Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Mammas dag

Hej på er.

Idag är det sista Maj och det är väldigt varmt och skönt, tror att termometern stannade på 27-28 grader. Det var nästan lika varmt igår också. Så skönt det är när man kan sitta ute i bara t-shirten utan att frysa. Vi åkte iväg på utfärd idag, för att träffa Goncalo. Jag tycker det är jätte kul att träffa honom. Eftersom det var morsdag så åt dom tårta, men jag fick nöja mej med barnmat, hmm men jag tål ju inte grädde så...  Ikväll satt vi ute och grillade och hade det trevligt. Här uppe är det ju ljust hur länge som helst, ja det blir ju snart nästan inte mörkt alls. Tur att pappa köpte en mörkläggningsrullgardin. Om vi ska nämna hur jag mår så har jag fått flera kramper dom senaste dagarna. Det är inte alls så trevligt för man blir trött efteråt.

Jag sover inte så bra heller, tyvärr. Både jag och mina föräldrar blir ju väldigt trötta. Sen har vi ju grannar som stör oss också, ja va ska man göra.

Ha det bra

Theo

 

Söndagen den 31 maj 2009 kl. 21:45

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Jag sov på sjukhuset.....

natten till Lördagen. Det var inte för att jag var mer sjuk eller så utan för att mina föräldrar skulle få sova ut för en gångs skull. Dom senaste nätterna har jag vaknat flera gånger och natten till fredagen så vaknade jag redan klockan 02.50. Gissa om pappa var trött då. Men när jag gnällt tillräckligt länge så fick jag min välling. Sen somnade jag igen och sov till 06. Men det var skoj att sova på sjukhuset, dom tog väl hand om mej och lekte och ville knappast låta mej åka hem igen. När pappa kom på morgonen för att hämta mej sa sköterskorna att jag gärna fick stanna kvar. Sen igår så var mamma och pappa på en konsert i Arenan. Det var Michael W Smith som hade kommit ända från Usa för att sjunga. Jag fick inte följa med, utan va hemma och gå och lägga mej. Markus var barnvakt åt mej, det var kul. Idag skjutsade vi Markus till hans pappa för att hämta mopeden som han fått när han fyllde år. Senare på eftermiddan kom både Wilmer och Arvid hit med deras föräldrar. Vi grillade och hade trevligt. Det är kul att träffa andra barn tycker jag. Igår träffade jag ju Lova också, det hade jag ju nästan glömt.

 Nu blir det en späckad vecka efter lite andhämtning. I morgon är det lugnt men sen på Tisdag ska vi till Habben och träffa en barnneurolog från Sollefteå. Vi ska också träffa hela teamet på Habiliteringen, det är ju på tiden för jag ska snart börja där uppe. På Onsdag är det dags att träffa någon från FK som ska prata om vårdnadsbidrag med mamma och pappa. På Torsdag kommer Kuratorn för att träffa oss. Man behöver inte va sysslolös iaf. Nu får ni ha de så bra, hoppas att ni mår bra.

Theo.

 

Söndagen den 24 maj 2009 kl. 20:40

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Vinter igen ??

Hej

Nu är vi hemma i norrland igen. Huvva vad kallt det är. Kommer ju från södern som har sommar just nu. Allt är grönt och skönt, det blommar och är varmt. Men det kommer väl hit också med tiden får man hoppas. Jo alltså vi åkte ner till Skåne förra Onsdagen. Det var tänkt att vi skulle övernatta i Stockholm, men det blev inte så. Väl där nere så hade vi några lata dagar, vi gjorde inte så mycket. Träffade lite släktingar och några kompisar, grillade, åt glass och hade det bra. Det var så skönt att ladda batterierna. Det tyckte vi att vi var värda efter allt som vi gått igenom. På Tisdagen åkte vi sen upp till Göteborg, till Salhgrenska, Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus. Vi kom dit någon timme innan vi skulle va där, så vi hann att äta lite nere i foajén.  Sen åkte vi upp en våning och gick till avd. 334, där vi skulle tillbringa tiden. Vi fick ett rum på avdelningen så det var ju inte långt bort när jag skulle undersökas. Rummet var ganska fint, men det var ju förstås bara sjukhussängar där, men annars var allt ok. Vi hade eget badrum med dusch. Jag fick en spjälsäng i metall, den var ganska spartansk, men det funkade att sova där. På Tisdagen kollade dom mina ögon, men hittade inget som verkade va fel. Senare träffade vi Nicklas som är Neurolog. Han undersökte mej och pratade med mej, jag tycker att han är jätte bra och snäll. Efter det var vi fria den dagen.

