Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Du och jag...

men var är du gubben? Idag, just nu vill jag krama om dig och känna din doft. Vill ha dig nära och vill känna din värme och dina läppar mot min kind. Åh jag kommer inte längre ihåg din doft,  jag försöker min son, men jag kan inte längre komma ihåg. Jag är så rädd att jag kommer att glömma allt eftersom. Den känslan är hemsk. Många tårar har runnit idag och jag har knappt lämnat min säng, jag ville inte. Hur ska jag berätta för mina nära och kära? Hur ska jag berätta för mina vänner att jag inte vunnit på Lotto och sedan skitit i dom utan att det är min saknad till dig.

Måste försöka få in i mitt huvud att du inte längre finns på denna sidan. Den sidan där du kunde ringa mamma och säga -kom och ät lunch med mig. Att jag inte längre kan krama om dig när jag vill eller lägga mig bredvid dig och bara hålla om och prata om allt och ingenting. Jag saknar dig så ofantligt mycket idag, min son. Hur kan allt annat fungera där ute? Hur kan pappa och din bror sova? Jag kan inte, jag vill men jag kan inte. Jag vet att du inte vill att jag ska må så här, men snälla gubben hur ska jag göra? Det känns så tungt i min bröstkorg och jag kämpar med andningen. Tårar blandade med snor rinner och vet du en sak, jag orkar inte ens gå och hämta papper. Jag vill inte lämna dig, för jag vet att en vacker dag kommer dom brev som jag skrivit till dig finnas kvar.

                      

Idag dök en tanke upp. Har jag förlåtit dig? Jag vet inte. Jag vet att jag älskar dig och jag vet att jag saknar dig så otroligt mycket idag. Jag tänker på Julen för två år sedan. Där du och jag var i köket och jag förberedde Julmaten. Du gick med trasa och torkade efter mig. Du sa -mamma vill du ha hjälp med något så säg bara till. Du var påverkad, det kunde jag se, men jag ville inte ta upp det. Jag ville bara njuta av den stunden med min son. Du var så snäll och vänlig och vi pratade om maten och om Theo. Vi skrattade och du tittade på mig och sa hur stolt du var över mig. Du kramade om mig och du pussade mig på kinden och sa -du och jag mamma. -Jag älskar dig och du får lova mig att aldrig ge upp, mamma! Det var förmodligen vår sista Jul tillsammans, min son. Hur ska jag klara mig nu? Hur ska jag kunna gå vidare?

Vet du vad jag har gjort min son? Imorgon har jag bokat en natt till mig på hotell. Jag ska fixa mina naglar och mina fötter. Sen ska jag se om jag kan fixa mitt hår någonstans. Jag ska köpa mig en flaska chanpangne  och ta med mina bästa låtar. Att bara få vara och inte behöva le när jag vill gråta. Imorgon är min dag och jag ska göra allt i min makt för att inte tänka på dig imorgon . Jag behöver det min son. Tid med mig själv. Fan Gonca, vad du har ställt till med?

Puss och kram din mamma

 

Torsdagen den 27 augusti 2015 kl. 21:08

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Kommentarer

Marielle hemsida 
2015-10-06 11:42
Hej,Jag är här och läser. Och gråter lite med dig <3

 

Skriv ett meddelande

Namn
(obligatorisk):
URL
(hemsida/blogg):
E-post
(visas ej):
Meddelande:

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238