hon är orolig över hans kramper och dom två mediciner som han tar så vi skulle vara väldigt observanta med allt konstigt eller ovanligt och ser vi något, då skall vi ringa på en gång.

Theo skall dit den första Februari och ta prover för att kolla Levern och något annat. Jag fick också veta att han skall träffa en Genetiker som kommer från Umeå den första Mars. Theos läkare tror att det är något med hans gener som har blivit fel, så hon vill att dom ska kolla upp det. Så kanske han får några namn till att tillägga i diagnosen.

"H" kom dit för klockan 11:00 skulle Theo röntga höften, så det var bara att gå dit. Theo var jätte trött men det gick ändå jätte bra och dom fick bra bilder på en gång. Sen gick vi ner till kaffeterian och "H" matade Theo medan jag åt en macka. Taxin kom vid tolv tiden och hämtade upp oss men det fanns inte någon barnstol, så Theo fick sitta i mitt knä på vägen hem. Hon sa flera gånger -det här är inte bra! -nä tyckte jag, men mer orkade jag inte säga. Jag tycker inte att det har fungerat som det skall innan heller. Så hon sa -det är skönt att det är bara vi som vet, jag undrar vad hon menade med det. 

När vi kom hem var det bara att lägga ner Theo, men han sov bara i 20 minuter, inte mer. Jag tog fram damsugaren och torkade damm för klockan två skulle killen från Mio komma hit så att jag skulle kunna välja tyg till nysoffan. Nu är den betald och beställd, så nu är det "bara" att vänta till vecka 11, oh vad jag längtar.

Imorgon kommer "H" igen, det blir en liten stund på dagis och sen får vi se om Katarina tittar in. Det skulle vara trevligt för jag saknar henne och det är alltid trevligt med lite sällskap.

Nä nu får jag ge mig.

Önskar er alla där ute en trevlig kväll Kram/Paula 
 

 

Onsdagen den 19 januari 2011 kl. 20:09

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Röntgen

Idag har Paula, Theo och "H" varit på dagis och det verkar som om Theo gillar det. Det var bara två barn till så det är ju ganska lugnt där och det är ju bra för honom. Det skulle inte fungera i en stor grupp med många barn som är högljudda.

På jobbet har det mest varit strul idag. Vi hann inte med det vi hade tänkt oss, men så blir det ju ibland. Det regnade lite när vi åkte iväg från vandrarhemmet, men slutade som tur var när vi kom till arbetsplatsen. Vädret var sen grått hela dagen, men det är i vilket fall som helst bättre än regn. Nu har vi ätit middag och suttit och snackat en stund, för mer än så blir det oftast inte efter en dag utomhus. Man blir helt enkelt ganska mör i bollen. Fast i morgon kanske vi åker till Änglaholm för att kolla på hockey om vi orkar. Det är R Ö G L E som möter leksand, så det kan nog bli en bra match.

             

Paula har ringt och bokat taxi till i morgon, för då blir det ett besök på barnavdelningen. Theo skall träffa sin läkare och efter det bär det av till Röntgenavdelningen. Dom skall röntga hans höfter för andra gången, nu tror jag inte att dom hittar något anmärkningsvärt denna gången heller, men undersökningen är ju beställd så då är det bara till att göra den. Hoppas att Theo inte tycker att det är för obehagligt. Det finns ju en risk eftersom han måste sitta stilla och då måste någon hålla honom hårt och DET gillar han inte alls.

Eftersom det blir ganska mycket på schemat i morgon, så har vi avbokat både badet och dagis. Det kan bli för mycket för lilleman.

Nu har Paula fått låna en bärbar dator av en kompis, så nu kan hon också skriva här på bloggen. Hon hälsar förresten så gott till er alla!

Ni får ha en skön kväll.

Pappa Tommy

 

Tisdagen den 18 januari 2011 kl. 20:42

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

Dagis

Ja, då sitter man här på rummet i Höganäs i sin ensamhet. Resan hit gick bra och fast det är mörkt kan man se att det är inte mycket snö här nere. Men det ser i stället ut att vara ganska blött. Vi åkte hit till vandrarhemmet först och sedan handlade vi lite mat till frukost, så nu är det snart dags att gå och lägga sig.

