Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Lycka är. . .

en varm solig dag och trevliga, glada barn och en glad mamma och pappa. I dag så har jag inte gjort så mycket. Tommy hade ett besök hos läkaren och när han kom hem så ville jag ut. Markus sa att han ville att vi skulle åka med honom till isbanan för han ville åka skridskor. Det var ett kanonförslag och för en stund glömde jag allt annat. Jag tittade på Tommy och sa att lyckan är detta.Det värmde i hjärtat att se Markus åka och se när han tog Theo och åkte med honom i vagnen, mm det är dom stunderna som gör att vi orkar.

Har velat ringa min bästa kompis men jag har varit så trött så jag har inte orkat. Min  son ringde idag och berättade att han inte hade så ont i fingret, men han hade svårt att klä på sig och att diska och sådana saker. Det är en vane sak och jag tror att om några dagar så kommer allt att gå lättare för honom. Sen ringde jag upp honom igen och undrade om han ville komma över och äta lunch med oss. I så fall skulle Tommy åka och hämta honom och det tackade han inte nej till. Det kändes bra, för det var innan Jul han var här sist.

För er som undrar varför jag aldrig kallar honom för hans namn eller inte har någon bild på sidan så är det inte för att jag inte vill. Men på grund av vissa omständigheter så har jag tagit beslutet att inte ha någon bild eller skriva hans namn här. Tyvärr är det så, men jag kanske kan berätta för er någon gång. Det är en mammas mardröm och både vad han sysslade med och att Theo var sjuk, det fick vi veta nästan samtidigt. Så det blev bara för mycket för oss. Jag har aldrig haft problem med att prata om det och jag bryr mig inte så mycket om vad vissa har för kommenterarer, för jag vet vad han håller på med, men vet dom i sin tur vad deras barn gör? Alla hus har glastak, fast ibland önskar man att man inte hade något tak alls.

Det är dom här känslorna som man fajtas med ofta. -Varför är Theo som inte har gjort något fel, sjuk? han föddes bara så, medan hans storebror som är frisk förstör sitt liv? Han vet var han har mig och att jag älskar honom jätte mycket och jag skulle aldrig kunna vända honom ryggen. Men han vet också att jag vägrar att sjunka ner med honom.  Det är inte det lättaste, men för min egen skull och för att jag skall kunna överleva och orka med vardagen, så måste det vara så. Det pratade vi om senast igår, kanske inte på den bästa platsen, men det är inte alla gånger som man kan sitta runt ett bord och prata. Jag är inte det minsta rädd för att prata om det med honom, jag är hård och rak och det ända jag begär är att han ska vara ärlig mot mig. Mammor känner på sig och vet när deras barn ljuger och jag känner att jag varken kan eller vill hjälpa honom när han ljuger för mig.

Hans önskan igår var att vi skulle umgås mer, helt ok för mig, men han vet också min önskan gentemot honom. Jag kan aldrig ge honom mer än jag får, vi får mötas på halva vägen. Men Theo älskar sin bror fast han inte ser honom så ofta, mer än på kort . Men han var så glad idag när storebror kom och det var jag också.  Ibland önskar jag mig ett vanligt Svensson liv.Men jag kan inte kämpa för honom, han måste få göra det mesta av jobbet själv.

Nu ska jag vila i den hårda soffan,den bara påminner mig om hur hårt livet kan vara för vissa.

Ha en trevlig kväll

Paula

 

Tisdagen den 23 mars 2010 kl. 21:23

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Fri kort på sjukhuset....

så kändes det igår. Som ni vet skulle vi dit igår för Theo skulle göra en EEG, men det gick inte så bra. Han vägrade att sova helt enkelt, men det är inte så konstigt i och för sig. Det var två "tanter" och en av dom har han träffat innan, men jag tror inte att han kommer ihåg henne, den andra var ny för Theo och för oss också. När han inte somnade tog dom kontakt med barnavdelningen och han fick Theralen 36 mg någon lugnande medicin, men det hjälpte inte heller. Dom gjorde ett sista försök och det slutade med att Theo hade huvudet fullt av klet, kontaktplattorna bara lossnade och Theo skrek. Då tyckte jag att det efter tre timmars försök bara var att ge upp. Så vi får se vad det blir nu, om Theo får göra om det igen eller om vi får vänta ett tag. 

