Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Vi packar för. . .

idag så åker vi ner till Skåne! Det är så skönt att få komma bort några dagar. Igår var Theo på jätte glatt humör, han skrattade och busade som bara den,det är kul att se honom så där glad.

- Jag har upptäckt paradoxen att om jag älskar någon tills det gör ont, så finns det ingen smärta kvar, utan bara kärlek. Man får ha sina små knep för att överleva.

 Så tillbaka till igår, då var A som är sjukgymnast här hemma hos oss. Måste bara säga att hon är helt underbar, hon kör 100% när hon jobbar. Hon tycker att vi ska jobba för att Theo ska gå nu. Hans högersida av kroppen vill, men den vänstra vägrar, så vi får jobba på om och om igen tills vi vinner över den vänstra sidan. Sedan kom Louise och Lova och hälsade på, väldigt trevligt att få umgås med dom fast vi är så snurriga i huvudet som vi är.

Theo ville inte somna igår och det har han kämpat med denna veckan. Jag vet inte om det har med sommartiden att göra eller vad det är, men vi gissar starkt att det är klockans fel.

Vi har packat lite och nu väntar jag bara på att Tommy ska komma hem från jobbet och Markus från skolan. Vi ska bara packa resten, så att vi kommer iväg i tid, det blir annars så sent innan vi kommer fram. Lilleman protesterar, jag gissar på att hans mage kurrar och skriker efter gröt. Bäst jag skyndar mig innan han låter som en tiger. 

Vi får se om det blir nån blogg där nere. Önskar er en trevlig dag.

Kram/Paula

 

Onsdagen den 31 mars 2010 kl. 09:47

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Klantigt eller bara för mycket?

Ja, vi åkte till sjukhuset idag för Theo skulle träffa en docent. Han skelar och lutar gärna huvudet åt sidan när han tittar på något. Det är inte alltid, men han gör det ofta. Idag skulle dom kolla signalerna från ögonen till hjärnan, om de är som det ska vara och det missade vi. Denna gången är jag arg på mig själv och inte på någon annan. Vi kom dit och skulle anmäla oss i kassan och hon sa då att det inte gick att hitta Theo. -Ok, kontigt sa jag för han har tid idag. Då ringde hon upp på ögonavdelningen, men nä dom kunde inte se någon bokning till Theo där heller. Vi åkte hem och hämtade kallelsen för att se om vi inte var en månad för tidigt, det har nämligen hänt det också. Nej det var idag, så jag ringde till henne och sa att det var rätt. Vi satte oss i bilen och hon sa -Paula är det här på ö-viks sjukhus? Hm, jag kollade på kallelsen och där stod Sollefteå sjukhus längst upp i hörnet, -skit sa jag. Lite svårt att hinna dit till 11.00 så det var bara att leta fram ett telefon-nummer dit. Tommy ringde och förklarade vad som hade hänt. Men tanten sa lite överlägset, -bara ska ni veta, så kommer ni att få en räkning. -Ja, svarade Tommy, det brukar ju vara så när VI gör fel. Jag var chockad att Tommy svarade så, det brukar han inte göra. Men jag tyckte att det var kanon bra av honom. Så mycket fel som dom har gjort och vi har aldrig fått betalt för det, men nu är det vi och inte dom.

Tommy har pratat med kuratorn och hon skulle se vad hon kunde göra. Det har hänt en gång innan för länge sen här hemma på sjukhuset att vi missade en tid. Då tyckte vår gamla kurator inte att vi skulle betala, för det var bara för mycket runt oss, så hon fixade det. Vi får se vad den nya kuratorn kan göra.  

Jag sa till Tommy att det är bara att stänga dörren och åka neråt Skåne. Vi fungerar inte och jag har fått massor med hjärtklappning, det blir bara för mycket. Fy, man orkar inte så mycket mer snart och hela kroppen värker. Man fungerar inte som mamma, vän, fru eller någonting. Jag känner mig så vilsen i mina känslor, i min roll och i mitt jag. Vart tog Paula vägen? Det är så jobbigt att få kämpa hela tiden för sina rättigheter och mycket annat som också måste fungera.

Så jag tror att min kropp har stängt av, för att jag ska kunna överleva, det är svårt att känna något överhuvudtaget. Men ändå är jag så medveten om att det saknas nåt och ju mer jag sträcker mina armar, dessto svårare är det att nå.  Här hemma vet vi vad var och en ska göra sen är det inte mer än det. Vi pratar knappt med varandra det är som om ett stort, fett, svart moln finns ovanför våra huvuden. Jag vet inte ens om jag orkar att träffa dom som är inbokade resten av veckan.

Idag känner jag mig som ett stort misslyckande, som inte ens kunde se att det inte var här på sjukhuset som Theo skulle gå.

Ha det bra alla där ute.

Kram/Paula

 

Måndagen den 29 mars 2010 kl. 14:51

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Söndags stek

Efter många funderingar så kom Tommy på att det skulle vara gott med söndags stek. Det blev väldigt gott, och både han och Markus var såå nöjda. Theo åt jättemycket, men av något annat jag tog från frysen. Får väl se hur mycket välling han orkar med när det blir dags och nu är det ju en timme tidigare också.

Fast jag är helt orkeslös och jag vet inte vad det är som händer med mig just nu. Tankarna står stilla, jag pratade med L tidigare idag i telefon och rätt som det var så frågade jag om vad det var jag skulle säga, som om hon visste det.Jag blir så himla rädd för att jag inte känner igen mig själv och det gör inte saken lättare när man bli rädd. O vad jag längtar efter ett normalt liv. Jag är jätte glad att Theo gör sina framsteg och vi vet att allt måste gå i hans takt. Vi tecknar, vi pratar samma sak om och om igen så att hans hjärna ska uppfatta något, sen är det borta igen och vi får börja om med samma procedur igen, som en trasig skiva. Det tar massor med energi och kraft ifrån oss.

Sen kommer dom stunderna när han gör något tecken och man fyller på förrådet med masssor av energi och kraft igen. När dom stunderna kommer då han inte ens verkar känna igen oss eller Markus,  då blir det ett enormt tomrum som man inte vet var vi skall ta energi ifrån för att fylla. Tänk om det fanns en "laddare" där man  bara kunde trycka på en knapp och så var man pigg och alert igen, oj vad lätt det skulle vara.

Theo har varit gnällig och trött i dag, men han har inte sovit så mycket heller, dessutom har han en hick-dag och det kanske stör honom. Jag städade några kökslådor idag och gjorde middag, mer orkade jag inte.

Så helgen har varit väldigt jobbig känslomässigt och imorgon skall vi till sjukhuset med Theo för han skall träffa en Docent på ögonavdelningen klockan 11:00. Hoppas att man slipper sitta i väntrummet i en timme som man brukar få göra. Han brukar ju äta lunch 11:30 så vi får se hur det går.

Jag ska försöka att inte tänka på eller ta ut problemen i förskott.

Min man tyckte att jag borde anmäla mig till en någon sorts Dansträning som ska börja nu den 21 april, hm orkar jag det? Tommy tycker att det kan vara bra att få träffa andra och att få lyssna till musik och man kanske kommer på andra tankar. Han är helt underbar, tack för att du finns Tommy!

Igår när vi gick och lade oss så viskade jag till Tommy, - vad har vi att se fram emot när vi blir gamla? Han svarade, -vad menar du med det?  Jag sa att till våra barn brukar man säga, -vänta tills du är 18 så att du kan gå på krogen m.m. -Ja, sa han, vi har en hel del att se fram emot. -Vad? sa jag, jag trodde att det bara var att gå och lägga sig ännu tidigare. Vi är 40 och redan i sängen strax efter 21.00. -Jo, sa han vi har ju åldershemmet och rullatorn m.m. Jag kunde inte låta bli att dra täcket för munnen och skratta. Han hade ju rätt, det finns en hel del, inte bara att gå och lägga sig tidigt!

Önskar er en trevlig kväll

Kram/Paula

 

Söndagen den 28 mars 2010 kl. 18:46

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Trött som bara den!

Kan man vara så himla trött? Jag orkar ingenting just nu, jag skulle kunna sova hela dagen och hela natten med om jag bara fick. Dagen har varit väldigt lugn, min före detta svägerska har varit här hemma med hennes barn. Innan dom kom så åkte jag, Tommy och lilleman för att titta på en soffa som var på annons i tidningen i dag. Den var billig och det passade oss bra, men jag kunde inte titta så länge för dom hade katter och dom har nog legat där. Eftersom jag inte mår så bra, så reagerade jag extra mycket nu. Så det blev ingen soffa utan det var bara att åka hem till vår hårda soffa. Fy, vad jag vantrivs här hemma, man vill inte ens titta på tv, det känns inte som vårt hem längre.