                         

 Eftersom vi inte reste förrän på eftermiddagen, så kunde jag följa med när vår lille Theo skulle till dagis för första gången. Det var en stor dag för honom och vi eller kanske mest Paula var nervös innan vi gick dit. Men det gick bra för att vara första gången, även om vi inte var där så länge. Efter ett tag började han att gäspa och gnugga ögonen, för han hade inte sovit något efter lunchen. Personalen verkar vara trevliga och vänliga, så dom kommer säkert att ta väl hand om honom. På dagiset var det också en kille som han har träffat många gånger förut, på badet. Dom verkade känna igen varandra, den andre gav i alla fall upp höga glädjetjut och då skrattade Theo gott. Nu hoppas vi att han skall tycka att det är roligt så att han trivs bra där.

            

Jag pratade med Paula för en stund sedan och då berättade hon att Theo hade "hasat" runt i lägenheten som om han letade. Det kan ju vara mig som han letar efter för han är ju van vid att jag är hemma. Jag saknar både Paula och Theo jätte mycket redan. Det är inte så lätt att vara hemifrån när man har familj har jag märkt.

Nu väntar sängen på mig, så ni får ha det så bra.

Pappa Tommy

 

Måndagen den 17 januari 2011 kl. 22:36

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

Helgen har snart gått.

Igår var vi en sväng på stan, för jag skulle lämna in mina glasögon. Dom är inte helt perfekta på vänster sida, så det skall dom fixa till och det kommer att ta ca. två veckor. På eftermiddagen åkte jag och Theo till en kompis, för jag skulle koppla in en diskmaskin. Theo var jätte snäll och skötte sig exemplariskt, det var bara när han blev hungrig som han var lite gnällig. Paula stannade hemma och fixade mat till kvällen. Ja, på tal om den så blev det ett litet försök. Det var första gången som hon provade att laga Saltinbakad Entrecôte. Men det kan jag lova att det var super gott och köttet var såå saftigt. Till det fick vi potatisgratäng och sallad. Sen hade Paula också rört ihop en väldigt god sås.         

            

Idag vaknade Theo klockan fem ! Jag tycker inte att det är en särskilt bra tid på Söndag morgonen, men när hans mage vill ha välling så är det inte mycket att göra. Men efter det så somnade han om och sov i alla fall till halv sju och mer kan man inte begära. Sen satt han på golvet och lekte själv i en och en halv timme, innan han var  sugen på gröt. Det är ganska kul för han hasade sig mot köket under det att han gnällde ganska högt men när jag tog upp honom och frågade om han ville äta, då skrattade han till. Sen sa jag, -vill du ha gröt? då blev han jätte glad. Det verkar som att han förstår vad vi säger ibland.

Han var inte så sugen på att sova middag idag, så ikväll var han jätte trött och ingenting var bra. Han fick lägga sig lite tidigare än vanligt och han somnade på en gång.

Nu sitter vi här och slötittar lite på TV och umgås med varandra. Det är ju sista kvällen som vi kan vara tillsammans på ett tag nu. Jag skall nämligen flyga till Skåne i morgon eftermiddag för att jobba i ungefär två veckor. Det är i Höganäs som vi skall lägga tak på ett hyreshus. Nu får vi hoppas att vädret inte ställer till med några problem, så att allt flyter på och vi blir färdiga i tid. Jag skall ta med datorn dit så det blir kanske skrivit några rader när jag är där.

                         

Men nu vill jag hemskt gärna umgås med min helt underbara fru. Kommer att sakna dom väldigt mycket, men två veckor brukar gå ganska fort.

Ha en trevlig avslutning på helgen och var rädda om varandra.

Pappa Tommy

 

Söndagen den 16 januari 2011 kl. 20:22

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Vår alldeles egen nattuggla.

Ja vi har en sådan och det är Theo. Som jag skrev innan så hade vi en underbar dag i Onsdags. Ja, men redan på kvällen så vände det. Theo bara grät, han var trött som bara den och han kunde inte komma till ro. Till slut blev det så att han och Tommy fick byta sovrum så att Tommy fick sova några timmar innan klockan blev 05:00 då det var dags att gå upp. Men jag var inte trött för jag hade ju fått en regäl batteri laddning under hela dagen. Men igår var jag jätte trött, H kom 09:00 och tog över Theo och då tog jag fram damsugaren och fixade lite här och där. Det går jätte bra med dom två, Theo trivs med henne och det är jätte skönt för oss att han kommer bra överens med henne. Som ni kanske har märkt så skriver jag inte längre om hans kramper, men dom har inte avtagit, det är samma som innan tyvärr.

