Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

En jobbig dag....

men ändå mitt i allt så finns det folk där ute som gör att man glömmer allt det tråkiga som man går igenom. Om just den personen som jag tänker på läser detta så vet hon vem jag menar. Tusen, tusen tack för att du hörde av dig. Människor som du glömmer man inte, en till att bevara och vara rädd om, det finns massor av snälla och varma människor där ute. Jag blir så rörd och jag har inte ord nog att beskriva vad jag känner. Jag hoppas verkligen att jag någon dag kan ge lika mycket tillbaka som vi har fått av många av er. Vi visste inte att det skulle vara så svårt att vara förälder till ett handikappat barn. Det var bara något som man läste om eller såg på film eller kanske någon som man gick förbi på stan. Det har varit tufft och det är väldigt tufft fortfarande. När vi frågade om folk kunde hjälpa oss med ett bidrag för att köpa en större bil så att Theo fick bättre plats med sina stela ben, då var det ganska många som kommenterade att "pojken har ju fina kläder". Men det dom inte vet är att jag köper fina kläder till Theo för att folk inte skulle "se" att Theo var sjuk. Vi lever i en väldigt Ytlig värld och det första man kolla är vad folk har på sig. Att Theo sitter i sin vagn när vi går på stán utan skor är för att folk inte skall komma fram till mig och undra vad jag är för sorts mamma som inte låter mitt barn springa omkring istället. Ja det har inte hänt en gång utan många gånger, tyvärr. Så hans kläder och att vara utan skor är en strategi som jag har kommit på alldeles själv bara för att dom där ute som tror att dom är bättre än någon annan låter mig vara. Jag känner att jag inte behöver gå fram till folk som jag inte känner och stå där och gråta massor framför dom när jag berättar om Theo.

Idag kl 08:00 så ringde jag till Tommy för jag orkade helt enkelt inte att vara den mamma som Theo behövde. Jag var jätte trött och hade ont i bröstet och var helt utan energi. Så Tommy kom hem och fick ta över Theo som jag hade lagt i vår säng. "A" var här men jag såg inte honom, för jag sov tills klockan var närmare halv ett tror jag. Jag kommer inte ihåg när jag har sovit så länge senast.

Theo skrek mycket och både Tommy och "A" fick springa maraton till toa 7 gånger! för att byta Theos bajs-blöja, sen blev han lugnare. Tommy har pratat med Dietisten i kväll och vi skulle höra av oss om han fortsätter så.

På eftermiddagen åkte Tommy till jobbet igen för dom hade ett möte så "H" stannade här och hjälpte mig med Theo. Tack snälla du.

Imorgon slutar Tommy tidigare och vi har sparat 3 timmar med avlösaren så att jag och Tommy skulle kunna göra något får oss själva när han är här. Men imorgon blir det ändrade planer för jag skall  till en läkare och kolla upp mitt hjärta. Nu tror jag inte att det är någon fara, jag tror mer att det beror på stress och alla nätter som man är vaken.

Önskar er alla där ut en trevlig kväll

Kram/Paula

 

Torsdagen den 21 oktober 2010 kl. 17:53

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238