Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Inte så många timmar kvar

på det gamla året. Jag kommer inte att ge något nyårslöfte, men däremot har jag en del önskningar. Jag önskar att jag det nya året kommer att bli fri från smärta, att min son lyckas att leva ett liv utan missbruk och att Markus fortsätter som han gör fast med lite mer mat och mindre dator spel. Att läkarna hittar vad Theo har för sjukdom och att han får må bra. Att Tommy och jag hittar tillbaka till varandra och att allas önskningar där ute går i uppfyllning. Dumma människor är som cancer och har alltid funnits och det verkar svårt att hitta ett botemedel, men även till dom så önskar jag ett Gott Nytt år.

Eva om du läser detta, så hälsa ett riktigt Gott Nytt År till Filippa och till alla er andra som har följt med på vår resa på ett eller annat sätt, önskar vi

 

                                      Ett riktigt Gott Nytt År 2011 

            

                                                 Kram från oss alla.

 

Fredagen den 31 december 2010 kl. 17:50

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Hur förväntar sig folk

att vi som bär på en sorg skall se ut? Jag har fått höra den kommentaren förr och igår var det dags igen. Skall jag ha svarta kläder, ha en sjal över huvudet,  gråta konstant  och inte prata med någon?  -Paula, du ser pigg ut i relation till det du skriver på din blogg.... Ja, många tårar har runnit,  många vänner som jag hade, hälsar inte på längre, Markus tyckte det var jätte jobbigt att bo hemma på grund av sin brors sjukdom, hans store bror som kämpar för att leva ett rent liv utan missbruk, kampen med ekonomin, att bråka med allt och alla som har med sjukvården att göra, att jag och Tommy är som bästa kompisar som råkar ha ett sjukt barn och har glömt varandra på den här vanvettiga och krokiga vägen, smärtan i min kropp som tvingar mig att äta medicin mer eller mindre varje dag, att jag gått upp i vikt hur mycket som helst på grund av all medicin och att jag inte kan röra mig.... och jag ser pigg ut ?? Nä, det tycker inte jag att jag gör men det är helt underbart att andra tycker det. Själv tycker jag att jag ser ut som en disktrasa som aldrig vill vara med på bilder.

  Men jag vet en sak, jag har lovat mig själv att inte sluta skratta för så har jag straffat mig själv en gång i tiden. Jag kommer att skämta när jag egentligen bara vill gråta, jag kommer att skratta när jag egentligen bara vill dra ett täcke över mitt huvud, för min sorg blir inte mindre om jag slutar skratta. Om det vore så lätt så skulle jag göra det på en gång och det finns inte någon annan som önskar det så mycket som jag gör.

 Theo är sjuk och vi mår skit, men det är ingenting vi rår för. Jag har lagt skulden på mig själv många gånger, men jag kan faktiskt inte rå för att vår Theo är sjuk. Så om det är sant att skratt förlänger liv, då vill jag skratta ofta så att jag kan leva ett långt liv och ta hand om honom. Theo skrattar ofta med, så jag hoppas verkligen att det stämmer, för då får vi rå om honom läänge.

              

 Vi bär alla på våra hemligheter och det är nog tur att vi inte vet om andras, för jag tycker att det är nog med det vi bär på. Bara att gå ut med Theo och att folk tittar snett och andra ger honom ett litet smajl och undrar vad har den lille söte killen för sjukdom. Jag skulle gärna dela det med alla om jag bara visste vad han har, men vi vet inte det tyvärr, vi kan bara hoppas att vi får veta en vacker dag.

 Men jag skulle å andra sidan inte vilja byta mitt liv med någon annan, för hur jobbigt det än är och hur många sömnlösa nätter jag än har, så har jag aldrig fått så mycket kärlek innan i mitt liv som jag får från min familj nu. För första gången i mitt liv så vet jag vad sann kärlek är. Så snälla, döm mig inte för mina skratt eller mina skämt för det finns inte någon som vet hur jag mår inuti. Där inne där ingen kan se, där är det bara jag som kan känna hur trasig man kan vara. Men skratta kommer jag att göra för gråta gör jag när jag är själv... nog om det. 

 I går bakade jag och moster en kaka som jag fick ett gott recept på av min svägerska, jätte goda var dom, mm tack Eva. Sen var jag och Tommy hos morbror och hämtade massor med vedsäckar för det behöves. När jag skrev den här bloggen så satt Theo hos Markus och lekte, Tommy spelade piano så vackert så hur kan jag låta bli att le? 

På eftermiddagen åkte vi och handlade med moster, Markus var kvar här hemma med mosters man som är gammal och sjuk och inte orkade att följa med.

 Ikväll  på Nyårsafton blir det lugnt, det är bara vi, Tommys moster och hennes man, kanske morbror och Markus så klart. Ja det är inte så många dagar kvar för nu på Söndag morgon åker vi hem, usch vill inte men vi måste, så är det bara. Nu är jag också klar med all matlagning så nu kan killarna äta. Det känns skönt att allting blev klart innan vi åker hem. Jag tycker att Markus har gått ner i vikt, hans ansikte var så smalt så man kunde se hans ben. Men nu har han fått lagad mat som han bara behöver värma. Undrar om dom kommer att göra samma sak för mig när jag är gammal.

Önskar er alla där ute en bra dag.

kram/Paula

 

Fredagen den 31 december 2010 kl. 10:36

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238