 Jag ringde till Theos försäkringsbolag i Måndags för att kolla om dom hade fått in alla journaler. En väldigt trevlig tjej på andra sida av linjen berättade väldigt snällt att dom hade fått in 47 sidor från "barn" och från habben, det var bara BVC journalen som dom väntar på. Så jag undrade om Theo kommer att ha rätt att få samma pengar från dom som han får från vårdbidraget? -Hm, Paula jag har inte hunnit att läsa allt men jag kan bläddra lite snabbt här. Ja hon läste lite sen sa hon att -Nä tyvärr så kommer han inte att kunna få det. Den Diagnosen som han har ger inte rätt till det. VA ??? Diagnos ???!! Har Theo fått en Diagnos ??? När ? Vem skrev den ? Hon måste trott att jag var lite konstigt. -Ja Paula sa hon, läkaren på "Habben" ja, den danska läkaren  har skrivit en Diagnos till Theo. Epilepsi, utvecklingsförsening och Cerebral Pares.

-Ok sa jag och tackade för hennes vänlighet. Jag pratade med Theos läkare på "barn" och hon sa att hon inte kan skriva att han har CP, för det syns inte på Magnet Röntgen. I min värd så får man ett brev hem och sen kommer man dit man har blivit kallad, till "habben" eller "Barn" för att få träffa en läkare som sen berättar för oss att letandet är avslutat och att dom har kommit fram till vad det är som Theo har. Men jag har aldrig tänkt mig att man skulle få höra det från ett försäkringsbolag. Men ingenting förvånar mig längre i och för sig.

Så igår ringde jag till kuratorn på "habben" och frågade om hon kunde gå in på sin dator och kolla om det stämmer. Jo, minsann och hon tyckte att vi väl redan visste att Theo har epilepsi och att han är försenad i sin utveckling. -Jo det vet vi, men hur kan en läkare skriva Cerebral Pares och den andra säga att det inte går? det var min fråga till henne, -Ja svarade hon -det var olyckligt att ni behövde höra två olika saker från två läkare. -Men nu har vi ju gjort det svarade jag. Sen frågade hon om vi skulle boka in en ny tid. Ja det var svårt för mig eftersom hon inte får göra göra hembesök längre och jag kan inte komma någonstans för Tommy skall åka iväg på Måndag och kommer att vara borta i 14 dagar. Oj, så var det ju, svarade hon -men jag kan komma hem till er. -Men du fick inte göra det svarade jag. -Nej, sa hon men nu är det ett speciellt tillfälle, så det går nog bra. Ok, fram med kalendern och den 25e klockan 15:00 skulle vi ses här hemma hos oss. Men det gick inte någon lång stund, så ringde hemtelefonen,  jo det var hon igen -Paula jag fick inte komma hem till dig för min chef, sa hon. Ja vad skall man svara då ? -Det är lugnt sa jag och vi lade på. Hm, hur skall detta sluta? Kommer det att finnas någon "habb" över huvud taget för dom barn och föräldrar som behöver deras hjälp? Jag tror inte det, men det får tiden utvisa.

Sen var det dags att ringa sjukgymnasten, för jag undrade om man kunde få hem något hjälpmedel till att förflytta och lyfta Theo så att man inte behöver bära på honom jämt. -Jag hoppas verkligen att Tommy har berättat för dig det jag sa till honom när han var här sist, sa hon i luren. Ja klart han har gjort. -Ja jag tycker att Theo har blivit så duktig så jag tycker att han kanske skall ha en liten stege där ni hjälper honom att klättra upp till skötbordet, jag vill att han skall gå sa hon. -Ja det vill vi med, mer än allt annat, men han går inte och våra kroppar värker i ryggen och axlarna, ja säg var det inte gör ont. Hon sa till oss förra vintern att Theo skulle gå till sommaren som var och han gör inte det. Nu har hon sagt till Tommy att Theo kommer att kunna gå till nästa Jul, starkt av henne att säga så, tycker jag. Men hon kanske inte tänker på oss som lever med det hoppet att Theo skall kunna gå och varje gång hon ger oss en månad och det inte händer någonting, så krossar hon vår hjärta, med vem bryr sig? Nä, jag vill ha dom hjälpmedel som finns, så är det bara.

