Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

En dag utan oro!

Ja det är det jag önskar mig mest av allt. Natten har varit jobbig, inte så mycket till sömn alls. Jag vet inte om det var för att vi var oroliga för att Tommy skulle röntgas idag. Theo vaknade flera gånger, 02:20 var det bara att gå upp och ge honom hans välling och då hade Tommy varit uppe hos honom precis innan. Han vägrade att somna och det passade bra för varken jag eller Tommy sov så många timmar. Tankarna bara snurrade, det var bl.a om det nu skulle visa sig på röntgen att det är någon dum sjukdom som Tommy har..........ja hur kommer våra liv då att se ut? Hur kommer vi att hantera det? Om min äldsta son skulle få ett återfall? Hur kommer vi att reagera då och hur kommer hans liv att se ut? Markus, äter han bra? Hur mår han egentligen? Han är inte så mycket för att prata om känslor. Vi har läst på nätet om den sjukdom som Neurologen misstänker att Theo har och då står det att vissa har dött när dom har fått lunginflamation pga deras nersatta motståndskraft. Usch, jag vet att man inte skall gå och oroa sig för allt men vad hjälper det när tankarna finns bara där.

Jag önskar att jag kunde vrida klockan många, många timmar bakåt i tiden när man var ung och fara inte existerade. En sådan dag av många dagar då man levde utan oro. Det ordet fanns inte i mitt vokabulär innan min mamma fick cancer. Sen hon  gick bort så har en stor svart måne placerat sig över mitt huvud. Det suger hårt hur  livet bara kan vända sig upp och ner.

Igår läste jag "Lindas blogg"och hon skrev ett inlägg där hon sa att världen säkert skulle vara bättre utan henne.  Ja, jag förstår henne för så har jag känt mig många gånger. Fast det är ganska många bra människor som jag har runt mig, kuratorer, läkare, "mormor", mina barn, min man, mina vänner och blogg läsare som tycker att jag är duktig som kämpar. Men liksom Linda så tycker jag inte att jag är det. Om jag är så himla duktig hur kunde då min son börja med sitt missbruk? Fast han har själv  sagt till mig många gånger, - mamma det är inte ditt fel. Men åter igen hur? Hur kunde Theo födas sjuk som han är. Om jag var så duktig då hade jag inte satt honom till denna värld där han förr eller senare måste vara själv och klara sig och där alla eller rättare sagt många är så dömmande? Om jag var så duktig varför ville då Markus flytta hemifrån och varför har han känt det som att han inte har haft en mamma på tre år?? Jag kallar inte det för duktig och det är inte någon depression utan det är faktiskt vår vardag. Om jag är så himla duktig, varför vill jag bara fly och tro att allt kommer att bli bra igen. Dröm eller en dag utan oro, man kan kalla det vad man vill men jag vill så gärna ha det så igen.

Längtade till att "A" skulle komma imorse så att jag kunde få sova två timmar. Men min hjärna gick på hög varv så jag kunde bara sova 20 minuter sen var det dags för att "A" åka hem igen. Vi kunde prata en liten stund och det var guld värt, den killen han är helt underbar. Hans mamma har gjort ett kanon jobb.

Sen ringde vår granne och undrade om jag ville komma över och äta lunch med henne. Ja, tack men det var inte så mycket jag åt. Min mage är så orolig att jag bara ville spy och jag kämpade för varje tugga jag tog. Tusen tack "H" för att jag fick komma över och tack för promenaden, det var skönt att komma iväg en stund. Till middag blev det kycklingpaj för jag har varit jätte sugen flera dagar. "Mormor" kom hit och åt med oss.

Nu är det bara att hoppas att Theo sover hela natten så vi också får vila.

Önskar er alla där ute en trevlig kväll

Kram/Paula

 

Måndagen den 18 oktober 2010 kl. 20:56

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238