Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Kunde bara inte sova

inatt. Jag tänkte väldigt mycket på telefonsamtalet som jag och Mats hade tidigare på kvällen. Vi pratade om hur vi människor är så egoistiska. Varje gång någon går bort då ångrar vi väldigt snabbt att vi inte ringt oftare eller att man inte bjudit hem personen till sig eller att man inte har gett beröm för något. Oftast mår man väldigt dåligt och säger till sig själv att det aldrig mer kommer att hända. Men det behöver inte ta så lång tid och vad gör vi då? Jo, samma sak igen. Jag har följt en blogg av en ung mamma som har cancer, men jag har aldrig kunnat skriva till henne. Det har inte att göra med att jag inte har tid, som dom flesta bruka säga när dom inte ringer eller hälsar på, alla är så upptagna med sitt. Nej, det ligger mig väldigt nära, jag har förlorat min mamma, några av mina mostrar på grund av cancer och jag vet inte om det känns som jag kan skriva att allt kommer att bli bra. För det kommer säkert inte att göra det. Tråkigt att en så hemsk sjukdom tar livet av så många fina och unga  föräldrar som nyss har startat deras liv. Men jag har lovat mig själv att idag när jag läser hennes blogg, så kommer jag att lämna en hälsning till henne. Man kan bara önska en trevlig helg. Jag känner själv hur mycket det betyder för oss när folk lämnar något meddelande på Theos sida. Det ger oss kraft och energi att kämpa vidare. Hur kunde jag då bara läsa och aldrig skriva hej till henne? Är det inte egoistiskt, så vad är det? Vi har det jätte jobbigt, men det har hon med och alla andra där ute. Så från och med idag så lovar jag mig själv att bli en bättre människa. Att ge komplimanger till de mina och andra och att finnas där när dom behöver och inte behöver. Jag ska inte låta vårt jobbiga liv göra att jag glömmer att det finns många människor där ute som faktiskt behöver ett litet smajl.

Förmiddagen har gått bra och Theo har varit nöjd, men han är mindre glad nu. Ska kanske klä på honom och gå ute en promenad. Markus, tusen tack för all hjälp gubben min.

Nu få jag önska er alla där ute en riktig trevlig fredags mys.

Kram/Paula

 

Fredagen den 23 april 2010 kl. 14:16

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238