 När Tommy slutade jobbet idag, så åkte vi till stan, men oj vad kallt det var. Jag skulle till Apoteket för att hämta Theos medicin och där fick jag veta att han skulle träffa sin läkare till veckan. Hm, av försäkringsbolaget får jag veta min sons Diagnos och på Apoteket får jag veta att vi skall till läkaren till veckan, undrar vad jag får veta på Ica imorgon när vi skall handla.

H var inte här idag , och det var bra i och för sig för då har vi två timmar sparade till nästa vecka när Tommy är borta. Min snälla granne Helena kom med en Cappucino till mig mm såååå gott, men jag har även fått en kaffemaskin av henne så jag kan göra dom själva  så hon slipper springa över,tack snälla Helena du är helt underbaroch tack till min svägerska för en trevlig pratstund, det behövs ibland att ha någon att prata med. Nä nu får jag önska er alla där ute en trevlig kväll.
 

kram/Paula

 

Fredagen den 14 januari 2011 kl. 21:42

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [10] Kommentera detta inlägg

 

En super mysig dag

har vi haft. Theo vaknade och jag hämtade honom till vår säng, han fick sin välling och där låg vi. Vi kramades och pratade om allt mellan himmel och jord. Han tittade på mig som bara han kan göra sen kramade han mig och smålog. Dom stunderna gör så att jag glömmer allt det jobbiga, all stress och alla krig och bara njuter så otroligt mycket. Dom gör också att jag laddar mina batterier. Vi låg där tills H kom och det är inte Helena vår granne. Det är tjejen/ kvinnan som jobbar med Theo sen i Måndags. Ja när hon kom då var det bara att gå upp från sängen, vi var riktiga soffpotatisar idag. Theo var lite tyst och reserverad, jag tror att det berodde på att han var lite febrig, men det tog inte så lång stund sen var han på toppen humör. Han lekte med H och hon matade honom för första gången, det gick jätte bra. Sen fick han även sin medicin av henne. Medan dom lekte så fick jag lite energi och rensade i Theos byrålådor, ja det blev inte så mycket kläder och strumpor över. Jag fick nästan panik, -Han har ju nästan inga kläder kvar, sa jag till Tommy när han kom hem, -vi måste åka och handla, titta i hans lådor dom är nästan tomma! Tommy tittade på mig och småflinade -Paula sa han.. -ja vad är det? svarade jag -Du vi har inte packat upp Theos väska från Skåneresan. Ja vad skall man säga, bara till att skratta gott. Theo tittade på oss och fattade ingenting, mamma och pappa bara skrattade, hm.

             

 Sen åkte vi in till stan för Tommy skulle vara hos optikern på eftermiddagen. Han har varit på sjukshuset mitt på dagen också, för att röntga sina njurar. En sten kom ut idag så nu är det nog bara tre kvar.

 När vi var på stan åkte jag till "Polarn o Pyret" och köpte två par byxor och några strumpor och stumpbyxor som han verkligen var i behov av. Dessutom blev det en långärmad tröja och en fleecejacka så nu är det bara pyjamas han behöver. Medan Tommy var hos Optikern så gick Theo och jag för att köpa en bok där vi skall skriva ner lite information om Theo. Jag ringde nämligen till dagis idag och på Måndag skall vi dit och träffa alla fröknar och se hur Theo trivs där. Så nu är det bara att hoppas att han skall hålla sig pigg och frisk och att han tycker det är roligt på dagis. Men jag är lite nervös att han skall sluta äta och bli sjuk för att allt blir nytt för honom. Men jag får försöka att inte vara så orolig och att istället tänka positivt och att allt skall gå bra. Vi skall inte vara där så länge utan bara ett kort stund varje dag så länge Theo vill och orkar.

 Sen åkte Theo och Tommy hem och dom skjutsade mig till Restaurangen där jag träffade några av mammorna som jag lärt att känna när jag väntade Theo. Det var riktigt trevligt, så tack tjejer för en trevlig stund. Åhh vad jag är glad idag, det har varit en riktig kanon dag. Jag hoppas på många fler sådana dagar, vi behöver verkligen det.