Theo har mått bra idag, han har skrattat och vet ni vad han har gjort? Han har lekt "tittut" med mig medan jag klädde på honom pyjamas. Det var första gången som Theo lekte med mig och jag kan inte beskriva känslan, wow det var helt underbart. Han tog sina byxor framför sitt lilla ansikte och lät dom vara kvar ett bra tag. Jag ropade på honom och fick ingen respons men efter ett tag så tog han bort byxorna och skrattade gott. Han var där, han var med och han visste vad han gjorde, vilken tapper kille. Markus har jag inte sett så mycket av, han sitter inne på sitt rum med en kompis och det är bara dataspel som gäller. Men det får han göra för det är han värd, han har fått svar på sitt Nationella prov i Engelska och han fick VG och MVG, så stolt man kan bli. Så jag tyckte att han kunde få ha en kompis här hemma över helgen och bara vara. Han hjälper oss så otroligt mycket och man måste visa uppskattning också.

Så jag och Tommy kommer nog att gå och lägga oss ganska tidigt idag. Vi får se om vi har mer ork och energi imorgon.

Önskar er en trevlig kväll !

Kram/en mycket trött Paula

 

Lördagen den 27 mars 2010 kl. 20:18

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Hit och dit

så var vår dag igår, usch. Först till habben för det var ju tecken kurs. Det är alltid trevligt att gå dit och lära sig lite nya tecken. Jag vet inte om det var för att vi var där första gången efter en lång ledighet, men det var så svårt att koncentrera sig. Jag och två mammor till hade våra barn med, så jag kommer inte ihåg så mycket av tecknen som dom försökte lära oss igår. Efter åt åkte vi och lämnade Markus på skolan och vi själva åkte hem, matade Theo, bytte blöja och in i bilen igen och ner till stan för att göra lite ärende. Sen var det dags att åka tillbaka till Habben för att träffa  Logopeden. Theo var jätte duktig som vanligthan tränade och jobbade på bra.

Oj,  jag höll på att glömma att skriva att igår när vi var hemma fram och tillbaka för att mata Theo, då gjorde han tecknet för "duktig" igen, när han var mätt. Så duktig han är lillegubben våroch han blev så otroligt glad när vi bekräftade det han hade teknat. Ja, sen var det dags för Tommy att lämna mig hos kuratorn och köra hem med Theo, så att han skulle få sova, han hade ju varit vaken sen klockan 5.00, så han var jätte trött. Kvart i tre hämtade Tommy upp mig medan Markus var hemma med en kompis, (som har sovit över här i natt) han hade Theo och vi passade på att gå och handla två små filofaxer, för vi är jätte trötta på att dubbel boka och att ha massor med lappar i alla fickor. Så när vi kom hem satte vi oss ner med varsin filofax och skrev in alla tider som vi har fått. Så nu vi vet vad vi har att göra tills i Juni.

Vi var för trötta igår kväll för att gå igenom och skriva på bloggen och vädret hjälper inte till så mycket heller. Det snöar idag och igår var det dimmigt och grått helt enkelt, usch nu är jag riktigt less på vintern. Idag ska min före detta svägerska komma hit på förmiddagen,för vi ska gå igenom några saker. Hon var här förra veckan också, trevligt att ha kontakten kvar så att kusinerna inte glömmer varandra. Senare idag ska vi tvätta, vilket är mindre trevligt men man måste ju göra det också ibland. Sen har vi inget mer planerat för helgen, vi tar det som det kommer.

Önskar er en trevlig dag

Kram/Paula

 

Lördagen den 27 mars 2010 kl. 08:44

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

Bättre sent än aldrig!

Idag så har vi hämtat Theos "sömn" medicin. Det har ju varit en lång väntan men nu har vi den här hemma i alla fall. Det är ju inget vi ska använda dagligen, utan bara när han är orolig och inte kan somna. Det har också varit "Lilla G" idag. Det var bara Theo och två barn till så det blev ganska lång tid på varje station. När dom spelar musik och han skall trycka på plattan för att lyssna mera, då diggar han jätte mycket. Han gillar verkligen musik.

På efter middagen skulle sjukgymnasten komma hit för att gå igenom hur vi kan träna med Theo här hemma. Fast hon hade fått förhinder så det blir i nästa vecka istället.

I kväll har vi varit hos "mormor" och tittat på det som vi hade filmat. Det var bland annat när Theo åt och när Paula tränade med honom. "Mormor" är psykolog och jobbar med Marte-Meo, så hon har hjälpt oss väldigt mycket. Hon hade klippt ihop viktiga avsnitt, där man ser hur han reagerar på hur vi gör. Man tittar i Slow Motion, pausar och tittar om igen. Då ser man var hans blick är och hur han reagerar. En sak som "mormor" hade sett och som vi fick se i kväll var helt otrolig. Jag fattar inte hur jag kunde missa det när det skedde. Jag matade Theo och när han började bli mätt så gjorde han faktiskt tecknet för DUKTIG!!!

Ja, han använde det för att berätta för mig att han var mätt och att han inte ville ha mer gröt. Det var inte bara en gång, utan gång på gång och han skrattade och såg så glad ut och jag som inte fattade något! Förlåt Theo, att du har en så trög pappa. Vi brukar ju teckna att han har varit duktig när han har ätit upp sin mat. Alltså, Theo har börjat att använda tecken. Det känns så otroligt skönt att han har uppfattat något, fast jag inte har trott så mycket på det. Det har känts som att det var meningslöst att teckna, för han skulle ändå aldrig lära sig något. Men nu ser vi hur fel man kan ha. Det var även en annan situation där han använde tecknet för MER när Paula tränade med honom. Hon hade precis gjort MER tecknet och frågat om han ville träna mer och då lyfte han upp sina armar i luften och gjorde själv ett liknande tecken. Man blir så glad och stolt över honom, att han lär sig saker och att han utvecklas positivt. Kanske inte i samma takt som andra barn, men i hans egen takt. Det har hänt så otroligt mycket på bara det senaste året.

På tal om tecken så är det ju teckenkurs i morgon. Det är så intressant och givande att vara där och nu har man blivit mer sporrad att fortsätta och repetera och lära sig mer tecken. Jag måste erkänna att jag inte har varit så duktig på att teckna som Paula är, men jag ska försöka att bättra mig. 

Ja, i morgon är det Fredag igen. Alltså, man fattar inte hur fort veckorna går. Var tar tiden vägen? Men kanske det är bra ändå, för nu går det ju mot våren, eller det skulle i alla fall göra det. Vet inte när den skall komma här uppe, för idag har det nästan snöat hela dagen. Man börjar bli riktigt trött på vintern nu. Men den som väntar på något gott väntar ju inte för länge sägs det ju.

Men nu är det tid att lägga sig.

Ni får ha en riktigt skön natt, så hörs vi kanske i morgon.

Tommy.

 

Torsdagen den 25 mars 2010 kl. 23:29

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

En Blomma

I dag så fanns ingenting skrivit på almanackan, bara en stor blomma som Tommy hade ritat. Jag skrattade i morse när jag tog fram den, oj en blomma det är inte varje dag som det finns plats att rita en blomma. Tack Tommy, jag blev glad när jag såg den. You make my day! Sen vill jag passa på att gratulera L som fyller år idag, GRATTIS vännen från oss alla.I dag har Tommy börjat jobba från 07:00 till 11:00, så jag och Theo var ensamma på förmiddagen och han var på strålande humor. Jag passade på att filma lite i smyg när han tittade i sin spegel.

 Jag pratade med min äldsta son idag och han hade ont, sen träffade jag honom på eftermiddagen. Har hämtat "lite" tvätt hos honom som jag ska tvätta, man gör ju så gott man kan.

I morgon så finns det inte plats för någon blomma i almanackan tyvärr. Det börjar med Lilla G  9:30 till 10:30, sen ska sjukgymnasten A komma hem till oss och senare på kvällen skall vi ha ett möte. Hoppas att det blir en bra natt så vi känner oss pigga i morgon och orkar med hela dagen. Det är jätte jobbigt med allt runt omkring oss och det gör det inte mindre jobbigt när man inte kommer ihåg så mycket. Det första man gör när man vaknar det är att ta fram kalendern och se vad dagen har att erbjuda. På fredag är det inte mindre heller, Logopeden ska få ett besök och det är Teckenkurs också.

Hoppas att det blir bättre väder med sol i morgon, så att man få lite extra energi. Nu ska Paula gå och sova, är jätte trött.

Önskar er en God natt!

