Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Tillbaka på ruta ett.

Theos läkare ringde igår, för hon skulle kolla hur det var med honom. Han har krampat en hel del, han är orolig och sover inte så bra heller. Så jag passade på att fråga om hon hade fått några svar från MagnetRöntgen. Jo, det hade hon och det såg precis ut som för två år sedan. Så det som Neurologen misstänkte var det inte. Nu skall vi träffa henne igen den 15 December, tror jag. Får se om hon kommer med några nya tankar om hur dom skall gå vidare. Det känns helt underbart att det inte har blivit någon förändring, men tråkigt att dom inte har hittat något denna gången heller.

         

När dom mätte koncentrationen av den nya medicinen i Theo, låg värdet på 453, vilket är inom det normala. Hon sa ändå att vi skulle gå väldigt sakta fram med den nya medicinen, för Theo är väldigt känslig och dom vill inte riskera att det skall hända något igen.

Nu krampar han igen som bara den! konstigt, jag tycker att han krampar mer nu med medicinen än han gjorde förrut. Det tog jag upp med henne igår, men hon tycker att vi skall ge det lite tid tills hans kropp har hunnit vänja sig.

Tommy mår lite bättre idag, är bara matt i kroppen och har inte fått tillbaka orken än. Så här hemma pratar vi inte så mycket utan går mest runt, är tysta och funderar på allt som har hänt och allt som händer. Det har varit ganska mycket nu ett tag, man hinner knappt att resa sig förrän man ligger igen. 

Jag pratade med LSS handläggaren igår igen och hon, Försäkringskassan och en jurist från Assistentföretaget skall komma hit den 15e. Nu får vi se om dom kommer fram till att vi behöver någon hjälp.

Jag pratar med mina andra killar nästan varje dag och det är så skönt, för dom får mig jämt att skratta av någon konstig anledning, fast jag bara vill gråta många gånger. Markus lärare ringde mig  för ett tag sedan och dom var väldigt imponerade av hur en kille som bor så långt ifrån sina föräldrar ändå sköter skolan så bra. Han kommer alltid i tid och han har aldrig skolkat, han är vän med alla och han har bara tre G, resten har han VG och nästan nära MVG! -Oj, oj vilken kille! Paula, sa han till mig. Mm, jag vet, han har alltid varit sådan. Jag var rädd för hur det skulle gå för honom efter allt som har hänt med hans bröder, men tack och lov, Markus är en kille med båda fötterna på jorden. Jag kanske ändå skall få uppleva studenten om några år.Så Markus om du läser detta, så "keep up the good work".

Min äldsta son har varit drogfri ganska länge nu, så man är glad för varje dag som går och den är ren. Hoppas att även du fortsätter med att vara ren och att det går bra för dig också. 

Nu är det snart Jul och jag hoppas att vi kommer att vara friska och att vi får ha en riktigt mysig Jul tillsammans. Längtar att få träffa mina pojkar. Det får inte gå fel, utan vi hoppas verkligen att allt går bra så vi kan ladda våra batterier. Vi behöver det så väl och dom är ganska så urladdade just nu.

Nu finns det inte mer att skriva, jag är helt slut och jag kan tyvärr inte hitta laddaren så att jag kan ladda mina batterier.

Jag får önska er alla där ute en trevlig dag.

Kram/Paula

 

Tisdagen den 7 december 2010 kl. 11:46

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238