Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

På ruta ett

igen, fy det ger massor med blandade känslor. Theos läkare har varit borta i tre månader i Umeå men hon har kommit tillbaka nu och hon ringde till oss igår. Varje gång hon ringer så är hon jätte glad, skrattar och undrar hur det är med oss som en kompis gör. Ja, så känns det för oss och hon är mer som en kompis än som en läkare som man går till och sen lämnar rummet. Vi har känt varandra ett bra tag nu så vi kan prata med henne om allt, hon är super bra. Vi har träffat många dåliga människor på vår resa, men tack och lov så har vi också fått äran att träffa massor med trevliga människor som vi aldrig nånsin kommer att glömma. När man känner varandra bra så vet man när dom har något mindre trevligt att prata om. Hon var inte så sprallig som hon brukar vara och sen kom det,  -Paula, sa hon -du jag har fått brev från Göteborg där Nicklas skrev att proven visade negativt och han visste inte hur dom skulle gå vidare.....Han undrade om hon kunde kontakta oss och berätta om det. -Skit, tänkte jag, inte för att jag vill att Theo ska ha mecp2 men det kändes som att det var så nära ett resultat nu. Vi skall skriva till en hemsida i USA och fråga vad dom gör för prover där och hur vi skall välja väg, för vi blir tokiga av att inte veta något. Theos läkare sa att det inte finns någon neurolog här, men det visste vi redan. Men om en månad har dom en konsult neurolog i Umeå som vi eller hon kan ta kontakt med. Ja, tänkte jag det är semester tid snart och hur länge behöver vi få vänta denna gången? Jag undrade om vi kunde ta Theo och åka till USA för att göra tester där. -Ja, sa hon vi har massor att prata om och vi skall träffas imorgon 14:15, då kan vi planera för Theos kommande månader. Hm, vill bara gråta, nu är vi på ruta ett igen.

Tommy har gått och blivit förkyld och det är inte så konstigt för man mår så himla dåligt så man är mottaglig för allt. Men på något konstigt sätt så måste vardagen fungera, hur vet jag inte men den går runt. Theo har ingen feber men han är väldigt gnällig och hostar fortfarande jätte mycket och har massor med slem i hans lilla bröstkorg.

Idag skall vi försöka skriva ner allt som vi kan komma på, på ett papper så vi kan ställa alla funderinger och frågor vi har till Lena. Det är lätt att man inte kommer på vad det är när man kommer dit.

Sist men absolut inte minst så firar vi att Theo är två år och tio månader idag. Det närmar sig treårsstrecket med snabba steg.

Önskar er en bra dag

Kram/Paula

 

Tisdagen den 15 juni 2010 kl. 11:43

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238