Kram/Paula

 

Onsdagen den 24 mars 2010 kl. 22:07

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Lycka är. . .

en varm solig dag och trevliga, glada barn och en glad mamma och pappa. I dag så har jag inte gjort så mycket. Tommy hade ett besök hos läkaren och när han kom hem så ville jag ut. Markus sa att han ville att vi skulle åka med honom till isbanan för han ville åka skridskor. Det var ett kanonförslag och för en stund glömde jag allt annat. Jag tittade på Tommy och sa att lyckan är detta.Det värmde i hjärtat att se Markus åka och se när han tog Theo och åkte med honom i vagnen, mm det är dom stunderna som gör att vi orkar.

Har velat ringa min bästa kompis men jag har varit så trött så jag har inte orkat. Min  son ringde idag och berättade att han inte hade så ont i fingret, men han hade svårt att klä på sig och att diska och sådana saker. Det är en vane sak och jag tror att om några dagar så kommer allt att gå lättare för honom. Sen ringde jag upp honom igen och undrade om han ville komma över och äta lunch med oss. I så fall skulle Tommy åka och hämta honom och det tackade han inte nej till. Det kändes bra, för det var innan Jul han var här sist.

För er som undrar varför jag aldrig kallar honom för hans namn eller inte har någon bild på sidan så är det inte för att jag inte vill. Men på grund av vissa omständigheter så har jag tagit beslutet att inte ha någon bild eller skriva hans namn här. Tyvärr är det så, men jag kanske kan berätta för er någon gång. Det är en mammas mardröm och både vad han sysslade med och att Theo var sjuk, det fick vi veta nästan samtidigt. Så det blev bara för mycket för oss. Jag har aldrig haft problem med att prata om det och jag bryr mig inte så mycket om vad vissa har för kommenterarer, för jag vet vad han håller på med, men vet dom i sin tur vad deras barn gör? Alla hus har glastak, fast ibland önskar man att man inte hade något tak alls.

Det är dom här känslorna som man fajtas med ofta. -Varför är Theo som inte har gjort något fel, sjuk? han föddes bara så, medan hans storebror som är frisk förstör sitt liv? Han vet var han har mig och att jag älskar honom jätte mycket och jag skulle aldrig kunna vända honom ryggen. Men han vet också att jag vägrar att sjunka ner med honom.  Det är inte det lättaste, men för min egen skull och för att jag skall kunna överleva och orka med vardagen, så måste det vara så. Det pratade vi om senast igår, kanske inte på den bästa platsen, men det är inte alla gånger som man kan sitta runt ett bord och prata. Jag är inte det minsta rädd för att prata om det med honom, jag är hård och rak och det ända jag begär är att han ska vara ärlig mot mig. Mammor känner på sig och vet när deras barn ljuger och jag känner att jag varken kan eller vill hjälpa honom när han ljuger för mig.

Hans önskan igår var att vi skulle umgås mer, helt ok för mig, men han vet också min önskan gentemot honom. Jag kan aldrig ge honom mer än jag får, vi får mötas på halva vägen. Men Theo älskar sin bror fast han inte ser honom så ofta, mer än på kort . Men han var så glad idag när storebror kom och det var jag också.  Ibland önskar jag mig ett vanligt Svensson liv.Men jag kan inte kämpa för honom, han måste få göra det mesta av jobbet själv.

Nu ska jag vila i den hårda soffan,den bara påminner mig om hur hårt livet kan vara för vissa.

Ha en trevlig kväll

Paula

 

Tisdagen den 23 mars 2010 kl. 21:23

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Fri kort på sjukhuset....

så kändes det igår. Som ni vet skulle vi dit igår för Theo skulle göra en EEG, men det gick inte så bra. Han vägrade att sova helt enkelt, men det är inte så konstigt i och för sig. Det var två "tanter" och en av dom har han träffat innan, men jag tror inte att han kommer ihåg henne, den andra var ny för Theo och för oss också. När han inte somnade tog dom kontakt med barnavdelningen och han fick Theralen 36 mg någon lugnande medicin, men det hjälpte inte heller. Dom gjorde ett sista försök och det slutade med att Theo hade huvudet fullt av klet, kontaktplattorna bara lossnade och Theo skrek. Då tyckte jag att det efter tre timmars försök bara var att ge upp. Så vi får se vad det blir nu, om Theo får göra om det igen eller om vi får vänta ett tag. 

När vi var färdiga åkte vi för att handla lite gröt till Theo och till apoteket för att hämta Theos mjölk och Movicol, det är ett måste att ha här hemma. Sen åkte vi hem med en mycket trött kille, medicinen hade börjat göra sitt efter nästan en och en halv timme. Tommy matade Theo och jag började med vår mat för klockan var redan 17:00, men jag hann aldrig göra någon middag.

 En vän till oss ringde för hon mådde inte så bra, så hon undrade om hon kunde komma hem till oss. Självklart skulle hon få komma men jag tyckte att hon behövde söka hjälp så vi åkte in med henne på akuten. Tommy åkte hem till kidsen och jag stannade kvar med henne. Efter en timme så kom två sköterskor och sa att dom  behövde prata med mig. -Hmm tänkte jag, vad är det nu som har hänt? Jo, dom sa att min äldsta son låg på akuten. -Va!? sa jag, nej det kan inte stämma, han är ju på stán någonstans. -Nej, svarade hon, han är här, kom! -Nej, sa jag ni har fel! Jag fattade ingenting, jag skulle bara ta min mobil och ringa Tommy för att berätta vad dom hade sagt till mig. Men när jag tog fram telefonen, så var det massor med missade samtal, några sms och även missade samtal från Tommy. Jag stod alldeles still och jag frös i hela mig, inte på grund av att det var så kallt inne på rummet på akuten utan det var någon annan sorts kyla, usch vilken obehaglig känsla. Jag tittade upp på dom och sa, -ja, det är han! Då funderade jag.....vågar jag fråga vad som har hänt eller är det på grund av det jag misstänker. Jag tittade på dom och svarade,     -Vet ni? jag vet inte om jag vill gå till honom.Men dom var helt underbara och tog tag i min arm och vi fick sitta i ett rum och jag fick berätta vad jag misstänkte att det var. Nej, Paula svarade dom, det är inte på grund av det. Oj, vilken lättnad! Han hade skurit av en sena på sitt finger och han måste opereras. Då var det ok för mig, då ville jag finnas där vid hans sida. Jag ringde Tommy och fick prata, det är så skönt att få prata med honom för man blir så lugn. Sen var det dags att ringa till Markus och berätta att han blev tvungen att fixa något att äta och om han kunde vara vaken tills vi kom hem i fall Theo skulle vakna. Som vanligt gick det bra utan protester, jag är så stolt över min son. Kunde inte haft bättre, tack Markus! Mamma älskar digoch tack för att du finns, tack för att du är den du är, tack gubben min. Jag hoppas att det någon gång går bättre för dina bröder så att du kan få rå om mamma själv också.

Ja, så var det dags att sitta i nästan två och en halv timme i ett kallt och tyst rum och vänta på  att operationen skulle bli klar. När dom kört ut honom från operations-salen och in på uppvaket, då bröt jag ihop. Jag bara grät, än en gång tänkte jag, hur kunde de gå så fel, vad har jag missat, varför just mitt barn? Allt bara snurrade runt, men när han tittade på mig och såg att vi fanns kvar vid hans sida då sa han,    tack! Fast han var så groggy sa han, -tack mamma, jag älskar dig! Då försvann alla mina funderingar från stunden innan, det var inte jag, det är faktiskt han som har valt att leva det liv han lever idag.

Efter en lång väntan kom kirurgen och pratade med oss om ingreppet. Min son hade skurit av en sena på sidan av ringfingret, lite av den centrala senan och en bit av brosket också.  Efter två veckor kommer han att få träna handen ett bra tag framöver, annars finns det en risk att det fingret blir stelt.

Klockan 00:45 åkte vi hem och fixade en del här hemma, men åt ingen mat. Hade inte ätit sen 11:30 på förmiddagen, men det var bara att gå och lägga sig.  Jag sov till strax innan fem. Sen har kuratorn varit här idag och lilleman han är ganska så trött idag. Jag hoppas att dagen blir lugn med mycket vila så att vi kan orka med allt.

