Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Det är så mycket

jag skulle vilja skriva om men min hjärna är hel tom. Theo krampade ganska mycket igår, men tyvärr så fanns inte hans nya medicin här i stan. Jag ringde till "barn" på kvällen och pratade med en sköterska som skulle ringa barnläkaren, så skulle hon höra av sig till oss och det gjorde hon också. Henne har vi bara träffat en gång, det var då  Theo hade magsjuka i 24 dagar, hon är jätte trevlig. Hon undrade hur länge han krampade och hur kramperna såg ut. Men det var inga nya kramper, utan dom har vi sett så många gånger tyvärr. Det enda nya var att han satt på golvet och rätt som det var föll han framlänges och landade på ansiktet, så att lämna Theo utan uppsikt under en längre tid är inte att tänka på. Medicinen som Theo skall få fanns inte på barnavdelningen heller, så hon sa att om vi var oroliga och att det inte kändes ok så kunde vi åka dit och sova där. Men jag sa att vi kunde vara hemma med Theo för då känns det tryggare för honom. Ja sa att jag och Tommy kunde åka till Umeå idag för att hämta den nya medicinen, men hon tyckte att dom borde fixa det på sjukhuset så att vi inte skulle behöva köra ända dit med Theo. Hon skulle skriva en lapp, så att dom som jobbar idag skulle se till att få fram medicinen så att han slipper vänta tills på Onsdag. Det var snällt, så jag tackade för mig och hon sa innan vi lade på, -Paula är det något, så kom bara in. Det känns bra att veta att dom finns där för oss.

När vi hade pratat klart så åkte Tommy och handlade. Vi var båda trötta och orkade inte att laga någon mat, så det blev bröd och Te till middag.

Tidagare på eftermiddagen så tittade grannen och hennes svärmor in på ett besök. Dom skulle åka och handla och undrade om jag ville följa med. Theo och Tommy var ute en sväng med bilen så att Theo skulle bli lugn. Jag behövde egentligen vila, men  det var så skönt att komma ut en stund och två julklappar blev inhandlade, plus en jätte söt docka till Theo. 

                         

Natten vart mindre bra. Theo krampade på ganska mycket, så någon sömn blev det inte för min del. Jag var vaken med honom hela natten, så när klockan var 05:00  då Tommy gick upp för att åka till jobbet var jag fortfarande vaken. Vi pratade och jag sa att jag skulle försöka att vara vaken fram till 14:45. Men nej, någon superkvinna är jag inte, så 09.00 ringde jag till Tommy och sa att jag tyvärr inte skulle fixa det. Han var tvungen att komma hem så att jag kunde få lite sömn. Det känns som att man misslyckades, att man inte fixade mer.

Man är konstant rädd att Tommy skall förlora sitt jobb, för då vet jag inte hur vi skulle klara av det hela. Men jag eller vi är inte mer än människor och vi är inte så unga heller så man klarar av att vara vaken dygnet runt.

Mitt i allt det jobbiga med Theo igår så blev vi så himla glada när vi gick igenom mailen och vi hade en hälsning från en underbar kvinna som hade hittat till Theos sida och skrivit några rader till oss. Tack snälla du, jag blev så rörd när jag läste dit mail.Jag har läst det gång på gång. Helt otroligt att det fortfarande finns så många snälla och varma människor.

                      

Ett stort tacktill alla er som finns där ute och stöder oss i vår kamp.

Imorgon är det möte med FörsäkringsKassan och Kommunen, hoppas att vi har sovit bättre och att man är mer pigg och klar i huvudet än jag är idag.

Önskar er alla där ute en bra dag.

Kram/Paula

 

Måndagen den 13 december 2010 kl. 16:45

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [9] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238