Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Två år och sju månader

blev Theo idag. Tiden går så himla fort och snart är lilleman 3 år. Idag så var det inte lika bra som i helgen, Theo har skrikit och inte mått så bra och han har inte velat äta någon mat förutom välling. Mitt i allt så skulle han klippa sig. Det var kanske dumt att göra det idag men Theo ska göra en ny EEG igen och det är lättare om han har kort hår.

Idag fick jag också beslutet från komunen att jag inte får vara personlig assistent till Theo. Jag fick så ont i magen när jag läste det. Hur tänker dom? Så här stod det i brevet:

"Vid bedömningen har hänsyn tagits till att barn utan funktionsnedsättning, i samma ålder som Theo har ett omfattande behov med de grundläggande behoven. Barn i Theos ålder utan funktionsnedsättning behöver även de ständig tillsyn och kan inte lämnas ensamma. Tillsynen i Theos fall är inte av övervakande karaktär vilket krävs för att räkna den som ett grundläggande behov."

Nähä tänker jag, Theo kan inte äta själv, Theo kan inte prata, Theo kan inte gå och Theo krampar. Theo ramlar och han kan inte sitta själv och titta på tv som andra barn som är lika gamla som honom. Frågar ni, -var är mamma eller -var är pappa till Theo så fattar han inte att han ska titta på oss. Ska man vara döende för att man ska ha rätt till hjälp? Borde inte jag ha rätt som mamma att ta hand om mitt barn? Hur kan jag lämna mitt barn på dagis när han är så känslig för ljud? Hur kommer det att påverka Theo i hans utveckling? Det är inte kommunen eller Försäkringskassan som har hjälpt honom att komma dit där han är idag. Är det bara pengar som styr, ja det måste det vara. När dom kräver att en mamma som har förlorat sitt barn ska anmäla sig på arbetsförmedlingen, då kan man inte hoppas så mycket från dom. Jag har tidigare sagt att jag inte orkade att överklaga, men jag har haft en bra helg och har fått krafterna tillbaka, inte allt men tillräckligt för att bråka med dom. Jag kommer inte att sitta och inte göra nåt, även om det inte är lätt, så kommer jag att göra det för Theo och för oss. Jag har alltid varit en bra förlorare, men inte den här gången. Jag ska kämpa och många tårar kommer att rinna men vad gör det, mina kinder är så vana nu.

Jag ska träffa några på torsdag men jag berättar mer när det är klart. Man ska kanske be om ursäkt för att man har en handikappad son, men det tänker jag inte göra. Jag betalar skatt och någon nytta måste jag få för dom pengarna. Oj, vad jag ska slåss för Theo, jag är ju hans röst  och jag kan inte svika min son. Jag är så upprörd, så tårarna bara rinner när jag skriver detta, men man har inte tid att sörja för att allt inte blivit som man tänkte. Nej, då måste man bråka med dom för det är som en djungel där ute.

Ååh vad gärna jag skulle vilja träffa Reinfeldt och lämna Theo till honom en hel dag, sen skulle jag vilja prata med honom efteråt och se vad han tyckte. Men det kommer ju aldrig att hända, för jag tror inte att dom vill komma så nära verkligheten.

Kram på er

Paula

 

 

Måndagen den 15 mars 2010 kl. 22:16

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238