Så nu önskar jag er en riktig trevlig kväll

Kram från en glad mamma/Paula

 

Onsdagen den 12 januari 2011 kl. 22:04

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

Jag behöver er hjälp,

jag tar inte för mig något och jag vet inte i vilken ända av tråden jag skall dra. Kuratorn från habben ringde idag, vi skulle gått dit imorgon men tyvärr så kan vi inte det för Theo har haft feber i tre dagar nu och ingenting är bra. Förr så gjorde hon

hembesök men det kan hon inte göra nu, för dom får inte det och vi kan inte ta ut Theo när han är sjuk. Det är jätte trist att dom tar mer och mer ifrån oss, tycker jag. Det är nog svårt att ta sig till möten när man har friska barn och ändå svårare när man har ett handikappat barn. Jag frågade henne om dom har fått tag i någon ny Barnneurolog, nej svarade hon och dom vet inte när det skall bli heller. Dom har blivit tillsaga att hänvisa till deras chef om vi föräldrar ringer dit och är missnöjda. 

 Hon berättade att det är några föräldrar som har valt att åka till Umeå, men då får man betala resan dit själv. Hm hur skall detta sluta? Ja det är många funderingar som man har. Det räcker inte att du har ett sjuk barn som inte kan gå, prata eller om man frågar var mamma eller pappa är, så vet han inte och alla hans kramper, då skall man ta sig till Umeå också för att få tag i en barnneurolog, det är så trist så tårarna bara rinner. Men vad kan chefen säga ? Ja hon vet inte själv när dom skall få någon läkare. Så jag ställde frågan, -Vad kan vi som föräldrar göra? Politikerna, svarade hon, man skulle vända sig till dom. Jag är trött och less, har ingen ork och jag vet inte hur jag skall få fram allt. Jag är så trött på att vara arg, ledsen och att gråta så jag kanske går på för hårt och missar mer än jag vinner. Fast ibland känns det som om det kvittar, det händer ändå ingenting. Jag har också fått frågan: Paula, det är tufft att vara förälder till ett handikappat barn, önskar du någon gång att han inte fanns?'

-Nej, jag har aldrig önskat att Theo inte fanns, men jag har många gånger önskat att världen där ute inte skulle vara så grym. Att det skulle finnas mer hjälp och förståelse, för oss som har barn med handikapp eller funktionshinder, ja det finns många namn på dom barn som är sjuka men inte så mycket hjälp att få. Om det beror på att han inte har någon diagnos, så är det varken Theos eller vårt fel. Jag ger upp, för jag orkar inte fajtas med dom mera, allt känns bara så meningslöst och mina tårar hjälper inte honom eller oss.

 Så nu vänder jag mig till er, snälla hjälp mig hur skall jag göra ?? Jag är tacksam för alla svar, för själv är jag tom.

Önskar er alla där ute en trevlig kväll.

Kram/paula

 

Måndagen den 10 januari 2011 kl. 19:30

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [8] Kommentera detta inlägg

 

Hemma igen

efter en lång och välbehövlig "semester" i Skåneland. Vi bestämde oss för att resa hem på Fredagen efter att ha tittat på väderprognosen på TV. Där visade dom att det skulle komma in mera snö och även regn över Skåne på Lördagen, så det var inte ett så svårt val. Resan gick i alla fall bra, nästan bättre än väntat faktiskt. Det var inte så att man var direkt orolig, men väglaget kan ju vara ganska omväxlande när man kör så långt. Första biten ända upp till Stockholm där var vägen nästan fri från snö och det var plusgrader. Men efter det började temperaturen att krypa under nollan och man fick vara mer försiktig. Sen var det snömodd i omkörningsfilen, men det var minusgrader så det var ganska lugnt och det gick att hålla ett ganska bra tempo. När vi kom upp i Norrland så såg vi Norrsken, men tyvärr var det inte så kraftigt så vi fick inget kort på fenomenet, men vackert var det i alla fall.  Vi kom hem precis klockan tolv på natten. Theo skötte sig alldeles utmärkt hela resan och när han hade druckit sin välling klockan sju efter vissa protester, så somnade han. Sen sov han hela vägen ända upp till Sundsvall, där vi stannade till på MAX. Han var mer eller mindre vaken dom sista femton milen och när vi kom hem var han ganska trött. Vi gav honom lite välling, men han ville inte ha så det var bara till att lägga honom i sängen och han sov ända till tjugo i åtta. Skönt !

