Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Lyckan varade så kort

I dag är jag så ledsen. Jag träffade min äldsta son på stan, för jag skulle lämna ett brev till honom som han väntade på. Han hade precis varit på affären och kom med en liten kasse med några varor. Han var snuvig och hade ingen näsduk så jag skyndade att leta i mina fickor och jag hittade ett paket. Eftersom man har så nära till gråten nu för tiden, så är det ett måste att ha dom i varje ficka. Men han sa att han inte behövde några, -jo förresten,  sa han -mamma jag kan ta och använda dom när jag går på toa. -Va!? sa jag, har du inte ens toapapper? Nej svarade han. -Men hur kan du? -Men mamma det är lugnt, jag ska vara glad, han öppnade sin lilla kasse och visade mig ett paket köttbullar, ett litet paket smör och det var lite mer men jag kunde inte se. -Tänk, fortsatte han -barn och vuxna i Afrika har inte ens det. Det är ju sant som han säger att dom inte har, men han är ju MIN son. Hur kunde livet bli så fel, hur kunde allt det drabba vår lilla familj? Men i andra hand varför skulle vi klara oss från allt? Hur kan jag vara glad över vår nya bil som är för Theos skull, när hans storebror inte ens har toapapper? Jag bara grät och när vi kom hem  grävde jag in mitt ansikte i frysen och skafferiet för att ta fram massor med mat till honom. Sen ringde jag upp honom och lämnade över all mat. Nu kanske jag kan sova och veta att han har fått i sig mat i alla fall. Jag älskar dig gubben min, ta tag i ditt liv det är bara du som kan göra det. Men du behöver inte kämpa själv, vi finns här för dig.

En, ofta citerad, vacker sanning om att vara stark, skriven av okänd författare:

” Att vara stark är
att se livet som det är.
Att acceptera dess kraft
och ta del av den.
Att falla till botten,
slå sig hårt
och alltid komma igen.

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit…”

Men för att bli stark måste man också ge sig själv möjlighet till återhämtning. Ibland behöver man ett brejk och för att få kraft måste man glömma bort alla krav och måsten. Tillåta sig själv att bara finnas och vara ynkligast i världen. Att ligga en hel dag i sängen och gråta till gamla repriser av Desperat House wifes, tills man är redo att kravla sig upp till sin ”må-bra-bubbla” igen.
 

Och just nu jag känner att min "må-dåligt-bubbla" är större än nånsin. Theo han kämpar med sin mage, den krånglar så mycket för honom. Vi hade massor med träffar denna vecka men vi har avbokat allt bara för att få lite andrum och få ladda batteriarna och för att orka med vardagen. Det är bara vi tre här hemma, Markus är hos nån kompis, han har sportlov denna veckan. Det kan vara skönt för honom att komma bort ett tag. Sen är jag orolig för Tommy, han har också fixat en sån där bubbla. Det verkar som han har gett upp allt och det är sällan man ser honom skratta och hans humor, jag saknar den. Det som har retat gall-feber på mig många gånger innan när jag har velat vara allvarlig och han bara skämtade. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna det, men det gör jag nu. Jag saknar min man, jag saknar vårt liv innan allt vände. Men jag vet att vi måste vara starka och vi kan inte ge upp hoppet. Någon gång måste det vända även för vår lilla familj.

Ta hand om varandra

Kram/Paula

 

Tisdagen den 9 mars 2010 kl. 15:07

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [8] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238