Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Nu skall jag berätta

för er. Ni kommer kanske ihåg att jag skrev att Anders och hans sambo var här? Ja, och att vi satt vid köksbordet och bara pratade. Dom är nämligen väldigt lättsamma människor att umgås med. Jag älskar Anders humor, när man satt där så glömde man allt annat. Det kom på tal att vi har väntat så himla länge på Theos rullstol och Lotte sa -Men Anders kan inte dom va det? Ja, vi fattade ingenting men sen berättade hon för oss att en pappa i Norge har designat en rullstol till sin son. Nu skall Anders och Lotta försöka att introducera den i Sverige och dom har tänkt att hitta en "pilotfamilj" som kan testa den. Det är alltså den första i Sverige som Theo skall få prova. Gissa om vi blev glada, nu kommer Theo äntlingen att få en rullstol och kanske kan den ge honom lite mer frihet. Anders undrade om det var ok för oss att ta bilder på Theo i stolen. Klart att det är ok, det är det minsta vi kan göra när dom kommer med en så cool rullstol som kommer att klä Theo-tuffing. Ja, Tommy undrade var dom hade kontraktet, det är bra att han har sin humor kvar, den har hjälpt många gånger. Så nu på Fredag kommer Anders och jag hoppas att Lotte kommer med så att hon får se Theos reaktion när han sitter i stolen för första gången. Vi är så himla glada.
I måndags hade jag träning för Theo här hemma. Tommy jobbar sena skiftet  så vi har inte gjort så mycket mer. Igår var jag och Theo också själva här hemma på kvällen. "H" kom och hälsade på och hade hennes barn med sig så jag kunde äta middag i lugn och ro. Tack snälla "H" du är en underbar granne.

Theo har inte sovit så mycket dom senaste nätterna, han skriker och han gråter. Tommy tyckte att vi skulle hoppa över den nya medicinen som han fått för den har ingen verkan. Han sov nästan bättre innan vi började med den !

En kompis ringde och han skall komma hit idag och bjuda oss på lunch. Jag sa att jag kunde laga maten här, men han ville ta med sig. Snällt, för vi har ganska mycket på schemat. Det var ju egentligen bad på morgonen men vi hade fått hem några papper från Neurologen så vi åkte till "Barn" istället för att ta några blodprov på Theo. Samtidigt som Tommy och Theo var där var jag hos Dietisten. Jag pratade med henne i telefon igår och hon hade receptet på näringspulver klart när jag kom idag.  Det är ett energipulver som heter "Resource" som vi skall blanda i dryck eller mat. Vi har också fått en liten påse med ett annat pulver som gör att maten blir tjockare. Det är bra så att han får behålla mer mat när han äter, för annars är det lätt att det försvinner ut igen när maten är rinnig.  

Logopeden hade pratat med Neurologen i Fredags och berättat för henne vad hon har sett och att hon hade pratat med mig om att sätta in en "Peg" i Theos mage. Hon tyckte att det var bra och att hon skulle prata med oss vecka 47.

Eftersom Theo vägrar att äta nu så tycker jag att det är dumt att vänta så länge därför ringde jag till "barn" men jag har inte fått prata med någon än. Ibland, eller kanske rättare sagt många gånger vill jag bara ge upp allting och sluta att kämpa. Men om någonting skulle hända Theo vill jag inte se tillbaka och tänka, -Om jag hade gjort si eller så istället. Theo är viktigare än så, jag och Tommy skall kämpa för vår son. Men vi klarar det inte själv när vi inte får sova, vila och koppla av för att hämta krafter. Nu längtar jag till i morgon när vi skall hälsa på i "kortis". Jag hoppas verkligen att det känns bra innombords så att vi har en plats där vi kan lämna Theo så att vi får hämta ny energi och kraft för att kämpa vidare. Det känns längst inne i min kropp att jag vill göra något för honom, vad det är vet jag inte än, men det är något stort jag grubblar över men jag kan inte komma på vad det är. Men något är det. Det känns som om det är mitt kall, något väldigt starkt.

Har även ringt chefen för "habben" och undrat om dom kunde fixa en tolk så att vi kan förstå vad vår danska Neurolog säger till oss. Men hon tyckte att personalen där kunde tolka åt oss...... hm dom förstår ju henne sämre än vi gör. Hon tyckte att hon inte kunde gå över huvudet på läkaren, så hon skulle prata med kurotorn och se vad dom kunde göra. Jag tycker att det är jätte viktigt att förstå när dom pratar om mitt barn. Måste vi gå därifrån och tycka att vi inte fattade någonting och gå hem med huvudet fullt med ?????.
"A" är fortfarande sjuk och det märks för jag har haft jätte ont i min arm igen. Hoppas att han kryar på sig fort så att jag får vila.
Nä, nu ska jag ge mig.

Önskar er alla där ute en trevlig dag.
Kram/Paula
 

 

Onsdagen den 10 november 2010 kl. 13:22

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238