Önskar er en bra dag

Kram/Paula

 

Tisdagen den 23 mars 2010 kl. 11:06

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

Skönt att träffa Theo

Vad jag saknade honom igår, jag saknade hans skratt hans skrik och att känna hans arm rumt om min nacke, mmmmys lilleman. När klockan var 01:00 då sa jag till Tommy -nä, vi åker hem och väcker "mormor" så kan hon åka hem och vi kan sova i samma rum som Theo, jag ville bara titta på honom. Men det har gått jättebra han sov till strax innan 05.00, då fick han välling av mormor och sov sen nästan till 08.00 i morse. Duktig kille som lät sin barnvakt sova bra och att han själv också fick en bra natts sömn. Jag vill tacka dig "Mamma Mu" för att du var hemma hos oss med båda grabbarna. När Theo hade somnat så spelade Markus UNO med "mormor",  han hade riktigt trevligt. Sen hade dom lite mys med ostbricka och vindruvor mm, trevligt att alla hade det bra.

Jag skrev igår att jag var lite nervös och inte visste vad man skulle prata om på festen...men det visade sig ganska snabbt att det som visst är inne är facebook. Själv så är jag inte på facebook, men Tommy är ibland, så jag brukar gå dit och kolla, men jag förstår mig inte på det. Sen vill vi tacka L och A för en trevlig fest, några av dom som vi träffade igår vill jag hemskt gärna träffa igen, super trevliga människor, så tack än en gång. Jag och Tommy fick sova ända till 09:00, mm jag trodde att klockan gick fel, det var så länge sen sist. Skönt, men jag är jätte trött idag och kanske det beror på att jag sov så länge. Innan vi åkte hem så åkte vill till Scandic och åt hotellfrukost, oj så gott det var. Men bäst av allt var att komma hem och se Theos leende när vi tittade in i köktet, wow vilken varm blick som välkomnade oss hem. För att inte tala om hans kramar, mmm mysigt, han kramade länge och tittade på oss om och om igen.  Han berättade för oss vad han och "mormor" hade gjort, vilken kille.

Sen var det bara att klä på honom och åka upp till Umeå, för vi skulle träffa Jenny, Marcus och lilla Adam som inte är så liten längre. Vi skulle lämna Adams vagn och det är alltid trevligt att få träffa dom. Tack för en trevligt stund.Men på vägen dit så fick Theo två kramper i bilen och en hemma hos dom och en till på vägen hem. Men nu verkar det som att det har lugnat sig, skönt. Nu ska vi läsa för lilleman och lägga ner honom.

Ha en trevligt kväll alla er där ute.

Kram/Paula

 

Söndagen den 21 mars 2010 kl. 19:18

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Partaj

Idag har varit en kanondag än så länge. Fint väder och Theo har mått bra. Vi väntar på att "mormor" ska komma, snart ska vi gå på party, hmmmm hur gör man då? Det var så länge sen så man har glömt bort det. Vad ska man prata om? Vilka kläder ska man ha? Vad är det som är inne nu? Och sen ska jag och Tommy sova hemma hos "mormor" i stan. Ja det var så länge sen vi hade en konversation som inte handlar om att boka tider, träffa läkare, habben och kramper så jag vet inte vad vi ska prata om. Så lite pirrigt är det, men samtidigt spännande. Vi har en date jag och Tommy, wow! Det känns som när man började träffas, då man var tvungen att raka benen. .

Men en sak är säker jag längtar efter min date.

Tidigare idag så var vi en snabbis hos M och C och småttingarna, vad stora dom har blivit. Det var trevligt, så tack för en trevlig stund. Hoppas att det går bra för "mormor" ikväll, det känns konstigt att lämna Theo för han är med oss överallt, så det kommer att kännas tomt.

Nu ska jag hoppa i duschen och göra mig klar. Önskar er en trevlig kväll.

Kram/Paula

 

 

Lördagen den 20 mars 2010 kl. 17:38

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

Trött, tom och slut

så känner jag mig eller rättare sagt så känner vi oss. Innan Tommy kom hem från jobbet så låg jag och Theo i den hårda obekväma köks-soffan. Man glömmer nästan hur hård den är med en så söt lilleman som ligger bredvid.Vi tittade på Theos favorit program "Vakna med The Voice" och på fredagar är det lite extra för då är det "rappattack". I dag så var det någons föräldrar som hade skrivit till programmet att dom skulle rappa till deras 17 åriga son som dricker 4 liter lättmjölk om dagen, så hans föräldrar var oroliga för deras ekonomi. "Jingelmannen" var klädd som en kossa, åhhh vad Theo skrattade. Så vi låg där tills klockan var 09:00 då det var dags för gröt, det gick bra idag, Theo åt allt och har varit på bra humör hela dagen. När Tommy kom hem från jobbet och lade ner Theo, så passade vi på att ringa några samtal. När Theo vaknade så åkte vi till Ikea och handlade, vi köpte en "stor" spegel till Theo så han kan titta på sig själv, han älskar ju det. Den var billigare än den dom har på habben, om vi skulle beställa "lilla vita huset" som Theo älskar då skulle det gå på tio tusen kronor! Så man kan ju säga att man har sparat många hundra lappar.

På vägen hem så stannade vi på "Dollar Store" och köpte massor med våtservetter för det är jätte billigt där och det går åt många sådana. Till slut åkte vi förbi mataffären innan vi åkte hem, "mormor" skulle komma och vara med Theo lite och äta middag med oss. Det är så att imorgon ska "mormor" vara här hemma med Theo och Markus. Jag och Tommy ska gratta L för hon fyller 30, och vi känner oss så trötta att vi måste få ladda batterierna. Därför har "mormor" lånat ut hennes lägenhet i stan så att jag och Tommy ska få sova över där och hon sover här hemma med killarna. Tusen tack "mormor",det kommer att kännas konstigt att det är så tyst och att man inte behöver viska. Att vi kan ligga i sängen och prata, wow vilken känsla. Älskar dig "Mamma MU"vi behöver det så väl. Nu är jag helt slut, jag har varit vaken sen kl 04:00.

Önskar er alla där ute en trevlig helg!

Kram/Paula

 

Fredagen den 19 mars 2010 kl. 22:18

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Lilla G

var det dags för idag igen. Det är trevligt att få träffa andra föräldrar och barn. Där behöver man inte känna sig ensam. M ringde i morse och påminde mig om att det var lilla G idag, men jag och Theo var redo och vi väntade på att Tommy skulle komma och hämta oss. Jag pratade med M när vi var på lilla G, hon har en liten tjej som har en mindre trevlig diagnos och hon har redan förlorat hennes son med samma sjukdom, snacka om otur. Ja, så jag berättade för henne att dom hade nekat mig att bli personlig assistent till Theo och vet ni vad, hon fick samma svar. Jag trodde inte mina öron, hur kan det vara möjligt och när man fick höra varför, blev det inte bättre. Jag sa till M om hon inte skulle överklaga och hon viskade nästan jag orkar inte Paula. Jag känner så väl igen den känslan, fy bara. Man skulle haft någon som kunde fajtas för en. M har fått ett diagnos och hon vet inte hur länge hon får ha sitt lilla barn hos henne, hur tänker dom som? Jag sa till M att man skulle lämna barnen hos dom 24 tim sen skulle dom komma och snacka med oss. För att läsa från en bok är för långt ifrån verkligheten.

Tommy har inte mått så bra och det är inte så konstigt med allt man har fått gå igenom, men han har börjat jobba denna veckan,  två timmar per dag. Läkaren tyckte att det var bäst så. Men vet ni vad, på hans jobb så finns det folk som kommer fram och undrar hur många timmar han ska jobba idag? Ja, vad ska man säga, är folk helt intelligensbefriade? Klart att Tommy vill jobba heltid men när man inte mår bra, vad ska man då göra? Konstigt nog så är det inte någon som har frågat om han behöver nån hjälp eller om han behöver prata och att dom finns tillhands. Jag pratade med någon idag och han sa, Paula det är det samhället vi lever i idag.  Jag svarade det är ju vi som är samhället, det är vi som accepterar att folk behandlar oss som trasor, det är vi som gång på gång låter folk köra över oss. Efter Theos och min äldsta sons sjukdom så har jag lovat mig själv att jag aldrig mer ska tillåta att nån kör över mig och de mina. Så jag tror att jag måste köra en intensivkurs med Tommy så han får lite mer skinn på näsan. Han är för snäll och även om folk är dumma så försöker han att se och vända på det hela så att alla är goda men älskling min, så är det inte. Folk är grymma och elaka, inte alla men många är det. Jag kan inte glöma S, jag känner honom inte men det han har gjort för Theo det är oslagbart, vilken människa. Och alla andra som inte kände Theo och hjälpte honom med hans bilfond och alla där ute som skriver vänliga ord på Theos sida, det är sådana människor som ger mig hopp om att det inte bara är elakhet där ute i djungeln,  så tusen tack än en gång.

Kramar

Paula

 

Torsdagen den 18 mars 2010 kl. 12:55

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [8] Kommentera detta inlägg

 

Dåligt humör, vad är det?