 I går på Lördagen tog vi det lugnt och packade upp väskor och ordnade och fixade. Jag skjutsade Paula till stan där hon gick runt och shoppade och fikade lite. Medan hon var där så passade Theo och jag på att sova en sväng, vilket var hur skönt som helst. När lilleman vaknade så åkte vi alla iväg för att handla mat och annat som man behöver. Det blir ju tomt i alla skåpen när man är borta så länge, så man måste fylla upp lagren lite.

 I dag har vi varit lata och inte gjort så mycket alls. Vi anlitade en granne till att byta gardiner i vardagsrummet. Paula hade köpt nya igår så nu fick hon lägga upp dom till rätt längd. Det blev jätte fint, tack så mycket för hjälpen. Nu har vi plockat ner Julen igen, det känns inte som om det var så länge sen vi plockade fram allt.

 Theo har varit lite krasslig sen vi kom hem och igår hade han lite feber också. Men det är inte så farligt ändå, det går nog över ganska snabbt. Han var inte så glad för att äta idag heller, men i kväll åt han Lutfisk, potatis och ärtor. Sen efter bara någon timme så drack han upp hela vällingflaskan, så aptiten verkar ha kommit tillbaka igen.

Det var "mormor" som var här och bjöd på Lutfisk. Både hon och Paula hade längtat hela Julen, så nu var det äntligen dags. För min del gick det bra med lite annan mat. Det är inte så att jag inte kan äta det, men det finns definitivt godare mat.

 I morgon är det så dags att börja jobba igen efter den långa ledigheten. Skall jobba tidiga skiftet denna veckan, så det är ju skönt. Hoppas nu att Paula orkar ta hand om Theo hela dagarna, för idag har hon haft jätte ont i kroppen.

 Det verkar som om vi skall dra igång med den nya avlösaren i morgon också. Så nu blir det ju lite avlastning för Paula igen och det känns jätte skönt.

 Angående den här sidan så har Zoomin, där vi har vår hemsida, meddelat att dom skall lägga ner. Så vi funderade på att bygga upp en ny sida på en annan adress, men nu verkar det ordna sig ändå, så att vi kan ha kvar denna sidan. Det skulle vara skönt att slippa flytta över alla bilder och blogginlägg. Men vi återkommer med mer information om det skulle bli aktuellt med en flytt.

Nu vill jag önska er en trevlig kväll.

Pappa Tommy.

 

Söndagen den 9 januari 2011 kl. 19:55

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Att våga älska utan rädsla.

Ibland tänker jag, att tänka är farligt. Jag är som ni kanske vet analytikernas mästare, tänkarnas drottning eller funderarnas kung, men jag har lagt det där på hyllan. Att analysera, tänka och fundera över framtiden fungerar inte om man skall leva idag. Då tvingas man fokusera på här och nu och ta en dag i taget. Lever man efter det så finns det inget utrymme till att fundera kring hur framtiden kommer att te sig. Att leva idag är min räddning. Det är så jag klarar av att leva med mina söner och deras kamp.

 MEN ibland kan jag inte hålla tankarna borta, utan jag glider in på den eviga frågan, vad kommer att hända med Theo, min äldsta son, med mig, Tommy och Markus? Men jag tillåter mig aldrig fundera längre än så. Jag får en klump i magen, svårt att andas och en sådan obskrivlig smärta i bröstkorgen. Men jag tror att man till slut lär sig att leva och taga vara på alla dagar, att vara tacksam för allt vi har, att se på människor med andra ögon, att finnas där och att ge till dom som behöver. Ja allt detta har Theo och hans store bror lärt mig och för det är jag dem evigt tacksam. Så idag håller jag alltså på att lära mig att leva i nuet och att inte planera, att få vara impulsiv och göra det som jag känner att jag har lust att göra. Att inte tänka så mycket på hur vårt liv kommer att se ut om en månad, att våga tror på att allt skall gå bra för mina barn och oss. Men det är inte så lätt för jag har en inbyggd rädsla som är en del av mig och den går hand i hand med mig.

