Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Din bror var på besök

 Som du vet så har Markus flyttat hemifrån. När vi kom hem från semestern så var hans rum tomt och bara några saker låg kvar på golvet i en kartong som skulle slängas. Jag trodde att det skulle vara svårare än det är. Min hjärna är så upptagen med dig och Theo att ännu en gång har Markus fått fixa allting själv.

Vi bestämde över telefon att vi skulle äta middag här hemma igår. Men jag hade bara sovit tre timmar förra natten och jag har ont i hela min kropp. Pappa tyckte då att vi skulle gå ut och äta middag i stället, så jag slapp tänka på det, omtänksam som han alltid har varit. Vi bestämde att vi skulle äta på Oasen som är en Fondue-restaurang med väldigt trevlig personal. En lugn plats att äta en god matbit helt enkelt. Som vanligt så nämnde vi inte ditt namn när din bror är med och det gör så ont i mig att inte kunna prata om dig. Han klarar inte av det, men jag vet att längst inne så älskar han dig, men han är så sårad. Det gör för ont i honom med.

                      

Jag tittade runt i restaurangen och såg killar i din ålder som bjudit ut deras tjejer på middag. Din bror hade med sig hans tjej och Jocke var också med oss. Jag försökte se dig där i en tom stol vid vårt bord. Du anar inte hur mycket jag ville att du skulle vara med oss. Jag försökte memorera allt vi pratade om, så jag kunde dela med dig sedan. Håller jag på att blir knäpp, att välja ett större bord än vi måste, bara för att du skulle få plats? Jag vet inte min son. Det jag vet är att jag saknar dig så förbannat mycket. Om jag är med dina bröder känns det som om jag aldrig kan njuta till 100% för det saknas något. Det är så förbannat orättvist mot dom. Dom har inte gjort något och dom behöver mig också.

Men när du tog beslutet att göra det du gjorde, då tänkte du aldrig på oss. Ditt förbannade dumma misstag gör att alla i familjen lider. Men varför kan jag inte sluta tänka på dig? Varför kan jag inte njuta och vara helt närvarande när jag är med dina bröder? Det känns som jag straffar mig själv för något jag inte har gjort. Det känns som den dagen polisen hämtade dig, så hämtade dom mig också. Det känns som jag slutat leva fast jag lever. Jag vet inte om du förstår hur jag tänker. Men hur kan du förstå när jag inte själv förstår? Dom få timmar jag sover, så drömmer jag om dig. Jag har frågat mig själv varför och jag tror att det är en rädsla att jag en vacker dag inte längre ska komma ihåg dig. Eller att jag blir så arg på dig att jag väljer att inte ha någon kontakt med dig.

Du ser när du sa "-Jag är vuxen och jag gör det jag vill, det är mitt liv. Då glömde du din mamma, att det livet var jag som gett dig. Det var jag som bar dig,  jag som följde dina första steg hand i hand. Jag lärde dig flyga, med dom vingar som jag gav dig. Men du flög rakt in i en värld av knark och kriminalitet och inte mot horisonten, min son. Du föll och där innanför murarna kan jag inte lyfta dig. Har jag misslyckats i mina flyglektioner om att flyga rätt, åh jag vet inte.

Vi hörs igen!

Din mamma.

Puss och kram  

 

Torsdagen den 27 augusti 2015 kl. 20:25

Det som händer med mig:) | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Kommentarer

Nillan hemsida 
2015-08-30 10:57
styrkekramar Nillan

 

Skriv ett meddelande

Namn
(obligatorisk):
URL
(hemsida/blogg):
E-post
(visas ej):
Meddelande:

 

 
nil

 

Kategorier

Det som händer med mig:)

Arkiv

 2017

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

 2008

 2007

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

   

Hej jag heter Theo och bor i Skåne. Jag bor med mamma och pappa och en storebror. Jag har en storebror till men han bor inte med oss. 

Jag är en glad liten kille men har en sjukdom som gör att jag inte kan gå eller prata. Jag har inte fått någon diagnos än, men nu när vi flyttat hit så rullar allt igång igen.

På sidan bloggar min mamma och pappa om hur vi alla mår och hur jag utvecklas och vad som händer i våra liv.

 

Theo.

 

 

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.1466238