Ja, fråga Theo. Det har varit ganska mycket idag som jag sa igår. Det var inte bara en man utan det var två till och med, som kom från Vägverket. Dessutom var dom väldigt trevliga. Dom berättade för oss vad som finns och dom behövde bara titta på Theo så visste dom precis, ja det är ju deras jobb. Sen gick vi ut för dom skulle titta på vår bil. Först var det tal om ifall Theo skulle ha rullstol, så fanns det möjlighet att lyfta in den direkt i bilen på något sätt och sen sätta fast den. Men sen pratade dom något om att vi skulle ta bort en passagerarstol och han skulle ha en extra bred specialstol som gick att svänga ut så att vi inte behövde lyfta upp Theo i bilen. Men det slutade med att vi valde en annan variant i stället, det är som en snurrplatta som sätts under bilbarnstolen. Då kan man sätta honom rakt in och sedan svänga runt hela stolen med Theo i. Dom skulle höra av sig från Fk framöver. När det blir godkänt skall vi åka upp till Umeå och kolla vad som finns. Så  var det maratonet avklarat.

Sen åkte vi till vårdcentralen för jag skulle ta cellprov och det finns ju mycket att säga om det. Hon var inte så proffsig den som utförde det, aaaj det kändes.

Direkt efter var det dags för habilitering och där var Theo jätte glad.  A spelade och sjöng för Theo idag och det gillar Theo jätte mycket. (Det finns både bilder och film som Tommy har lagt in). Sen träffade han  sjukgymnasten också, så det var ett väldigt lyckat besök på habiliteringen, det gillar vi.

På hemvägen plockade vi upp Markus och åkte och handlade lite. Vi var hemma vid fyra och Markus matade Theo, jag lagade mat och Tommy tvättade.

Nu är Theo på jätte dåligt humör, men det är inte så konstigt det har varit så mycket idag. Han var ju en tapper kille på "habben" lillegummen vår. Man har ju rätt att vara sur också.

Men det bästa på hela dagen var nog att Theo fick post idag. Oj, vad lilleman var glad, hans mörka ögon lyste som solen. Så tack så jätte mycket S för dom fina böckerna som du har skickat till Theo.Nu har du en kompis för livet.

Önskar er en trevligt kväll

Paula

PS-Tack än en gång S

 

Onsdagen den 17 mars 2010 kl. 18:22

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Kallt igen.

I dag så var det kallt igen, hm när ska detta sluta? Jag vill ha vår nu. Det har varit ganska mycket idag. Medan Tommy var på jobbet så tränade jag med Theo och det gick bra. Han var glad och med på noterna. duktig kille. Det ringde en snickare hit som skulle komma hit och fixa golvet i vardagsrummet och göra "titthål" i vår ytterdörr. (Det känns bra att ha det efter allt som har hänt här.) Men först kom några kompisar hit på besök och medan dom var här kom Tommy hem och strax efter  kom snickaren. Mitt i alltihop skulle jag baka bröd och laga mat till Tommy och Markus, usch vilken stress. Förr kunde jag ha hur mycket som helst att göra och jag var jätte lugn, men nu går det inte, jag får panik och stressar upp mig själv.  Jag vet inte, men jag tror att det beror på att jag inte mår så bra.

Sen skulle jag baka en blåbär/rabarber paj och lämna hos en kompis. Klockan blev fyra innan vi kom hem och kl 16:45 skulle en annan kompis komma och hämta mig. Jag följde med henne hem och hjälpte till med några saker, så idag har det bara varit spring och stress, men positiv stress. När jag är hos henne då saknar jag Theo jätte mycket. Jag saknar den friska kille som han inte är. Jag och Louise var på BB tillsammas och vi lärde  känna varandra när vi väntade barn, jag tyckte om henne på en gång. Hennes dotter är bara två dagar yngre än Theo, men hon pratar för fullt, hon springer och hon äter själv. Det är då när jag är där som tankarna bara snurrar och jag tänker för mig själv, varför, varför kan inte Theo göra så eller varför kan inte Theo prata eller springa och säga dom roliga kommentarerna som barn i den åldern gör. Det gör så ont och värst av allt är att jag tror att jag aldrig kommer att sluta att fråga mig varför. Men idag så delade jag mina tankar med Louise och hon förstod så väl vad jag menade. Nu går det bra för mig att träffa andra barn i Theos ålder, men för något år sen gick det inte alls, jag klarade inte av det. Jag tror att dom funderingarna man har alltid kommer att finnas där. Men det är nåt som jag inte tänker på just nu. Det får jag ta tag i när det bli dags.

I morgon kommer killen eller mannen från vägverket som ska gå igenom vilka möjligheter det finns i fråga om hjälpmedel till Theo i bilen, men jag berättar mer imorgon.

Därefter ska jag till vårdcentralen och direkt efter det ska vi till habiliteringen. Så det blir mycket i morgon med, men vi visste om att i denna veckan skulle vi ha massor att göra, men det är skönt på något vis, då kan man inte fundera så mycket.

Ha det bra där ute

Kram/Paula

 

Tisdagen den 16 mars 2010 kl. 22:30

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Två år och sju månader

blev Theo idag. Tiden går så himla fort och snart är lilleman 3 år. Idag så var det inte lika bra som i helgen, Theo har skrikit och inte mått så bra och han har inte velat äta någon mat förutom välling. Mitt i allt så skulle han klippa sig. Det var kanske dumt att göra det idag men Theo ska göra en ny EEG igen och det är lättare om han har kort hår.

Idag fick jag också beslutet från komunen att jag inte får vara personlig assistent till Theo. Jag fick så ont i magen när jag läste det. Hur tänker dom? Så här stod det i brevet:

"Vid bedömningen har hänsyn tagits till att barn utan funktionsnedsättning, i samma ålder som Theo har ett omfattande behov med de grundläggande behoven. Barn i Theos ålder utan funktionsnedsättning behöver även de ständig tillsyn och kan inte lämnas ensamma. Tillsynen i Theos fall är inte av övervakande karaktär vilket krävs för att räkna den som ett grundläggande behov."

Nähä tänker jag, Theo kan inte äta själv, Theo kan inte prata, Theo kan inte gå och Theo krampar. Theo ramlar och han kan inte sitta själv och titta på tv som andra barn som är lika gamla som honom. Frågar ni, -var är mamma eller -var är pappa till Theo så fattar han inte att han ska titta på oss. Ska man vara döende för att man ska ha rätt till hjälp? Borde inte jag ha rätt som mamma att ta hand om mitt barn? Hur kan jag lämna mitt barn på dagis när han är så känslig för ljud? Hur kommer det att påverka Theo i hans utveckling? Det är inte kommunen eller Försäkringskassan som har hjälpt honom att komma dit där han är idag. Är det bara pengar som styr, ja det måste det vara. När dom kräver att en mamma som har förlorat sitt barn ska anmäla sig på arbetsförmedlingen, då kan man inte hoppas så mycket från dom. Jag har tidigare sagt att jag inte orkade att överklaga, men jag har haft en bra helg och har fått krafterna tillbaka, inte allt men tillräckligt för att bråka med dom. Jag kommer inte att sitta och inte göra nåt, även om det inte är lätt, så kommer jag att göra det för Theo och för oss. Jag har alltid varit en bra förlorare, men inte den här gången. Jag ska kämpa och många tårar kommer att rinna men vad gör det, mina kinder är så vana nu.

Jag ska träffa några på torsdag men jag berättar mer när det är klart. Man ska kanske be om ursäkt för att man har en handikappad son, men det tänker jag inte göra. Jag betalar skatt och någon nytta måste jag få för dom pengarna. Oj, vad jag ska slåss för Theo, jag är ju hans röst  och jag kan inte svika min son. Jag är så upprörd, så tårarna bara rinner när jag skriver detta, men man har inte tid att sörja för att allt inte blivit som man tänkte. Nej, då måste man bråka med dom för det är som en djungel där ute.

Ååh vad gärna jag skulle vilja träffa Reinfeldt och lämna Theo till honom en hel dag, sen skulle jag vilja prata med honom efteråt och se vad han tyckte. Men det kommer ju aldrig att hända, för jag tror inte att dom vill komma så nära verkligheten.

Kram på er

Paula

 

 

Måndagen den 15 mars 2010 kl. 22:16

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

3 dagar i rad

har vi fått uppleva lugn och frid här hemma. Vi har fått sova, äta och vara utan att behöva gå och bära Theo hela tiden. Han har mått som en prins hela helgen och vi har inte tänkt på att dom dåliga dagarna kommer, utan vi har bara tagit vara på dessa dagarna och njutit så mycket vi bara kunnat.