Onsdagen började med EKG. EEG slapp jag göra för det hade dom ju gjort bara någon vecka innan här uppe. (skönt) Sen var det dags för Ultraljud, där dom undersökte mitt hjärta och mage. Jag fick ligga stilla länge, det var jobbigt. Lite senare var det dags för Emla-salva som bedövar. Dom satte på flera ställen för att dom skulle  sätta in en nål där dom  dagen efter skulle ge mej narkos. På  kvällen innan jag skulle sova, duschade mamma mej med ett speciellt tvål som ska döda bakterier.

Torsdagen blev jag väckt redan klockan 03.30. Då satte dom en påse på mej för att samla upp mitt kiss. Pappa gav mej välling redan då också för jag fick inte äta senare pga att jag skulle bli sövd. Jag somnade igen, men blev väckt klockan 06.15 IGEN. Då var det dags för pappa att duscha mej med den där tvålen.  Klockan åtta åkte vi upp till operationssalen. Vi kom in i ett stort rum. Där sprutade dom in något i min arm och jag somnade nästan direkt. Sen fick inte mamma och pappa va med mer. Men jag sov ju som en stock. Dom tog en bit från min muskel på vänster lår. Lite hud tog dom också. Dom stack mej i ryggen och tog ut lite ryggvätska. Medan jag var sövd passade dom också på att pumpa ut 33cl blod ur mej. Det var svårt att sticka mej som vanligt, dom fick prova på många ställen innan dom hittade rätt. Allt som allt tog det ca 3 timmar innan det var klart. Sen kom jag till uppvaket där mamma och pappa fick komma in. Det tog nog en halvtimme innan jag vaknade  till. Sen var jag lite groggy ett bra tag. Jag såg inte så bra heller för dom hade sprutat in någon vätska i mina ögon. Det var för att dom skulle undersöka mina ögon när jag var sövd.

Senare på Torsdagen  var det bara till att ta det lugnt. Jag fick inte röra mej så mycket pga operationen. Vi sov över till Fredagen och var väl klare vid 08.30 tiden. Då började vår resa mot Ö-vik igen. Jag hade lite ont när jag satt i bilstolen, men jag fick Alvedon så det gick ganska bra. Men oj vad trött jag var, fast det var inte lätt att sova. Mamma satt där bak med mej så jag slapp sitta själv. Det var kul, för jag var sällskapssjuk. Vi kom hem vid 20.00 tiden. När vi packat in allt från bilen fick jag min välling och jag somnade så gott i min egen säng. Jag sov hela natten, ända till klockan 06.00 då jag fick välling. Men jag somnade igen och sov till 9.00. Gissa om mina föräldrar var glada. Sen har jag sovit ännu mer på dagen, ja det har tagit hårt på mej med alla undersökningar och allt. Jag är ju liten, jag ska inte behöva gå igenom så mycket.

Men nu är det gjort iaf och nu får vi vänta 6-8 veckor, kanske längre innan vi får något resultat. Säga vad man vill om sjukhus men där nere var det helt suveränt. Alltså vilken personal dom har, alla var kunniga och visste vad dom skulle göra. Proffsigt helt enkelt. Tiderna som var sagda hölls och vi slapp att sitta och vänta i onödan. Man kunde fråga vem som hellst och dom gav sej tid att sitta ner och svara på våra frågor. Sen behandlades vi som alla andra, inget onödigt tillgjort fjäsk. Alla var bara vänliga och trevliga. Ja, det är nästan som om man saknar sjukhuset i Göteborg. Hmm konstigt. Vi får väl se om jag kommer dit igen.

Nu har jag skrivit mycket, så nu får ni läsa om ni orkar.

Theoboy

 

Lördagen den 9 maj 2009 kl. 21:23

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [3] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238