Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Lilla G

var det dags för idag igen. Det är trevligt att få träffa andra föräldrar och barn. Där behöver man inte känna sig ensam. M ringde i morse och påminde mig om att det var lilla G idag, men jag och Theo var redo och vi väntade på att Tommy skulle komma och hämta oss. Jag pratade med M när vi var på lilla G, hon har en liten tjej som har en mindre trevlig diagnos och hon har redan förlorat hennes son med samma sjukdom, snacka om otur. Ja, så jag berättade för henne att dom hade nekat mig att bli personlig assistent till Theo och vet ni vad, hon fick samma svar. Jag trodde inte mina öron, hur kan det vara möjligt och när man fick höra varför, blev det inte bättre. Jag sa till M om hon inte skulle överklaga och hon viskade nästan jag orkar inte Paula. Jag känner så väl igen den känslan, fy bara. Man skulle haft någon som kunde fajtas för en. M har fått ett diagnos och hon vet inte hur länge hon får ha sitt lilla barn hos henne, hur tänker dom som? Jag sa till M att man skulle lämna barnen hos dom 24 tim sen skulle dom komma och snacka med oss. För att läsa från en bok är för långt ifrån verkligheten.

Tommy har inte mått så bra och det är inte så konstigt med allt man har fått gå igenom, men han har börjat jobba denna veckan,  två timmar per dag. Läkaren tyckte att det var bäst så. Men vet ni vad, på hans jobb så finns det folk som kommer fram och undrar hur många timmar han ska jobba idag? Ja, vad ska man säga, är folk helt intelligensbefriade? Klart att Tommy vill jobba heltid men när man inte mår bra, vad ska man då göra? Konstigt nog så är det inte någon som har frågat om han behöver nån hjälp eller om han behöver prata och att dom finns tillhands. Jag pratade med någon idag och han sa, Paula det är det samhället vi lever i idag.  Jag svarade det är ju vi som är samhället, det är vi som accepterar att folk behandlar oss som trasor, det är vi som gång på gång låter folk köra över oss. Efter Theos och min äldsta sons sjukdom så har jag lovat mig själv att jag aldrig mer ska tillåta att nån kör över mig och de mina. Så jag tror att jag måste köra en intensivkurs med Tommy så han får lite mer skinn på näsan. Han är för snäll och även om folk är dumma så försöker han att se och vända på det hela så att alla är goda men älskling min, så är det inte. Folk är grymma och elaka, inte alla men många är det. Jag kan inte glöma S, jag känner honom inte men det han har gjort för Theo det är oslagbart, vilken människa. Och alla andra som inte kände Theo och hjälpte honom med hans bilfond och alla där ute som skriver vänliga ord på Theos sida, det är sådana människor som ger mig hopp om att det inte bara är elakhet där ute i djungeln,  så tusen tack än en gång.

Kramar

Paula

 

Torsdagen den 18 mars 2010 kl. 12:55

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [8] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238