 Idag så har vi varit och hälsat på en kompis som just har kommit hem från en semesterresa. Det var trevligt att träffas igen, för jag har saknat henne och Theo med, han var så glad när han såg henne. Efteråt åkte vi och handlade och sen var det bara att köra hem för Theo var trött.  Jag och Tommy passade på att spela Yatzy medan Theo sov, men vi hann bara en runda för sen vaknade lilleman.

Då åkte Theo,Tommy och Markus och hälsade på min syster och grattade hennes man som har fyllt år. Dom kom hem klockan 19:00 och Tommy kunde knappt ens röra sig, så mycket mat hade han fått. Så fort Theo såg mig, pratade han som bara den, tyvärr så kunde jag inte förstå vad han sa ,men han försökte och försökte, åhhh min lilleman.Nu sover han så sött och i morgon är det en ny dag och fullt upp hela veckan bl.a det vi avbokade förra veckan. Men nu känner vi oss laddade igen.

Hoppas att ni har haft en bra helg med

Kramar/Paula

 

Söndagen den 14 mars 2010 kl. 20:11

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Tror knappt att det är sant men. . .

vi har haft en underbar dag idag också. Det började med att Theo vaknade redan vid två tiden,då fick han välling och somnade igen, skönt. Jag sov till tre sen vaknade jag och kunde inte somna om så jag låg och funderade på livet, men jag kom inte nån vart, inte den tiden på dygnet.  Det var lika bra att inte försöka tänka så mycket och somna om och det lyckades till slut. Klockan 07.00 gick jag upp och lagade massor med mat till Theo. (Man ska passa på att göra så mycket som möjligt när han mår bra.)  Det blev kycklinggryta, mmm Tommy smakade och han hade tänkt att ta det till middag, men det var bara att glömma bort, det var ju Theos mat. hi hi Jag gjorde även korv strognoff och igår så gjorde jag en fiskgryta. Det tar tid att göra hans mat eftersom han har svårt att tugga så måste allt vara i pyttesmå bitar. Nu har vi garderat oss för mindre bra dagar.

När Theo sovit åkte vi till mormor och hon bor mitt i skogen, som jag brukar kalla det, men det är så lugnt där,  det är en helt underbar plats för själen. Vi trivs där allihopa.  Hon har många kaminer i flera rum, finns det något som kan slå det? Att sitta framför elden, då glömmer man allt det jobbiga och man bara njuter av värmen och alla färger, för att inte prata om alla ljud av veden när den brinner. Jag älskar att vara där, där hämtar jag nya krafter. Theo var så glad, han skrattade och han ville bara busa.  Vi dansade när mormor spelade "Mamma mia" skivan och Theo diggade nästan till alla låtarna.Vår lilleplut älskar tre saker jätte mycket, bilar, musik och hans haklapp.

Vid 16.30 tiden var det dags att åka hem igen. Tommy lämnade mig hos Louise för hon skulle färga mitt hår.  Av någon konstig anledning så har jag fått massor med gråa  hår. Det är ju fint det med, men jag känner mig inte redo än *ler*

Tommy kom lite senare när han hade lagt ner Theo och vi kunde titta på melodifestivalen med  Louise och hennes familj.  Tusen tack för en trevlig kväll, jag kommer inte ihåg när jag har haft en så trevlig kväll och dag. Även till mormor så klart, jätte mycket tack.

Hoppas att ni där ute också har haft en trevlig dag!

Kramar/Paula

 

Lördagen den 13 mars 2010 kl. 23:38

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [10] Kommentera detta inlägg

 

Mysig dag!

Idag var det helt underbart. Theo har mått bra och det är så skönt när han är lugn och inte har ont nånstans. Vi har myst, kramats och pussats. Han är så go när han är på bra humör.

Vi tvättade och sen kom en kompis till mig och hälsade på. Jätte trevligt att få rå om henne ibland.Tyvärr så bor hon en bit ifrån så man kan inte bara titta över, men det är alltid trevligt när vi träffas. Sen var det dags för det mötet som jag skrev om igår och det gick bra, men inte som jag hade tänkt mig. När vi kom hem var det dags för nästa kompis att titta in, då fick jag en bukett med blommor och det är man inte precis bortskämd med,så tack snälla du.

Ja sen var det bara att ta ut Theo på en bilrunda som han ju uppskattar så mycket.  Klockan har en viss förmåga att gå så fort när man har trevligt, så när man tittade efter så var det redan dags att laga till någon mat och lägga ner lilleman.

Nu får vi bara hoppas på att det blir en lika mysig natt som dagen har varit.

Natti natti

Paula

 

Fredagen den 12 mars 2010 kl. 22:08

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

En lugn dag

I dag så har Theo varit på bättre humör. Han grinade en del i natt, så Tommy fick springa fram och tillbaka till honom. Jag var så fruktansvärt trött igår, så jag hörde inte något. Det kan vara skönt ibland att sova så hårt att man inte vaknar av något alls.

Vi har varit ute med bilen en sväng så Theo fick sin dagliga dos. Jag har mått bättre idag och inte varit så bitter och arg. Det känns skönt att det är över för denna gång.I morgon så hoppas vi att Theo har en bra dag också. Vi har lagt in lite nya bilder och filmer och den sista filmen är på det som bl.a gör det värt att kliva upp varje morgon. Vi har tränat med Theo jätte mycket och han är en tapper liten kille. Han kan nu stå i sin matstol utan att han håller våra händer. Helt otroligt om vi tittar ett och ett halvt år tillbaka, då Theo var som ett kolli, han gjorde ingenting utan bara låg mest ner. Vilken känsla, det går inte att beskriva. Han är så duktig så, gossen min.

Vi har haft kanon väder med sol och snön töar överallt. Vad vi längtar efter sommaren, hoppas att det blir en bra sommar så man kan vara ute och ta Theo till stranden.

"Mormor" var här ikväll,det är alltid trevligt att få träffa henne. Hon är en väldigt klok kvinna som har en god förmåga att peppa upp mig. Det spelar ingen roll hur dåligt jag mår, så lyckas hon alltid att vända på det hela.  Vi är så himla glada att hon och hennes familj har öppnat deras famnar och välkomnat oss. Så idag känns det som vi är en av dom. Eftersom varken jag eller Tommy har våra mammor kvar, så känns det helt otroligt att få rå om henne lite.

I morgon ska vi tvätta på förmiddagen och sen ska vi på ett möte med vår hyresvärd angående det som har hänt innan. Det var nog allt för idag.

Ta hand om varandra

Kram/Paula

 

Torsdagen den 11 mars 2010 kl. 20:33

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

Fixar dag

Tommy plockade ihop några saker idag som vi hade här hemma som skulle lämnas tillbaka till habiliteringen. Det känns skönt att ha det gjort. Vi har sagt så många gånger innan att vi måste lämna tillbaka, men det är alltid så bråttom när man ska åka dit, men idag så blev det alltså äntligen av. Jag träffade A där på "habben" och fick en ny tid nästa vecka då vi ska dit och träna lite med Theo. Men på eftermiddagen så ringde en man från vägverket till Tommy. Han ska komma hem till oss för att prata om bilen och dom hjälpmedel som finns och vem vi ska vända oss till angående t.ex ramper och sådant. Men han bokade samma dag som vi skulle till A på habben, så imorgon måste jag ringa henne så att vi kan boka en ny tid igen. Jag passade på att berätta för henne att på den nya gåstolen som Theo har fått låna från habben var en skruv lös,  så Theo ramlade med ansiktet i golvet. Det gick ju bra, men det kunde ha gått riktig illa, så jag hoppas att dom i fortsättningen  skruvar ordentligt innan dom lämnar bort sakerna.

Sen fattar jag inte att vi inte har fått avslappningsmedicinen till Theo än. Läkaren ringde till mig i torsdags när vi var på lilla G och sa att jag skulle gå till apoteket med recepet för att dom skulle ansöka om Licens...hmmm konstigt varför dom väntar så länge med att säga det? Ja, en bra fråga men vi kommer nog aldrig att få något bra svar och jag har svårt att tro att dom skulle säga till oss att dom är klantiga. Hoppas att alla barn där ute och deras föräldrar har bättre tur än vi har haft på habiliteringen.

I går var jag i alla fall på apoteket och lämnade receptet, så nu är det bara för oss att vänta och se om det tar en månad eller ett år. Jag är trött och less på allt väntade och ingenting kan man göra. Man kanske skulle haft en traktor och kört dit och sprida gödsel, då kanske det skulle bli fart på dom. Misstänker att inte nån ville sitta där då och dom var tvungna att jobba. Som ni märker så är det en sådan dag idag och jag lovar er att det inte är pms, det är bara ren ilska att folk får göra hur mycket fel som helst och ändå vara kvar.