 Men ibland så kan jag faktiskt njuta av livet och glömma bort rädslan som har byggt ett bo i mig. Eller kanske jag är så bekant med den att jag inte märker den ibland. Sen jag öppnade det kapitlet i mitt liv där två av mina barn går igenom två olika kamper, så har jag varit väldigt rädd för att komma nära dom. Omedvetet så har jag byggt en mur runt om mig och den muren har hindrat mig från att njuta av nuet. Rädslan över att förlora dom tog över ganska snart och idag får jag hjälp med att lära mig att inte vara rädd för att vara nära dom. Jag tror att det har varit den största kampen i mitt liv, att våga älska utan att vara rädd för vad som kan hända. Ja, man har hört förr att "livet är en skola" och jag kan lätt säga att jag inte skulle vilja vara rektor i den skolan jag går i.

 Det har varit många tårar och dom rinner ännu. Många nätter utan sömn, mycket oro och rädsla som jag försöker jobba bort lite dag för dag. Ja, det hemska är att det skolarbetet kan ingen göra åt mig, det är bara mitt och det är bara jag som kan göra något åt det. Ibland känner jag mig så otroligt stark och jag tänker för mig själv, "Paula du kommer att fixa det" och andra gånger känner jag mig så himla svag att jag tappar allt hopp och all tro. Men jag gör så gott jag kan och jag har bestämt mig för att jag aldrig kommer att ge upp. Livet blev inte som jag hade tänkt mig utan långt ifrån den sagovärld som jag hade i mitt huvud när jag var yngre. Men det är min verklighet nu och ibland kan det också finnas dagar som är precis som i min prinsess saga.

             

 Idag har vi haft en underbar dag! Det är en hel del att göra här hos Tommys moster med veden, askan som ska tömmas och mat som skall lagas, men allt kör på i ett så otrolig lugnt tempo att man nästan glömmer bort att man jobbar. Theo var på bra humör och Markus var här med oss hela dagen. Grannarna till moster var bjudna på mat, så jag lagade lunchen och det blev riktigt smarrigt om jag få säga det själv.

Ikväll har vi spelat Yatzy med dom gamla, ja jag känner en otrolig harmoni i mig just nu.

Igår kväll  bjöd Mats oss på en otoligt god middag. Men han lagade den inte själv, han tog oss till Helsingborg på en Fondy restaurang, tusen tack Mats för en trevlig kväll !!  Theo låg i sin säng hemma hos moster och hennes man, han hade sovit medan vi var borta så det var så skönt. 

I går och idag ringde en läkare från Ö-vik angånde Theos epilepsimedicin. Han tyckte att det var för många kockar inblandade och inte någon av dom som skrivit ner något. Han tyckte i alla fall att vi skulle höja dosen på en av medicinerna, men som sagt för många kockar - sämre soppa. Så vi vågar inte göra det, vi väntar tills vi kommer hem och får prata med Theos egen läkare. Nä nu skall jag göra kväll!

önskar er alla där ute en bra natt.
Kram Paula
 

 

Onsdagen den 5 januari 2011 kl. 22:59

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Det är rätt så segt här

och Tommy känner sig fortfarande trött och matt i kroppen, för han har inte ätit så mycket. Igår blev vi tvungna att åka till Helsingborg för att hämta Theos medicin. Tommy var väldigt trött och kände sig frusen, så det gjorde ont i mig att han skulle köra. Jag fick tag i Markus till slut så vi hämtade upp honom så han fick övningsköra för då kunde Tommy bara sitta bredvid och vila. Markus är väldigt duktig och han kör gärna. Medan dom körde till apoteket i centrum, så blev jag kvar på Väla galleria och handlade lite till Tommys moster. Jag skulle köpa tätningslist på Claes Ohlsson, hm inte mitt område precis. Var ganska nervös så jag frågade en expedit, men han var inte så hjälpsam. Tur att man har telefon så jag kunde ringa Tommy och fråga honom. Det fanns massor med olika varianter så det var inte så lätt, men jag fixade det till slut. 

