Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Dagen har

varit tuff, jag har mått jätte dåligt. Det kryper i min kropp och jag vill fly men jag vet inte vart. Jag är arg och brutal när jag pratar med dom jag älskar, hur kan jag göra så? Varför gör jag så? Det är ju bara dom jag har, dom är mitt allt och ändå kan jag vara så kall.

Idag när jag träffade kuratorn så tog jag upp det och hon sa att det är sorgen som kan komma ut i form av ilska. Har en känsla av att jag inte har fötterna på marken, jag flyter liksom, hm det är konstigt och svårt att beskriva i ord. Men jag visste att jag skulle få några kämpiga dagar framför mig. Jag tänker ofta på om min kärlek till mina barn kunde göra dom friska, då hade dom aldrig blivit sjuka. Jag älskar dom mer än allt annat på denna jord. Jag har det skitjobbigt och så kämpigt att jag ibland undrar hur i hela friden jag klarar av allt. Men jag har lovat mig själv att det är bara döden som kan stoppa mig från att kämpa för mina barn. Dom ska aldrig behöva säga eller känna att jag inte finns där för dom, bara om dom själv vill att jag ska backa. Jag vet att jag inte kan göra så mycket för min äldsta son för ju mer jag vill det, så måste han själv vilja också. Men jag kommer också att gå den branta stig han har framför sig, han skall inte behöva klättra längs den själv för jag älskar honom alldeles för mycket för att kunna lämna honom. Han ringde ikväll och vi pratade mycket om vårt möte i Söndags. Han hade det kämpigt efteråt och idag också.

Jag hade ett möte på eftermiddagen men jag klarade inte av att vara där, jag var tvungen att gå därifrån för det kändes som om jag inte kunde andas. Vi gick ut med Theo i vagnen, det var härligt att bara gå och gå, vi hade inte något mål men jag var för rädd för att stanna upp.

Theo har sovit ganska mycket idag och igår på dagen också. Jag vet inte riktigt vad det är med honom kanske han bara är trött efter resan. Jag och Theo satt på vår uteplats på förmiddagen, det var så varmt och skönt så han åt sin gröt och lunch ute, man måste passa på när det är sådana dagar. Jag kom på nu medan jag skriver, att det kanske beror på värmen att han är så trött.

Nu på kvällen så har vi tvättat och igår storstädade jag köket, man är liksom rädd för att stanna upp för då sätter alla tankar och funderingar igång.

Nu ska jag vila min kropp som värker och imorgon bitti så är det bad. Då bli Theo glad.

Önskar er alla där ute en trevlig kväll !

Kram/Paula

 

Tisdagen den 18 maj 2010 kl. 22:31

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238