Nu till något trevligare. Vi har hämtat Markus idag och gissa vem som var helt tokig av glädje? Ja, just det lillemansom har haft några ganska kämpiga dagar. Vi har gett honom två paket Movicol men det hjälper inte. Jag tror att hans kropp är så van vid Movicol att det inte har någon verkan längre.

Ikväll blir det en tidig kväll för mig för jag har varit vacken sen kl 03:00.

Önskar er en bra natt!

Kram/Paula

 

Onsdagen den 10 mars 2010 kl. 22:11

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Lyckan varade så kort

I dag är jag så ledsen. Jag träffade min äldsta son på stan, för jag skulle lämna ett brev till honom som han väntade på. Han hade precis varit på affären och kom med en liten kasse med några varor. Han var snuvig och hade ingen näsduk så jag skyndade att leta i mina fickor och jag hittade ett paket. Eftersom man har så nära till gråten nu för tiden, så är det ett måste att ha dom i varje ficka. Men han sa att han inte behövde några, -jo förresten,  sa han -mamma jag kan ta och använda dom när jag går på toa. -Va!? sa jag, har du inte ens toapapper? Nej svarade han. -Men hur kan du? -Men mamma det är lugnt, jag ska vara glad, han öppnade sin lilla kasse och visade mig ett paket köttbullar, ett litet paket smör och det var lite mer men jag kunde inte se. -Tänk, fortsatte han -barn och vuxna i Afrika har inte ens det. Det är ju sant som han säger att dom inte har, men han är ju MIN son. Hur kunde livet bli så fel, hur kunde allt det drabba vår lilla familj? Men i andra hand varför skulle vi klara oss från allt? Hur kan jag vara glad över vår nya bil som är för Theos skull, när hans storebror inte ens har toapapper? Jag bara grät och när vi kom hem  grävde jag in mitt ansikte i frysen och skafferiet för att ta fram massor med mat till honom. Sen ringde jag upp honom och lämnade över all mat. Nu kanske jag kan sova och veta att han har fått i sig mat i alla fall. Jag älskar dig gubben min, ta tag i ditt liv det är bara du som kan göra det. Men du behöver inte kämpa själv, vi finns här för dig.

En, ofta citerad, vacker sanning om att vara stark, skriven av okänd författare:

” Att vara stark är
att se livet som det är.
Att acceptera dess kraft
och ta del av den.
Att falla till botten,
slå sig hårt
och alltid komma igen.

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit…”

Men för att bli stark måste man också ge sig själv möjlighet till återhämtning. Ibland behöver man ett brejk och för att få kraft måste man glömma bort alla krav och måsten. Tillåta sig själv att bara finnas och vara ynkligast i världen. Att ligga en hel dag i sängen och gråta till gamla repriser av Desperat House wifes, tills man är redo att kravla sig upp till sin ”må-bra-bubbla” igen.
 

Och just nu jag känner att min "må-dåligt-bubbla" är större än nånsin. Theo han kämpar med sin mage, den krånglar så mycket för honom. Vi hade massor med träffar denna vecka men vi har avbokat allt bara för att få lite andrum och få ladda batteriarna och för att orka med vardagen. Det är bara vi tre här hemma, Markus är hos nån kompis, han har sportlov denna veckan. Det kan vara skönt för honom att komma bort ett tag. Sen är jag orolig för Tommy, han har också fixat en sån där bubbla. Det verkar som han har gett upp allt och det är sällan man ser honom skratta och hans humor, jag saknar den. Det som har retat gall-feber på mig många gånger innan när jag har velat vara allvarlig och han bara skämtade. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna det, men det gör jag nu. Jag saknar min man, jag saknar vårt liv innan allt vände. Men jag vet att vi måste vara starka och vi kan inte ge upp hoppet. Någon gång måste det vända även för vår lilla familj.

Ta hand om varandra

Kram/Paula

 

Tisdagen den 9 mars 2010 kl. 15:07

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [8] Kommentera detta inlägg

 

Man kan inte...

vara glad jämt! Så är det även för Theo, igår hade vi en bra dag och idag är det mindre bra. Igår var vi bjudna på mat hos "mormor". Jag och Theo älskar lutfisk och hon gör världens godaste vitsås mmmm vi åt jätte mycket. Tommy fick något annat för han gillar inte det. Men det är ju tur för det var ju mer till oss. *fniss* Idag så vill inte Theo äta och jag tror att det är hans mage som krånglar igen. Då kan man inte vara så glad.

Sen tror Theo nog att hans föräldrar äger någon bensinmack  eftersom han vill  åka bil hela tiden. Det gjorde vi på förmiddagen då ingenting var bra. Då var Theo lugn fast han lät lite som en tiger först. Så låter han när han inte är glad, men efter ett tag så njuter han av utfärden. På tal om utfärd så kommer vi inte att åka ner till skåne,inte än i alla fall. Det är ju tråkigt, vi som har längtat så mycket, men så är det nu. Vi får hitta på något annat i stället. Nä, nu får vi passa på att vila lite, lilleman har somnat.

ha en trevlig eftermiddag

Kram/Paula

 

Måndagen den 8 mars 2010 kl. 14:04

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Alla sover.

 det är bara jag som är vaken för jag kan inte somna om. Man blir så berörd av att så många människor där ute tänker på oss. Det känns skönt att veta att man inte är ensam. Vi blir så glada när vi loggar in på Theos sida och ser att folk har lämnat ett meddelande. Man får styrka och blir så varm i hjärtat, så snälla sluta aldrig att lämna inlägg för det ger jätte mycket. Tack alla er där ut som hjälper oss genom vår kamp. Igår var vi på Ikea för vi behövde en lampa till vårt vardagsrum. Jag råkade ge sönder den men det var faktiskt Tommys fel. Han hade ställt den bakom gardinen och jag såg inte den. *L*  Vi köpte en liten stol till Theo så vi kan träna med honom så att han ska börja stå.  Den var lite hög tyvärr, så vi hoppas att Theo växer på bra nu så att han kan använda sin stol. Theo var jätte glad och lugn igår, han tittade runt och pratade på där han satt i sina nya bil.  För första gången  på länge så kunde han ha sina ben raka, oj vilken åktur. Men han somnade inte förrän innan vi kom hem och klockan var ganska mycket (17:30). Tommy blev tvungen att väcka upp Theo när vi kom hem.  Han var inte så glad¨, han skakade. han skrek  och tårarna bara rann ner för hans kinder. Han vägrade att äta och bara skrek mer och mer. Tommy fixade hans välling och den drack han. Sen var det dags att lägga ner honom men det gick inte så bra. Massor med gråt och skrik så vi turades om att bära honom.  Markus får ont i magen när Theo skriker så där mycke, han vet inte vad han ska göra för att hjälpa sin bror. Vi får hoppas att det blir en bra dag idag.

Nu har det gått dom 6 veckorna det kunde ta för att proverna skulle vara klara i Göteborg,  så kanske till veckan får vi veta vad Theo har för sjukdom. Konstig känsla man vill så mycket längst in att få en diagnos men samtidigt är man jätte rädd för vad Nicklas har att berätta. För er som inte vet så är det Theos läkare i Göteborg.

Nu ligger en lilleman i sängen och vänta på sin välling  han pratar och han skrattar, en bra start på dan.

Sen vill jag passa på att gratulera min svåger som fyllde 50 år igår. Grattis till dig Göran och vi hoppas att du har det jätte bra i Genéve. Massor med kramar från oss. Vi ses här igen och ha en trevlig söndag

Kram/Paula

 

Söndagen den 7 mars 2010 kl. 06:38

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

STOR DAG IDAG!

Jag skrev ju förra veckan att jag hade något som jag ville berätta för er. Jo så här är det, tack vare Theos mamma, pappa, vänner, ni bloggläsare, Försäkringskassan och banken så har Theo fått sin bil. Helt otroligt att det är sant, det var inte någon dröm, så till er alla som har hjälpt Theo med hans "bilfond",  tusen tack till er. Vi vet inte hur vi ska kunna tacka er för det ni har gjort för vår son, så tack tack tack från djupet av våra hjärtan. Vi hämtar bilen idag kl 10:00. Oj, vilken känsla det ska bli när Theo får åka bil och inte behöver ha sina små ben upptryckta i ryggen på baksätet, det här kommer vi att leva gott på länge. Vi kommer att ta bilder och lägga in på hans sida så ni får se vilken bil Theo har fått. Vi är så trötta men ändå så himla glada att vi knappt fattar att det är sant.

Kram till er.

Paula.

 

Fredagen den 5 mars 2010 kl. 09:00

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [12] Kommentera detta inlägg

 

Lugnt? hmm.

