Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Sovmorron.....?!

Ja, nu somnade Theo efter ha ätit en bra lunch. Passar på att sätta mig ner här vid datorn och skriva några rader. Har varit hos en arbetskamrat som nyss fått en liten bebis, helt otroligt vad små dom är i början. Kan nästan inte komma ihåg att vår lille Theo har varit så där liten, men tydligen så var det så. Paula stannade kvar på stan med en kompis, så att hon kunde pusta ut en liten stund medan jag åkte hem och lade ner Theo.

Det har varit så mycket på sista tiden, ja när man tänker efter så är det ju det hela tiden egentligen. Men nu i Onsdags fick jag åka hem från jobbet efter bara en timme. Det var Paula som inte mådde bra alls, hon frös, hade ont i halsen och huvudet. Hon orkade helt enkelt inte ta hand om vår son som ju är ganska krävande. Jag stannade hemma i Torsdags också, men i går var jag tillbaka på jobbet eftersom Paula mådde mycket bättre. Det är inte lätt att ha ett handikappat barn, man försöker att jobba så mycket som möjligt, men ibland måste barn och familj gå före. Sen får arbetsgivare och alla andra säga vad dom vill. Jag gör så gott jag kan i alla fall och jag tycker inte att jag missköter mitt jobb.

I veckan rinde vår son Markus hem för att fråga mamma hur man lagar till makaroner. Ja man kan skratta, men det är inte så lätt och jag skall absolut inte säga något för jag lagar ju knappt mat nu heller så gammal som jag är. Men det var gulligt av honom att ringa och fråga. På tal om Markus så trivs han väldigt bra nere i Skåne och det verkar som om skolan flyter på bra. På ledig tid sitter han och spelar på internet, men nu verkar det som om själva datorn har blivit överansträngd, för den lade av härom kvällen. Kan säkert vara nyttigt både för Markus och datorn med lite semester. Det finns ju andra saker man kan göra också.

Som överskriften skvallrar om så har det nog löst sig med en barnvakt i natt. Det är "mormor" som ställer upp och tar Theo med sig hem. Nu blir det kanske inte så särskilt mycket slappande under tiden, men vi får iaf sova hela natten och i morgon får vi S O V M O R R O N ...... smakar på ordet, låter ju helt fantastiskt egentligen.

Men det krävs nästan att Theo sover på annan plats för vi skall nämligen tömma hela vardagsrummet på möbler. Dom skall lägga nytt golv och från början snackade dom om en dag. Sen blev det  två och nu en hel vecka som vi skall leva i röran. Men det är ju skönt att få nytt golv samtidigt så det går säkert bra.

Nu skall vi ju inte vara hemma hela veckan heller så det passar ju bra nu. På Torsdag morgon åker vi ner till vårt Skåne igen, för på Fredag är det dags för begravning av min kusin. När man tänker på det känns det overkligt, för hon har ju alltid funnits där så länge jag kan minnas. Det är många minnen som dyker upp när man tänker tillbaka på uppväxten och på resor som vi har gjort tillsamman. Ja det blir tomt utan henne och särskilt för hennes föräldrar, min moster och hennes man. Tiden läker alla sår sägs det ju och det är ju sant i viss mån, men det kan ta lång tid.

Theo får iaf ge sig ut på en ny resa med bil och det tackar han nog inte nej till. Kan inte förstå att han kan sitta timme efter timme i sin stol och vara nöjd. Men han har ju liksom gjort det sen han var bebis, ja redan i magen fick han åka mycket bil så han har det nog i blodet på något vis. Men han har börjat att skrika mer och när vi går på stan så gör han mycket ljud och höga är dom också. Folk tittar och man vet inte vad dom tänker, men han blir exalterad av att se olika saker, speciellt bilar och människor och då ger han ifrån sig höga skrik och viftar med armarna och slår med ryggen mot ryggstödet på vagnen. Nu har vi inte någon rullstol till honom än, för då skulle kanske folk lättare förstå. Det syns ju inte på Theo att han har ett handikapp och han är ju så otroligt söt så det är ju ingen som kan tro att han inte är som andra barn. Nu skall man ju inte skämmas för honom heller för han har lika stor rätt som alla andra att vara på stan och i restauranger. Men på något vis vill man försöka att tysta ner honom så att han inte skall "störa" andra.

I natt var det ingen bra natt. Theo vaknade 02:20 och satte sig upp i sängen och "pratade". Jag var hos honom och gav honom nappen flera gånger och gav välling också men det tog tid innan han somnade om. Tror klockan var närmare 04 innan han somnade. Nu tror man ju att han skall sova länge när han varit vaken på natten, men han vaknade klockan sex och var sugen på välling igen. Den enda tiden som man kan ta igen lite sömn är om man lägger sig väldigt tidigt på kvällen när han har somnat. Igår gjorde vi faktiskt det, vi var nog i säng redan halv tio på kvällen. Ja, ibland känner man sig mer som en pensionär än som en 40 åring. Men så är livet och man får ju ta det som det är.

Ute skiner solen och det är verkligen fint höstväder. . . . hm höst skrev jag. Ja löven börjar att bli gula och nätterna kallare, det är bara att inse att sommaren är slut för den här gången. Men den har varit otroligt fin, så man skall inte klaga.

Nu får ni ha det såå gott alla ni där ute som vi känner eller aldrig har träffat.

Ha en skön helg och var rädda om varandra för livet kan va kort.

Kram från Tommy

 

Lördagen den 11 september 2010 kl. 14:54

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238