                        

Sen var det dags för Polarn o Pyret, för Theo fick pengar av Mats och Tommys moster i julklapp så man passar ju på när det är rea. Jag fick med mig fyra långarmade tröjor och ett par byxor, jag gillar när det är rea. Sen blev det bara lite handling av mat på vägen hem till Tommys moster. Vi lämnade Markus och tackade honom för hjälpen. Tommy var frusen och mest tyst hela dagen, men det är inte så konstigt när man inte mår så bra. På Fredag morgon gör vi ett nytt försök att åka hem. Idag är ingenting planerat utan Tommy får vila upp sig så att han orkar köra hem på fredag.

                         

Theo äter inte riktigt bra än och är lite snorig, hoppas verkligen att det stanna där med bara lite snor. Sigfrid, Tommys mosters man går med rullator och som ni vet så älskar Theo allt med hjul, så när han är på sina promenader här hemma så hasar Theo efter honom och ger upp höga glädjetjut. Det är så roligt att se Sigfrid som måste skynda sig med sina små steg så att Theo inte kommer ifatt honom. Det har han inte klarat av så många gånger, för sen tar Theo tag i hans ben och han kommer ingen vart. Hm det är inte lätt att vara gammal.

Önskar er alla där ute en trevlig dag.

kram/Paula

 

Tisdagen den 4 januari 2011 kl. 11:16

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Vi är kvar i skåne

för Tommy blev dålig i natt med diarré och han är matt i kroppen. Allt var packat, men vissa saker kan man bara inte styra över. Jag mår också jätte dåligt, mår illa, nyser och har ont i huvudet. Så nu får vi hoppas att lilleman slipper bli sjuk. Orkar inte skriva mycket mer idag.

Önskar er alla där ute en trevlig dag.

kram/Paula

 

Söndagen den 2 januari 2011 kl. 15:16

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

GOTT NYTT 2011

 

Då har vi börjat ett nytt år igen och vi vet inte vad som skall hända oss. Men det är säkert lika bra det för annars skulle man gå och vara orolig hela tiden.

 Nyårsafton var lugn och skön, vi åt julmat och umgicks med familjen. Inför tolvslaget åkte vi till Mats för att se på fyrverkerier, men det hela blev nästan uppskjutet för det blåste fruktansvärt mycket. Redan på dagen regnade det och blåsten tilltog mer och mer så snötäcket minskade och all snö rasade ner från träden. Det blev inte mycket till fyrverkeri för det gick knappt att tända på, men lite blev det i alla fall. Vi var ett litet gäng som stod och huttrade under ett tak för att titta på, men så länge blev det inte. I stället gick vi in till Mats och fikade och hade det trevligt. Theo låg och sov hemma hos moster, så hon hade full koll på honom, men vid halv två tiden tyckte vi att det var dags åka dit så att hon kunde gå och lägga sig.

                

 Det nya året började med att Theo vaknade halv sju och drack sin välling. Han var på ett strålande humör hela dagen. Jag fick ringa runt och ragga upp ett öppet Apotek, för Theo hade druckit upp all Nutramigen. Det var inte så lätt att hitta, men på sjukhuset hade dom öppet, så vi åkte dit en sväng.

 Klockan fem kom min bror och delar av hans familj hit för att äta middag. Det var riktigt trevligt att träffa dom igen. Det är bara att inse att man saknar dom riktigt mycket nu när man inte kan träffas så ofta. Theo var jätte glad att träffa sina kusiner. Det var min kära fruga som lagade maten och det var riktigt gott som vanligt. Entrecot med potatisgratäng, sparris med någon äggröra och en gräddpaj till dessert. Mmm det var riktigt gott.

                        

 Nu känns det bara tomt efter att dom har åkt och Markus åkte med. Nu vet man inte när vi får träffas nästa gång. Det är bara en lång, lång väg hemmåt. Men det har varit så trevligt här nere i Skåne även denna gången och det känns som att vi har fått trevliga minnen och att vi har laddat batterierna så att det räcker ett tag framöver.

 Nu blir det nya tag och fortsatt kamp för vår guldklimp Theo. Allt rullar igång igen efter helgerna med besök på sjukhus och habilitering osv. Vet inte ens vad som väntar oss, men det finns ju uppskrivet i almanackan så vi får väl titta efter när vi kommer hem.

 Nu hoppas jag att ni alla får ett riktigt bra år. Ha en skön helg och tänk gärna på oss när vi sitter i bilen i morgon.

Pappa Tommy

 

Lördagen den 1 januari 2011 kl. 22:33

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238