Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Mycket skall man höra. . .

innan öronen trillar av. Ni som läser bloggen vet att vi har sökt hjälp till Theo. Ja, vi har fått avslag både från kommunen och FK, ja allt där det går att be om hjälp. Det är inte någon nyhet att vi inte sover så många timmar per natt och det är bara jag och Tommy som har hand om honom. Sen en månad tillbaka får vi hjälp två timmar per dag. Ja det är så skönt med dom två timmarna, men vi ligger många nätter efter i sömn. Vi är helt slutkörda både fysiskt och psykiskt.

Vi har inte hört något mer om Dagisplanerna, inte sen hon ringde sist. På mötet som jag var på sa dom att det skulle gå fort, vi skulle inte behöva vänta så länge, men vi väntar än.

Tommy jobbade kvälls skiftet denna vecka, jag var helt slut men fick ta Theo både natt och dag så Tommy fick sova några timmar så att han skulle orka att jobba. I går vaknade Theo efter en timme och bara skrek och skrek och han vägrade att somna om. Jag har tagit upp med dom att den medicinen han tar inte hjälper honom att varva ner, men vi har inte fått någon annan än. Läkaren som träffade Theo är inte svensk som ni vet, så det är inte så lätt att förstå henne och hon förstår inte oss bättre heller. Så av remisserna som har skickats iväg har många kommit tillbaka för att dom inte fattar vad hon menar.

Idag var en av våra kuratorer här och jag sa att jag känner mig helt slut och att jag  inte vet var jag ska hämta energi ifrån. Det är sant att man inte orkar hur mycket som helst. Vet ni vad jag fick för svar? -Ja ligger föräldrarna på golvet och viftar med händer och fötter och är helt slut då måste vi ringa socialen så dom kan placera barnet hos någon annan familj. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta! -Ja, sa jag, där vi har sökt hjälp har dom sagt nej och att alla treåringar behöver lika mycket hjälp och tillsyn som Theo. Nu får vi inte vara trötta heller, vi måste bara gå och gå, dag som natt som en "Duracellkanin".

Jag frågade henne om kortis och "Filippas mamma", läs nu vad hon svarade. Hon sa att kortis inte är så bra och inte så kärleksfullt. Hon rekommenderade att vi skulle fixa en stödfamilj till vår Theo i stället.Varför kan vi inte få hjälp här hemma så att Theo får vara med oss?? Varför kan vi inte få se hur dom tar hand och honom?? Det är trist för vi har inte frågat efter ett liv med ett handikappat barn. Varför skall vi straffas för det? Är det inte straff nog att inte kunna höra sitt barn prata eller springa eller äta själv ?? Fy vad jag är trött på allt. Vi får inte vara trötta och vi får inte känna efter, men vi är bara människor av kött och ben. Det gör så ont i mig att tårarna bara rinner och dom tar aldrig slut. När skall vi få leva utan att vara oroliga och utan att behöva bråka med dom alla? Vi vill bara leva ett liv utan kamp och utan oro. Det är egentligen inte så svårt att förstå dom som tar livet av sig eller börjar att knarka eller dricka, för det finns inte mycket hjälp där ute.

Jag har tänkte ringa till aftonbladet eller någon annan tidning med är det till någon nytta? Jag är ju inte någon kändis och det är inte någon som vill läsa vår historia. Vi få helt enkelt kämpa på och inte tala om för någon att vi är trötta, annars kanske vi förlorar Theo under "resan".

Tommy har varit på sjukhuset idag och tack och lov var det bra. Det var ingen cancer utan det var tre eller fyra, 4 mm stora njurstenar som han har. Vi har inte levt på snart tre veckor på grund av oron för att Tommy skulle vara allvarligt sjuk. Det var en stor sten som föll från bröstet och tack alla ni som tänkte på honom. 

Snart kommer Markus!!  Vad mysigt det skall bli att få hålla om honom och pussa på honom och bara rå om honom.

Theo vaknade nu igen, undrar vad han har för planer i natt. Vår son kan inte sova och jag är helt tom.

Får önska er alla där ute en skön natts sömn. Nattskiftet har börjat här med samma "personal" som på dagskiftet.

Kram Paula.

 

 

Torsdagen den 28 oktober 2010 kl. 23:14

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [9] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238