Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Tankar som snurrar!

Idag var Tommy hos läkaren, så det var bara jag och Theo några timmar på förmiddagen. Han var ganska grinig och vi som trodde igår att det var för att han  inte hade varit ute. Ja delvis var det sant, men det var hans mage som krånglade igen. Sen på eftermiddagen var det min tur att gå iväg på ett möte. När jag kom hem så hade lilleman precis vaknat, han var inte så glad. Tommy matade honom men han åt inte allt, inte till lunch heller när jag matade honom. Då klädde T på honom och vi åkte iväg en sväng med bilen. Det var lättare att va ute på vägarna idag. När vi kom hem så var Theo lugn, så jag och Tommy började med maten eftersom "mormor" skulle komma hit och äta middag med oss. Theo satt så lugn hos Markus, ja ni får se kort snart. Theo älskar Markus, dom busar och skrattar gott, helt underbart att se dom två tillsammans.

Idag har jag tänkt en del på; varför blir man inte erbjuden en kurs där man kan lära sig att förstå sitt barn. I början när Theo skrek så var vi väldigt snabba att ge honom mat och vatten eller kolla blöjan. Om allt det där var gjort och han fortfarande grät då visste vi inte vad han ville. Idag kan vi tolka Theo bättre, vi kan nästan läsa på hans ögon vad han vill och vart han vill att vi ska titta.

  Man är väldigt snabb där ute på att berätta för en att det finns "kortis", LSS mm. Visst, kanonbra att det finns, men det jag har tänkt på mycket idag är om dom erbjuder det för att vår son är handikappad? Ja, vi är trötta men jag tänkte tillbaka och jag var väldigt trött och slut när min äldsta son kom i tonåren. Men då  var det inte nån som sa till mig att det fanns "kortis" för honom.

Så är det inte bättre att få gå en kurs där man filmar barnen och sen tittar tillsammans och går igenom med föräldrarna så att det kan hälpa dom att förstå barnens behov bättre. Inte vet jag, men jag tycker att allt blir så mycket bättre när man kan förstå sina barn.  Jag blir så glad när jag kan tolka Theos blick och man fattar på en gång om man har sett rätt. Är det rätt så får man ett big smile.

"Habben" ska spara hela tiden och det får mig att undra vart alla pengar har tagit vägen? Det finns inte ens en bra stol till Theo när han kommer dit. Jag hoppas att jag en dag kan förstå habiliteringen, men jag har väldigt svårt att göra det nu.  Kanske dom väntar på en diagnos för att se vilken stol som passar Theo.

Natti natti

Paula

 

Torsdagen den 28 januari 2010 kl. 23:55

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [2] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238