Theo har sovit bättre idag och det var så skönt för då fick jag och Tommy ladda batterierna, det som vi så väl behövde. Jag sa igår att det skulle vara lugnt idag, bara tvätt, ja, ja så blev det inte i alla fall. Vi vaknade vid fem för jag kunde inte somna om. Jag hade ont i min axel och nacke som bara den, så vi gick upp och lagade massor med mat. Tommy kom på att det var Torsdag idag och då betyder det att det är lilla G, så 9:15 var vi i bilen på väg till Habiliteringen. Det är trevligt med sång och massor av annat intressant. Theo var jätte duktig och jobbade på bra. Han stod själv ett bra tag utan att nån av oss höll i honom, snacka om lycka! Mitt hår stod rakt upp på mina armar och jag ryste, wow vilken känsla. Strålande humör var han också påmen 10:30 var Lilla G slut och då var det bara för oss att skynda oss hem för att stoppa in tvätten i maskinerna. Vi hann även med att mata Theo för 11:30 skulle jag vara hos Chiropraktikern. (Hoppas att nacksmärtan går över någon gång.) Tommy och Theo åkte hem för att hänga upp tvätten under tiden och kl 12:00 var jag färdig och då kom dom och hämtade mig på stan. Vi kom hem, lade ner Theo, plockade bort lite här hemma och sen var det dags att hämta tvätten. När vi tänkte att vi äntligen skulle få ta det lite lugnt, då ringde Tommys mobil, han skulle ju träffa psykolagen idag 14:00 men det hade han helt glömt bort. Då var det bara att hoppa in i bilen igen och köra dit. Ja, det har varit full upp hela dagen och även ikväll så jag hoppas att morgondagen blir mycket lugnare. Vi känner oss helt slut och vi fungerar helt enkelt inte, det blir bara för mycket ibland, så vi har pratat om att åka ner till skåne och ladda batterierna. Det är så himla skönt att bara komma hemifrån ett tag. Nu är jag trött som bara den och ser bara sängen framför mig och har ändå så mycket kvar att göra, usch.

Natti natti

Kram/Paula

 

Torsdagen den 4 mars 2010 kl. 23:48

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

oj oj oj vilken natt

Theo var väldigt upp i varv och det har han i och för sig varit ett tag nu. I natt tyckte han att inte vi heller skulle få sova, så han skrek och skrek och det var bara att sätta sig i sängen och hålla om honom ända till kl 4. Efter att han fick lite välling gick det bra att lägga ner honom.  Jag hade jätte ont i min nacke så det blev inte så mycket till sömn sen heller. Tommy skulle vara på sjukhuset klockan 12:45 så han lade ner Theo och vi hoppades på att han skulle sova länge, men det hade inte Theo tänkt sig. Efter ca 20 minuter så var han vaken igen och jag fattar inte hur han kan klara sig med så lite sömn, det är en gåta för mig. Så det var bara för Tommy att åka och jag fick ta hand om Theo. Senare på dagen kom "lilla" Anna och hälsade på,  hon är vår förra granne. Konstigt nog så har vi ändå haft tur att få träffa några trevliga och snälla grannar i alla fall. Klockan tre skulle vi få besök från vårdcentralen och Bvc. Jag var orolig att Tommy inte skulle hinna hem i tid, men han kom hem från sjukhuset klockan  14:55 och som tur var så var dom andra också sena. Sen så satte vi oss ner och pratade om hur det går för Theo och vilken hjälp han och vi egentligen får. Dom var här till strax innan fem då dom gick. Theo var inte så glad så det var bara att klä på honom och ut i bilen. Vi körde en sväng till en kompis som ska åka på semester imorgon och önskade henne trevlig resa. Sen träffade vi min största son en snabbis och efter det åkte vi och handlade mat, men innan dess så lämnade vi Markus på skolan för dom hade något sorts kafé kväll där. Tyvärr kunde jag inte vara med för Tommy var tvungen att åka bort efter kl 19:00 så jag var hemma med Theo och lagade mat. I morgon tror jag inte att vi har något speciellt för oss, mer än att vi ska tvätta klockan 10 till 13. Jag hoppas verkligen att Theo får sova bättre i natt, men han har redan gråtit en gång, så vi får väl se. Både han och vi kan behöva vila och samla krafter.  Nä nu är jag jätte trött så jag får önska er en god natt

Kram/Paula

 

Onsdagen den 3 mars 2010 kl. 23:39

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Theo är inte glad

Han har inte kunnat sova idag fast han är så trött så han inte vet var han ska ta vägen, men ändå så envis, han ska bara inte sova. Han kämpar emot, han gråter, han skriker, ja säg vad han inte gör. Men jag kom på ett knep, det är bara att sätta eller lägga honom i vagnen och gå runt i lägenheten, för då blir han lugn. Det gör så himla ont att se när han är missnöjd och man inte vet varför. Om han bara kunde prata och berätta för oss var han har ont eller varför han är så rädd att somna. Det suger helt enkelt. ( Det ordet använder jag ofta nu, det känns på något vis som en lättnad efteråt. Tack Markus, för det var ju han som har tagit in det ordet i vårt hem.  Markus sa till mig igår - Varför mamma? hur orkar du? Jag bli tokig när han bara skriker och skriker, det gör så ont i öronen mamma. Så tittade han på mig med blöta ögon och än en gång så frågade han, varför mamma? Han kunde inte avsluta

meningen,  jag tittade på honom och väntade ett tag. Hans mun rörde sig men det kom inte nåt ljud. Jag var tvungen att hjälpa honom för jag visste precis vad han ville fråga. Så jag sa -Markus du menar varför vi fick Theo? Han hade gråt i halsen och nickade med huvudet. Han är bara 15 år och han älskar sin bror över allt annat men  dom jobbiga dagarna med skrik, gråt och kramper, det är inte lätt för nån av oss. Jag vet att längst in menade han inte det, men han har också rätt att känna frustation över att Theo är inte den lillebror han hade tänkt sig. Konstigt hur livet kan vända, vilka stigar och berg man får klättra i ibland. Visst det är jätte jobbigt att leva så här, men Theo har lärt oss så mycket och det viktigaste av allt är att inte ta något för givet, men det är ju så lätt att man gör just det. Att tänka på andra, att hjälpa andra eller att bara ge en axel till den som vill luta sig och bara gråta. När ska man lära sig allt detta om inte livet skulle lärt en. Jag kände hur arg jag kunde bli på folk som inte hjälpt Theo med hans bilfond, men har jag rätt att vara arg? Det vet jag inte, jag kände bara en enorm ilska, hur kunde man vara så ego och så misstänksam när det är en liten kille som behövde en bil. Sen kunde jag läsa i alla kändisars bloggar hur viktigt det var med deras dyra skor, väskor, semestrar och dyra bilar, hm sen undrar folk vad det är för värld vi lever i? Det kommer vi aldrig att få ett svar på förrän den dag det kanske knackar på vår dörr. Då är det skönt att det finns nån där ute som kan och vill hjälpa en. För konstigt nog förr eller senare så kommer alla att behöva hjälp från någon . Det är Livets cirkel.

Kram/Paula

 

Tisdagen den 2 mars 2010 kl. 18:52

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

Upp i varv

Theo han är helt upp i varv och jag vet inte var han får all energi ifrån. Man skulle vilja ha lite av den själv. Som jag skrev i fredags så var vi en snabbis förbi Magda och det snöade hela vägen dit och hem. När vi kom tillbaka tog vi det bara lugnt här hemma. Sen lade vi ner Theo klockan sju och Markus var hemma, så jag och Tommy skulle kunna åka och handla. Vi hann precis handla klart, då ringde Markus

-Mamma, skynda dig hem! Theo har vaknat och han bara skriker och hans hjärta slår jättesnabbt!  Vi var hemma på 5 min. men då satt Theo hos Markus och var lite lugnare. Efter ett tag var det dags igen, han skrek och skrek, ingenting var bra och det gick inte att prata med honom. Men han blev lugn till slut och kunde då somna.

Igår så var det jätte milt men det gick inte att gå ut för dom hade inte skottat här ute och det var massor med snö och svårt att ta sig fram.  Vi måste ju vara rädda om våra ryggar och på tal om det, så har jag jätte ont i nacken och i skulderbladet så jag måste till en chiropratiker idag. (Det är lätt att jag och Tommy åker på det när vi lyfter och bär på Theo så mycket.) Så i natt blev det inte så många timmars sömn. Annars blir det också en lugn dag idag, vi har bara några ärande på stan.

Ha en skön Måndag.

Kram Paula

 

Måndagen den 1 mars 2010 kl. 11:59

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238