Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Till min bästa vän och fru.

Tack för dom här åren min goa fru. Tack för att du står ut med mej. Jag är kanske inte alltid som du hade trott att jag skulle vara, men jag älskar dej av hela mitt hjärta.Visst kan det vara kämpigt många gånger i vårt liv, ja kanske mest hela tiden om man tänker efter. Men vad skönt det är ändå att vi har varandra. Tror inte att vi hade klarat av alla motgångar om vi varit själva. På något vis så är man ett stöd för varandra och det känns så skönt att kunna prata om allt och säga vad som tynger en.

Just nu när jag sitter här nere i Sollentuna på ett lägenhetshotell och inte är hos dig fast vi firar vår fjärde bröllopsdag, gör mig ont. Det känns som om jag har lämnat dig fast du har ont i kroppen och ändå måste ta hand om Theo och göra allt själv. Men det är ju bra samtidigt för vår ekonomi och i morgon kommer jag hem. Vi är ju klara med hela taket! Vi jobbade tretton timmar idag, varav dom sista i ösregn. Men vad gör man inte för att komma hem till dig, Theo och Markus. Jag saknar er verkligen när man måste vara borta några dagar. Det känns tomt utan er, ni är en stor del av mitt liv och min trygghet.

Jag tackar dig för att du har gett mig Theo. Han är så underbar, fast han inte är som alla andra barn. Han kanske inte kan prata och gå, men han ger oss ändå så otroligt mycket. Han är så kärleksfull när han lägger sina små armar runt våra halsar och tittar oss djupt i ögonen och  bara ser lycklig ut. Det är klart att han är jobbig i mellanåt, när han skriker nästan hela dagarna och när han vaknar mitt i natten och gråter. Men ändå så är han väldigt speciell och jag skulle inte vilja byta ut honom mot någon annan. Han är helt enkelt vår egen lillplutt  som vi älskar just som han är.

Tack också för att du har släppt in mig i era liv och att jag har fått bli som en pappa för dina barn också. Det har aldrig kännts konstlat eller tillgjort utan det har varit naturligt från första början.

Du har gjort mig lycklig och jag ångrar inte för en sekund att jag tog bilen och körde dom där hundra milen upp till dig. Det var ju inte helt säkert att vi skulle passa ihop, men som tur var eller det var nog meningen så blev vi på något sätt kära i varandra. En chans på tusen kan man tycka, men hur som hellst så har vi nu varit gifta i fyra år och jag hoppas att det kommer många år till. Jag vill stå vid din sida för alltid som det står i våra ringar.

Älskar dig gumman min.

Din Tommy.

 

Torsdagen den 29 april 2010 kl. 22:20

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Till dig

Tommy

Jag vill börja med att tacka dig, för att du finns i mitt liv. Jag undrar många gånger, hur i hela friden du har ork att stanna kvar. Många gånger ser jag inte hur bra jag har det, som har en så underbar man som du. Jag beundrar dig; ditt lugn, din empati och din förmåga att föra samman mig och mina barn efter ett bråk.

Jag känner mig aldrig någonsin så lugn och trygg, som när jag är nära dig. Du, som kom från en familj som inte hade problem. Ni svor inte; snackade inte skit om någon. Allt var frid och fröjd och så hamnade
du hos oss. Där vi svor. Där vi sårade varandra med ord. Där det kom droger och alkohol. Så mycket skit. Hur kunde du vara kvar?

Det måste vara kärlek. Bara en sådan känsla har så stort inflytande, att en så fin man som du har valt att stanna kvar, fastän du såg våra fel och brister.
Tusen tack min älskling. Jag kanske inte kan visa alla gånger hur tacksam jag är för allt du gör för mig och mina grabbar. Men jag lovar dig, att jag skall göra allt i min makt, för att lära mig att bli en bättre människa, fru och partner.

Sedan valde du också att gå ner på knä och fria. Till och med det gjorde du på ett roligt sätt. Jag skratttar varje gång jag tänker på det. Och så småningom var det dags för den stora dagen. Fyra år sedan. Oj, vad tiden går fort!

Det känns som om det var igår. Jag kommer fortfarande ihåg hur mina knän darrade när jag gick till Dig i kyrkan. Vilken dag!
Den kommer jag alltid att minnas. Den var helt perfekt förutom tårtan.

Ett år efter fick vi Theo. Vilken lycka! Jag minns hur stolt du var. Dina ögon lyste som små diamanter. Jaa, men lyckan varade inte så länge. Vi fick veta att Theo var sjuk. Du grät. Vi grät. Mitt i all sorg glömde vi varandra på vägen. Men vet du vad? Jag kan inte tänka mig en bättre man och partner att gå vår branta stig med.
Jag älskar dig.

Din för alltid

Paula
 

 

Torsdagen den 29 april 2010 kl. 06:01

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238