När vi var färdiga åkte vi för att handla lite gröt till Theo och till apoteket för att hämta Theos mjölk och Movicol, det är ett måste att ha här hemma. Sen åkte vi hem med en mycket trött kille, medicinen hade börjat göra sitt efter nästan en och en halv timme. Tommy matade Theo och jag började med vår mat för klockan var redan 17:00, men jag hann aldrig göra någon middag.

 En vän till oss ringde för hon mådde inte så bra, så hon undrade om hon kunde komma hem till oss. Självklart skulle hon få komma men jag tyckte att hon behövde söka hjälp så vi åkte in med henne på akuten. Tommy åkte hem till kidsen och jag stannade kvar med henne. Efter en timme så kom två sköterskor och sa att dom  behövde prata med mig. -Hmm tänkte jag, vad är det nu som har hänt? Jo, dom sa att min äldsta son låg på akuten. -Va!? sa jag, nej det kan inte stämma, han är ju på stán någonstans. -Nej, svarade hon, han är här, kom! -Nej, sa jag ni har fel! Jag fattade ingenting, jag skulle bara ta min mobil och ringa Tommy för att berätta vad dom hade sagt till mig. Men när jag tog fram telefonen, så var det massor med missade samtal, några sms och även missade samtal från Tommy. Jag stod alldeles still och jag frös i hela mig, inte på grund av att det var så kallt inne på rummet på akuten utan det var någon annan sorts kyla, usch vilken obehaglig känsla. Jag tittade upp på dom och sa, -ja, det är han! Då funderade jag.....vågar jag fråga vad som har hänt eller är det på grund av det jag misstänker. Jag tittade på dom och svarade,     -Vet ni? jag vet inte om jag vill gå till honom.Men dom var helt underbara och tog tag i min arm och vi fick sitta i ett rum och jag fick berätta vad jag misstänkte att det var. Nej, Paula svarade dom, det är inte på grund av det. Oj, vilken lättnad! Han hade skurit av en sena på sitt finger och han måste opereras. Då var det ok för mig, då ville jag finnas där vid hans sida. Jag ringde Tommy och fick prata, det är så skönt att få prata med honom för man blir så lugn. Sen var det dags att ringa till Markus och berätta att han blev tvungen att fixa något att äta och om han kunde vara vaken tills vi kom hem i fall Theo skulle vakna. Som vanligt gick det bra utan protester, jag är så stolt över min son. Kunde inte haft bättre, tack Markus! Mamma älskar digoch tack för att du finns, tack för att du är den du är, tack gubben min. Jag hoppas att det någon gång går bättre för dina bröder så att du kan få rå om mamma själv också.

Ja, så var det dags att sitta i nästan två och en halv timme i ett kallt och tyst rum och vänta på  att operationen skulle bli klar. När dom kört ut honom från operations-salen och in på uppvaket, då bröt jag ihop. Jag bara grät, än en gång tänkte jag, hur kunde de gå så fel, vad har jag missat, varför just mitt barn? Allt bara snurrade runt, men när han tittade på mig och såg att vi fanns kvar vid hans sida då sa han,    tack! Fast han var så groggy sa han, -tack mamma, jag älskar dig! Då försvann alla mina funderingar från stunden innan, det var inte jag, det är faktiskt han som har valt att leva det liv han lever idag.

Efter en lång väntan kom kirurgen och pratade med oss om ingreppet. Min son hade skurit av en sena på sidan av ringfingret, lite av den centrala senan och en bit av brosket också.  Efter två veckor kommer han att få träna handen ett bra tag framöver, annars finns det en risk att det fingret blir stelt.

Klockan 00:45 åkte vi hem och fixade en del här hemma, men åt ingen mat. Hade inte ätit sen 11:30 på förmiddagen, men det var bara att gå och lägga sig.  Jag sov till strax innan fem. Sen har kuratorn varit här idag och lilleman han är ganska så trött idag. Jag hoppas att dagen blir lugn med mycket vila så att vi kan orka med allt.

Önskar er en bra dag

Kram/Paula

 

Tisdagen den 23 mars 2010 kl. 11:06

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238